Många regelverk skapar gråzon för barninfluerare

Vad finns det för lagar och regler som gäller för barns medverkan i sociala medier? Svaret är att det är flera – och det har gjort att frågan fallit mellan stolarna.

Adina Schildt Gillion, som är jurist som fördjupat sig i fenomenet, vill se en statlig utredning som tar ett helhetsgrepp.

Vilken lagstiftning som gäller avgörs bland annat av om barnet är avsändare eller mottagare. Barnen som figurerar i filmerna skyddas arbetsrättsliga regler och det straffrättsliga regelverket till skydd för integriteten. För barnen som ser filmerna handlar det främst om de regler som finns för marknadsföring.

Adina Schildt Gillion är jurist på Cirio Advokatbyrå och verksam vid Institutet för juridik och internet. En fråga hon tycker är särskilt intressant är barnens rätt till personlig integritet. Vad innebär det för ett barn att exponeras för tusentals, eller miljontals, tittare?

– Vårdnadshavare har bestämmanderätt över sina barn. Den rätten behöver föräldrar för att kunna utöva sin skyldighet att skydda barnet och i vissa fall hindra det från att göra saker.

Bedöma konsekvenser

Många tycker att det räcker om man frågar barnen om lov innan man publicerar något där de är med, eller att om barnen själva vill göra filmer och lägga upp ska de få göra det.

Adina Schildt Gillion tycker inte att det räcker att bara fråga om lov. Som vuxen måste man, även om barnet säger ja, bedöma vilka konsekvenser en publicering kan få.

– Om man har ett barn som vill bli influerare – se till reglerna inom arbetsrätten så att barnet inte riskerar jobba mer än tillåtet och så att barnet får utföra arbetet. Tänk också över vilka på de eventuella negativa konsekvenserna för ditt barn.

– Kanske bör man särskilt fundera på om det är något som barnet senare kan tycka är jobbigt eller kränkande och om spridningen skulle kunna leda till att barnet utsätts för hat och hot.

Hon påpekar att det är rätt mycket vi inte låter barnen bestämma för deras egen skull – för att de inte kan bedöma konsekvenserna av beslutet. Barn får inte godis till kvällsmat och får inte leka i snön i minusgrader utan ytterkläder. Så varför överlåta beslut om publicering på sociala medier till dem?

Tänka över gränser

Adina Schildt Gillion skiljer på ”sharenting” och ”kommersiell sharenting”.

– Sharenting kan sägas vara bilder, filmer eller annan information, även text och ljud, som publiceras om barnet av vårdnadshavare. Kommersiell sharenting innebär att det finns ett kommersiellt intresse, men det behöver inte betyda att man får pengar varje gång.

Hon brukar ta upp exempel på gränser där man som förälder särskilt bör tänka till innan man publicerar något om sitt barn.

– Publicerar man väldigt privata saker, som när man ser barnet gå på toa, springer runt naken eller om man informerar allvarliga sjukdomar, som cancer, bör man reflektera kring vad lagen säger och om publiceringen kan få en negativ inverkan för barnet.

– Om man filmar och publicerar till exempel panikattacker och utbrott finns det säkert ofta goda intentioner bakom. Man kanske vill ge tröst till andra föräldrar och undvika att måla upp en perfekt yta. Men en sån publicering kan ske lite väl mycket på barnets bekostnad.

– Har man någon gång publicerat något kan man inte ta tillbaka det. Det kan ha laddats ner och spridits vidare.

Utföra arbete

Barn under 13 år får som huvudregel inte arbeta. I vissa fall får de utföra visst lättare arbete, men bara om det finns ett tillstånd från Arbetsmiljöverket. Det är inte alltid lätt att avgöra om barn som figurerar i klipp på Youtube eller Tiktok utför arbete enligt lagens mening.

Adina Schildt Gillion tar som exempel att föräldrarna gör reklam för barnmat och barnet sitter med i bakgrunden och äter av maten, precis som det ändå skulle gjort. Då är det svårt att avgöra om det verkligen kan sägas utföra arbete.

– Men om man gör reklam för till exempel blöjor och barnet behöver vara på en viss plats och ha vissa saker på sig för att det ska filmas och spridas, då kan man kanske tala om att barnet utför arbete. Behövde man pausa barnets lekdag för att det skulle vara med i reklamen?

– Man har inte testat rättsligt hur det ser ut med influerarbarn och barn till kommersiella influerare och var gränsen för att utföra arbete går i det här sammanhangen.

Hon är inte säker på att alla influerarföräldrar och föräldrar till barninfluerare verkligen har koll på att det finns lagstiftning man bör förhålla sig till.

– Vissa av barnen verkar ändå utföra arbete och ägna mycket tid åt reklamkampanjer. Har föräldrarna alltid inhämtat intyg av Arbetsmiljöverket innan de spelas in?

Vill se utredning

Barninfluerare kan kopplas till så många olika regelverk att ingen har tagit något övergripande ansvar. Adina Schildt Gillion tycker att frågan borde utredas ordentligt.

– Jag skulle gärna se en statlig utredning som tog ett helhetsgrepp på frågan och utredde om vi i dag har en fullgod lagstiftning.

Men hon är inte övertygad om att det är lagstiftning som är svaret. Till exempel skulle man kunna se över möjligheterna att upprätta etiska branschregler och upprätta branschinterna kontrollsystem likt de pressetiska reglerna.

Hon skulle också gärna se att man utreder om vi i dag har ett tillräckligt starkt skydd när barn exponeras i sociala medier och om man tagit höjd för den intressekonflikt som kan uppstå när föräldern å ena sidan har intresse av att bedriva en lönsam influerarverksamhet som delvis innebär att exponera barnet, å andra sidan intresse av att skydda barnets personliga integritet.

Adina Schildt Gillion tillägger att det handlar om de mest extrema fallen, när man ser att barn faktiskt riskerar att skadas av publiceringen. Att föräldrar beslutar att exponera sina barn då och då i sociala medier kanske snarare går att jämställa med att föräldrar brukar bestämma om barn får skådespela eller utöva sport på elitnivå.