Saabs sista hopp är ett mirakel

Peter Kadhammar

I år har Saab tillverkat drygt 11 000 fordon vilket placerar företaget bland små excentriska bilproducenter i industrins utkant. De har inte mycket gemensamt med bilvärldens jättar, till exempel Audi och BMW, två märken som Saab säger sig vilja konkurrera med.

Alla svenskar hejar på Saab. Alla lider vi med de verkstadsarbetare som med sövande regelbundenhet intervjuas utanför fabriksgrindarna och tillfrågas om hur de ser på framtiden.

Nu har Saab fått ytterligare en kinesisk partner, Youngman. Det ska i alla fall bli en partner i framtiden, ty än så länge finns blott ett uttalande om att avtal ska skrivas om parterna kommer överens och får godkänt av myndigheterna i respektive länder.

Kanske inträffar ett under. Kanske räddar Folkrepubliken Kina, en brinnande holländare och en gåtfull rysk bankir tillsammans Saab.

Jag ringde i går Svenåke Berglie, VD i Fordonskomponentgruppen som är en intresseförening för bilindustrins underleverantörer. Han lät trött. Han sa att Saabs betydelse för leverantörerna har minskat rejält de senaste åren.

Jag ringde Johan Trouvé, VD i Västsvenska handelskammaren. Han smattrade rutinerat fram jämförelser mellan Stockholm och Trollhättan. Saab är oerhört betydelsefullt. Om företaget försvinner är det som om man skulle lägga ner riksdagen och alla departement i Stockholm. Så många jobb!

Sedan sa han att när det gäller nyföretagande ligger Trollhättan på plats 190 bland Sveriges 290 kommuner. Trots att kommunen, regionen och staten i decennier vetat att Saab lever farligt grundas få nya företag.

Trollhättan är som en gammaldags bruksort. Där finns Saab, Saab, Saab och sedan ingenting.

– Det är svårt att växa i skuggan av de stora, sa Johan Trouvé.

I företagets officiella historik sägs 1984 vara ett avgörande år. Då kom den nya modellen Saab 9 000, som den gången räddade fabriken efter det förlusttyngda 70-talet.

1984 var Ryssland fortfarande en del av det kommunistiska Sovjetunionen. Kina var fortfarande ett renlärigt kommunistiskt land där privatbilism var otänkbar.

1984 arbetade 95 400 personer inom verkstadsindustrin i de tre län som

i dag utgör Västra Götaland, där Trollhättan ligger.

2010 arbetade 21 000 färre i verkstadsindustrin. En långsam, till synes obeveklig nedgång.

Men är levnadsstandarden bättre eller sämre än 1984? Jag tror att de flesta håller med om att den är bättre.

Ryssland och Kina har upplevt revolutioner, politiska konvulsioner och ekonomiska omvälvningar. Förr skrattade vi åt ryska bilar och förundrades över den stränga, renläriga fattigdomen i Kina. Nu hoppas vi att kineser och en ryss ska rädda Trollhättan, där inget har hänt sedan 1984.

De 7 000 människor som behöver Saab för sin försörjning har statistiskt sett tillverkat en och en halv bil var i år.

Kanske kan även Trollhättan ta ett språng framåt. Då krävs att vi slutar tro att Saab är det enda företag som kan skapa arbetstillfällen.