Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Nils

Stiegs okända verk har hittats

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-08

Upptäckta i Kungliga biblioteket Kan finnas fler noveller i arkiven

En riktig skattgömma John Henri Holmberg visar upp en komplett samling av fanzinet ”Fijagh” som gavs ut av Stieg Larsson på 1970-talet.

”Såret i sidan var djupt, men såret i hans själ, att ha förlorat alla sina närmaste vänner, kamrater och släktingar, var ännu djupare.”

Så skriver Stieg Larsson i en outgiven novell från 1972.

I flera år har den legat i Kungliga bibliotekets arkiv i Stockholm – tillsammans med flera andra texter av succéförfattaren.

Bara science fiction På 70-talet gjorde Stieg Larsson sina första försök att skriva skönlitteratur. Men på den tiden var det inte deckare som gällde för succéförfattaren.

Det unika materialet har legat undanstoppat på bibliotekets avdelning för handskrivna texter och kartor. Det hittades i en samling med över 5 000 amatörtidningar, utgivna på 1970-talet, som donerats av stiftelsen Alvar Appeltoffts minnesfond.

– Det är högst troligt att det finns ännu mer material av Stieg Larsson i samlingen, säger stiftelsens ordförande Johan Anglemark.

Kom ut i 20–25 exemplar

En av Stieg Larssons närmaste vänner var författaren och förläggaren John-Henri Holmberg. Han har själv sparat flera av Larssons första trevande försök till skönlitteratur.

På den tiden var den blivande deckarkungen bara intresserad av science fiction. Novellerna kopierades upp i hans egna fanzine Fijagh! och Sfären.

– De kom ut i mycket små upplagor. Det rörde sig om 20–25 exemplar per nummer, säger Holmberg.

Träffades på 70-talet

Han träffade Stieg Larsson på 1970-talet och det var just intresset för science fiction som förenade dem. 1977 flyttade Stieg Larsson till Stockholm. Hans sista rymdäventyr skrev han 1983, enligt John-Henri Holmberg.

– Det var oftast bara två eller tre sidor och i ärlighetens namn inte särskilt bra. Det var nog ingen som trodde då att han skulle bli en av världens mest framgångsrika författare.

Stieg Larsson skrev också kåserier och poesi i sina små magasin. Om flytten till Stockholm 1977 berättade han i texten Brittsommar:

”Jag kom till Stockholm med en kallvind om hösten, med en vinflaska i väskan och glasögonen igenimmade av regn. Det var fredag.”

John-Henri Holmberg saknar sin vän.

– Jag tänker på honom ofta och alla samtal vi hade om politik och om livet, säger han.

Kan du se spår av hans passion för science fiction i Millennium-böckerna?

– Nej, däremot brann han redan då för kvinnors lika rättigheter och tog upp det i flera av sina texter.

Det är oklart om Kungliga biblioteket kommer att göra Stieg Larssons nyfunna alster tillgängliga för allmänheten.

– Det är upp till hans familj att avgöra, säger chefsjuristen Jerker Rydén.

”Visste att de fanns”

Stieg Larssons bror Joakim känner till att texterna finns, men säger att han inte har blivit kontaktad av biblioteket.

– Jo, jag visste att det finns material som han skrev som mycket ung. Det vore roligt om andra fick läsa de här första texterna.

Ur novellen "Den siste" av Stieg Larsson

Solen höll just på att gå ned då han kom linkande på den slingrande stigen. Han flämtade och skyndade på stegen, trots att han visste att han inte hade någonstans att ta vägen. Såret i sidan var djupt, men såret i hans själ, att ha förlorat alla sina närmaste vänner, kamrater och släktingar, var ännu djupare. Han var tvungen att stanna och hämta andan. Han orkade inte med att hålla den höga takten. Han undersökte sitt sår än en gång. Det var djupt, och hela kroppen hade blivit sargad till den grad att han visste att det var fråga om minuter tills han skulle dra de sista andetagen. Han var döende, och han visste om det. Det var inte längre någon idé att springa. Det här stället var lika bra att dö på som något annat.

Publicerad i fanzinet Sfären, sensommaren 1972.