Här är fraktionerna May tampas med om brexit

Två partier dominerar det brittiska parlamentet. Men i praktiken är fraktionerna betydligt fler.

Här är grupperna som premiärminister Theresa May tampas med för att få igenom sitt utträdelseavtal med EU.

Regeringen

I regeringen finns många olika viljor om brexit som May måste balansera för att slippa fler avgångar. Den nuvarande regeringen står bakom det förslag till utträdesavtal som förhandlats fram. Men om det kommer förslag till ändringar finns risken att enskilda ministrar ändrar inställning. I normala fall förväntas alla i regeringen rösta på samma sätt, men det går att göra undantag.

Värt att nämna i sammanhanget är att regeringen är stor – utöver de cirka 20 huvudministrarna finns ett 80-tal till med ministeransvar för allt från hemlöshet till ekonomisk brottslighet. I princip alla sitter i underhuset.

Hårdbrexitörerna

Europeiska forskningsgruppen, European research group på engelska, låter som rena rama EU-institutionen. Men i själva verket är det den särskilda parlamentsgrupp som samlar de mest intensiva brexitörerna i Konservativa partiet. Det exakta medlemsantalet är okänt, men utöver en hård kärna på ett 20-tal ledamöter finns minst dubbelt så många till som är anhängare.

Tory-remainers

Veteranen Ken Clarke – i underhuset sedan 1970 – och förre forsknings- och transportministern Jo Johnson tillhör den grupp i Konservativa partiet som helst vill stanna i EU. Gruppen är inte stor, bara runt tio ledamöter, men kan vara viktig när det gäller att nå en majoritet.

Det konservativa mittfältet

Runt 140 ledamöter i Konservativa partiet tillhör varken regeringen eller någon av de mest högljudda sidorna i brexitfrågan. Oftast följer de regeringen och partilinjen – och är i allmänhet inriktade på att lämna EU, men gärna på ett ganska försiktigt sätt. Här finns bland annat den så kallade Brexit delivery group, BDG, som trycker på för ett ordnat utträde.

Nordirländarna i DUP

Även om alla i Konservativa partiet skulle rösta som Theresa May vill ger det inte automatiskt en majoritet i parlamentet. Majoriteten bygger i stället på flankstöd från de tio ledamöterna i det ärkekonservativa nordirländska DUP. Unionistpartiet stöder brexit, men vill framför allt ha regler som inte särskiljer landsdelen från resten av Storbritannien.

Labour-partiet

Partiledaren Jeremy Corbyn har lovat att arbeta för en ny folkomröstning sedan Labour inte fått stöd för sina önskemål om en mjukare brexit med permanent tullunion med EU. Oenigheten är dock stor i partiet, där många EU-anhängare anser att Corbyn bara låtsas vilja ha en folkomröstning, eftersom han vet att det blir svårt att få stöd för den. Merparten av ledamöterna är antingen för EU eller åtminstone för ett så lindrigt utträde som möjligt.

Rebellerna i norr

Även Labour har sin hårdbrexitsida. Framför allt finns här ledamöter från slitna industristäder i norr, som vet att just deras väljare röstade för brexit med stor marginal, men även förra idrottsministern Kate Hoey från London och Melanie Onn från det forna fiskefästet Grimsby. Brexitvännerna i Labour kan bli viktiga allierade för Theresa May och består av minst 20 ledamöter.

Tiggrarna

Elva välkända EU-vänner som konservativa Anna Soubry och Labours Chuka Umunna har brutit sig ur sina partier och bildat The Independent Group, som snabbt tagit till sig smeknamnet Tiggrarna efter förkortningen TIG. Oberoende gruppen vill helst vara kvar i EU, men är samtidigt också starkt oroliga för en avtalslös brexit, precis som de jämnstarka Liberaldemokraterna och det brittiska miljöpartiets enda ledamot.

Skottarna

Skotska nationalistpartiet (SNP) är emot både regeringen och brexit och befinner sig dessutom i ett läge där ledamöterna mycket väl vet att deras främsta mål – ännu en folkomröstning om självständighet för Skottland – snarare gynnas än missgynnas av att Storbritannien kraschar ut ur EU. Härifrån har inte May någonting att hämta. Även walesiska Plaid Cymru har en liknande syn.

Övriga

Den formellt oberoende talmannen John Bercow och de tre vicetalmännen (en från Konservativa partiet och två från Labour) röstar inte, förutom i undantagsfall vid likaläge. Just nu räknas ytterligare tio ledamöter som oberoende, mestadels efter att ha hoppat av eller blivit avstängda från Labour.