Kaos det normala tillståndet även i västvärlden
Inför förra årsskiftet skrev jag att 2014 internationellt varit ett riktigt skitår.
Tyvärr var det året inget enstaka bottennapp. 2015 har gått i samma tecken med terror, krig och flyktingkris. Klimatavtalet var en av få ljuspunkter.
Kaos verkar ha blivit det nya normala tillståndet även i den utvecklade världen.
Året började i moll när terrorn slog till i Paris bara några dagar in på 2015. Attackerna mot satirtidningen Charlie Hebdo och en judisk matbutik chockade inte bara Paris och Frankrike utan hela världen.
Både för det brutala och hänsynslösa sätt som de utfördes på och för att de så tydligt riktade sig mot tryckfriheten och en utsatt minoritet som redan utstår förföljelse i många delar av världen.
Mest skrämmande var att tre personer beväpnade med automatvapen kunde hålla en världsstad som Paris, till och med hela Frankrike, i ett tillstånd av belägring och skräck i flera dagar. Att så lite behövs för att lamslå ett öppet samhälle.
Reaktionen blev att hela den fria världen enade sig mot terrorn. I en stor manifestation i Paris gick världsledarna sida vid sida för att försvara demokratin och pressfriheten.
Vilket inte hindrade de våldsbejakande jihadisterna från att slå till igen. I Paris.
Alla är offer
Den 13 november 2015 kommer att gå till historien som dagen då den nya terrorn på riktigt kom till Europa. Det dödliga våldet riktade sig inte längre mot någon speciell folkgrupp eller mot någon särskild symbol. Istället utsåg terroristerna oss alla till potentiella offer när en grupp män öppnade eld mot vanliga krog- och konsertbesökare en fredagkväll i Paris hippa nöjeskvarter.
Attacken handlade bara om att döda så många som möjligt. Oavsett religion. Oavsett nationalitet. 130 föll offer för terroristernas kulor och självmordsbomber.
Nytt var att dådet verkar ha planerats av IS central snarare än en "gör-det-själv" operation.
Terroristerna kom inte från något konstigt land långt bort. Nästan alla av dem var födda och uppvuxna i Frankrike eller Belgien. De hade gått i vanliga, västerländska skolor men aldrig blivit en del av samhället som de levde i. Ett antal av dem hade rest till Syrien för att strida på den islamiska statens, IS:s, sida och sedan återvänt till Europa ännu mer radikaliserade.
Toppen på isberg
Ett fenomen som underrättelsetjänster i Europa ser som det främsta hotet för att nya terrordåd ska kunna inträffa i Madrid, Stockholm, Berlin, Oslo eller någon annan av Europas storstäder.
Inte heller USA är längre immunt. För bara några veckor sedan inträffade det dödligaste terrordådet i USA sedan 11 september 2001, dödsskjutningarna i San Bernadino i Kalifornien.
Men terrorn vi ser i Västvärlden är bara toppen på ett isberg. Dagliga massakrer utspelas framförallt i instabila stater där majoriteten av befolkningen är muslimer. Följaktligen är även majoriteten av offren för islamisk terror andra muslimer.
Irak, Pakistan, Syrien, Nigeria och Afghanistan är de fem länder som toppar statistiken över terrordåd och antalet döda. Alla nationer där hela landet eller delar av det befinner sig i ett långt framskridet stadium av kaos och vanstyre.
Förra året föll över 30 000 offer för terror. Statistiken för 2015 är inte klar än men det finns ingen anledning att tro att det är färre.
Inte råd
Om terror stod får några av årets mest spektakulära händelser så var det ändå flyktingarna som dominerade i ett större perspektiv.
Flyktingvågen inleddes på allvar redan 2014 och accelererade sedan under första halvåret 2015.
Ändå bestämde sig världens ledare för att de inte hade råd att lämna de bidrag till FN som behövdes för att förse de fyra miljoner krigsflyktingarna i läger i Syriens grannländer med mat och drägliga levnadsförhållanden.
Ändå blev samma ledare totalt överraskade när flyktingströmmen fullkomligt exploderade under sensommren och tidig höst.
Flyktingarna hade tröttnat på de usla förhållandena och på att deras liv stod på vänt. Många var beredda att chansa för att försöka skapa sig en ny framtid i Europa.
Strömmen av flyktingar skapade kaos på mer än ett sätt.
Många länder ville inte ta emot dem och gjorde allt från att bygga taggtrådsstängsel till att försämra villkoren för att stoppa dem. De få (Tyskland, Sverige och Österrike) som satte en ära i att ta emot asylsökande blev överväldigade av trycket. Deras system för mottagande brakade samman. Det fanns varken tillräckligt med bostäder, jobb eller handläggare för att hantera asylansökningarna inom rimlig tid.
EU hotat
Men även i politiken blev det kaos.
På några år har EU hanterat finanskris, eurokris och sanktioner mot Ryssland. Alla tre hotade att splittra unionen men länderna samlade sig och undvek en kollaps.
Flyktingarna var en kris för mycket. När flyktingarna skulle fördelas över alla 28 EU-länder var solidariteten som bortblåst. I stället för alla för en blev det en för en. Trots ständigt nya toppmöten i Bryssel är det så det fortsatt.
Nu befinner sig EU i ett läge där den fria rörligheten, en av unionens hörnpelare, delvis satts ur spel när alltfler länder inför egna gränskontroller. Tillfälliga sägs det men hur blir det om flyktingströmmen, som experterna tror, blir ännu större under 2016?
Hela EU-projektet knakar i fogarna.
Medan världen är fullt upptagen med att försöka krossa IS terror och få stopp på flyktingarna så fortsätter andra kriser att under radarn utvecklas i våldsam riktning.
Ukraina har försvunnit från nyhetsbevakningen men dödandet fortsätter på nästan daglig basis. Putin skruvar av och på konflikten efter behag.
Inte nattsvart
I Asien fortsätter en av de potentiellt farligaste konflikterna att eskalera. Kina har under året byggt artificiella öar i Sydkinesiska sjön och placerat militär där. Ett oförblommerat försök att sno åt sig omstritt territorium i ett område där havsbotten trots vara full av olja och gas.
Flyg och båtar som rör sig i det som är internationellt luftrum och vatten får nu hotfulla meddelanden att de befinner sig över kinesiskt territorium och måste lämna området omedelbart. USA:s militär struntar i varningarna vilket är rimligt men samtidigt ökar risken för farliga konfrontationer.
Kina utökar sin militära kapacitet i rekordfart för att visa USA att man är beredd och kan utmana dem om stormaktsrollen i Asien.
Allt är dock inte nattsvart.
Kriget i Syrien fortsätter visserligen men för första gången verkar omvärlden ha bestämt sig för att tvinga fram någon slags fred.
Några veckor efter terrormassakern i Paris enades världen i samma stad om ett klimatavtal med målet att begränsa jordens uppvärmning. Avtalet hyllades som den stora framgång det var. Ingen idé att redan nu fundera på om de åtgärder länderna lovat att vidta verkligen räcker för att nå målet.
Lite hopp om framtiden vill man ju ha.