Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Lennart, Leonard

Kvinnojourer: Saknar en nollvision mot mäns våld

Paulina Monzón/TT

Publicerad 2024-06-20

Olga Persson, ordförande i Unizon, ett riksförbund av kvinno- tjej- och ungdomsjourer. Arkivbild.

Regeringens nya åtgärdsprogram mot mäns våld mot kvinnor får kritik för att ha för lite fokus på kvinnojourer och skyddade boenden.

– Vi saknar en nollvision och en tydlig målsättning, säger Olga Persson, Unizons ordförande.

Ingen särskild satsning på skyddade boenden syns i regeringen plan.

– Att i ett åtgärdsprogram inte inkludera kvinnor- och tjejjourer och deras kunskap och expertis i det här, det ser vi som väldigt problematiskt, säger Camilla Andersson, ordförande för Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige (Roks).

Enligt Unizon har man sett trenden över tid att färre kvinnor och barn får komma till ett skyddat boende.

– Vi vill se en placeringspeng till landets kommuner som skulle möjliggöra att kvinnor och barn lättare får tillgång till en trygg plats att bo på. Skyddade boenden är ju också stöd och praktisk hjälp och en tid för läkning, säger Olga Persson.

Ingen spets

Mäns våld mot kvinnor och hedersvåld ska bekämpas med samma kraft som gängkriminaliteten, anser regeringen. Men Unizon saknar sitt krav på ett krisråd som liknar det som finns mot grov organiserad brottslighet.

Roks regerar starkt på det långa namnet på åtgärdsprogrammet: ”mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck”.

– Det är ju patriarkala strukturer i allt det där. Det blir väldigt brett och får inte längre någon spets, vilket vi ser en fara i, säger Camilla Andersson.

”Måste vara inkluderade”

”Lämna-programmet” som ska jobba för att kvinnor och barn ska få ett likvärdigt stöd över hela Sverige är något båda organisationerna ser positivt på. Men det saknas särskild styrning och ledning av det, menar Unizon.

– De flesta kvinnor som lämnar har ju kontakt med 6–10 myndigheter, det krävs en ansvarig myndighet, förklarar Olga Persson.

– Vi ser att arbetet måste bygga på vår kunskap, att vi måste vara inkluderade i det här för att det ska vara hållbart, säger Camilla Andersson.