Linda Skugge är Aftonbladets nya kolumnist

”Jag är en notoriskt munter retsticka”

Helena Trus

Ett ögonblick... Linda Skugge, 45, krönikör, författare och Aftonbladets nya kolumnist.

helskärm

Du ska skriva krönikor fem dagar i veckan. Hur sjutton ska du undvika ämnestorka?

– Mitt problem är snarare det motsatta. Jag har för många idéer. Jag kommer tvingas massmörda alla älsklingar. På min lista ligger allt från att jag har tappat mitt könshår, till Jocke Bergs smyckeskollektion, till att jag behöver en intimitetscoach, till att jag känner mig lite pirrig när jag lyssnar på Tomas Ramberg i P1. Dessutom tänker jag bilda The 4AM Club.

Vad kommer du absolut inte att skriva om?

– Politik. Förutom att jag älskar att lyssna på Tomas Ramberg i ”Det politiska spelet” i P1 då, jag skulle tycka att det var mer spännande att befinna mig bakom kulisserna med Tomas Ramberg, än bakom kulisserna i inrikespolitiken.

Du blev känd som krönikör och provokatör redan som tonåring. Vad finns kvar av 19-åriga Linda Skugge?

– Humorn. De som har läst mycket av mig tycker att det bästa med mig är humorn. Jag har svårt att vara gravallvarlig. Dessutom är jag en notoriskt munter retsticka.

I den nya dokumentären ”Flickan från Småland” berättar Charlotte Perrelli hur knäckt hon blev av en krönika du skrev om hennes utseende och så kallade kuksugarmun. Har ni någonsin pratat ut om det?

– Nej, det har vi inte. Jag har heller inte pratat ut med Ranelid – om hans mun. Det är uppenbart att jag har problem med folks munnar. Förmodligen är jag avundsjuk för att mina läppar är så smala. Dessutom förstorar jag dem alltid genom att måla utanför konturerna med penna.

Du är diagnostiserad med den kroniska sjukdomen Addison. Hur mår du i dag?

– Bättre, tack. Mycket på grund av att jag fått ytterligare en sjukdom, Graves disease/giftstruma, som alla läkare känner till och jag får varje vecka käcka utrop från vårdpersonal om att jag är ”beundransvärd” och att de ”tycker synd om mig som måste kämpa så” och sådant härligt. Alla borde få uppleva hur det är att drabbas av en sjukdom som leder till full förståelse och gräddfil inom vården.

En nytillträdd minister får ju ofta frågan om att erkänna sina lik i garderoben. Har du något du vill bekänna redan nu innan du tillträder din nya tjänst?

– I högstadiet tippexade jag bort en tjej ur min adressbok för att jag inte tyckte hon var tillräckligt cool. Jonna Bergh och jag köpte en gång syra i Christiania och sprang sedan omkring som dårar nere i Rigshospitalets kulvertar för att vi var besatta av tv-serien ”Riket”. Jag är värdelös på att tvätta öronen.

Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?

– En massa uppretade läsare.