Barnbok ska berätta om flyktingkrisen

Med boken "Flykten” ska föräldrar få hjälp att prata med sina små barn om flyktingsituationen.

– Det är viktigt att inte lägga orden i munnen på barnen utan prata utifrån deras egna referensramar, säger illustratören Johanna Sandberg.

Många är nog de föräldrar som det senaste året har brottats med hur man ska prata med sina barn om flyktingsituationen.

Det vill författaren Torsten Larsson och illustratören Johanna Sandberg råda bot på med sin nya bok, "Flykten".

– Det var en kväll när jag hade gått och lagt mig som jag plötsligt fick idén och såg hela bildserien framför mig. Det var nästan så att jag ville gå upp igen och börja måla direkt, säger Johanna Sandberg.

”En viktig bok att skriva”

Det gjorde hon inte. Men hon började måla, och när hon var klar med bilderna kontaktade hon Torsten Larsson och bad honom att skriva bokens text. Ett något bakvänt arbetssätt för många författare – men Torsten nappade.

– Det kändes som en viktig bok. Syftet är att inte skriva någon på näsan, utan göra historien öppen för tolkning. Det är därför inga av karaktärerna har namn och det framgår inte om barnet är en flicka eller pojke, säger Torsten Larsson.

Johanna fyller i:

– Det är viktigt att inte lägga orden i munnen på barnen utan prata utifrån barnens egna referensramar. Därför är det inte en familjemedlem som dör i vår bok utan en nalle som försvinner i vågorna. Många barn kan relatera till att tappa en nalle och har man inget trauma med sig så är det väldigt hemskt. Och har man samtidigt förlorat någon nära kan man även relatera det till nallen.

”Behövs grundempati för andra”

Boken, som kommer ut nu i dagarna, vänder sig till 3-6-åringar och Johanna och Torstens förhoppning är att boken ska fungera som ett verktyg för föräldrar och förskolor, för att börja prata om flyktingfrågan.

– Vi hoppas hjälpa barn att sätta sig in i och förstå de problem som flyktingbarn går igenom, säger Torsten Larsson.

– Den här flyktingsituationen är inget nytt. Det har hänt förr, det händer nu och kommer förmodligen att ske i framtiden också. Därför behövs en grundempati för att andra har svårigheter man själv inte behöver uppleva, säger Johanna.