Män diskrimineras i vårdnadstvister

Jämlighet. Smaka på ordet. Visst är det vackert. Det står också med i alla våra riksdagspartiers program. Jämlikhet skall vi ha.

Jämlikhet inför lagen. Jämlikhet mellan könen. Jämlikhet mellan etniska grupper, jada jada jada. Men snus är snus och skit är skit om än i gyllene dosor och det är precis vad ordet jämlikhet i Sverige är, en gyllene dosa som rymmer en jävla massa skit.

Fråga alla de föräldrar, mest pappor som förvägras rätten till sina barn vad de tycker om jämlikheten inför lagen och mellan könen som Sverige skryter så mycket om.

Världens mest jämlika land, jo tjena! Män skall jobba och försörja familjen och kvinnor skall stå vid spisen och ta hand om barnen.

Visst låter det som ett unket förlegat synsätt som vi trodde vi passerat för länge sedan, men har vi det? I helvete heller! I alla fall inte i socialtjänstens och domstolarnas ögon. Där är mamman fortfarande den självskrivna ömma vårdnadsgivaren medan pappan är en potentiellt farlig våldsverkare som barnen måste skyddas ifrån. Låter det otroligt? Ja visst gör det!

Men den tragiska sanningen om jämställdhetens Sverige är den att pappan efter en dålig separation kan glömma att få lika rätt till sina barn om inte mamman går med på det.

Här är det hon som sitter på makten och den släpper hon inte ifrån sig frivilligt. Samtidigt gnäller hon om kvinnolöner, men för fan!

Sänk min lön med 20 procent då, bara jag får rätt att vara förälder till mitt barn. Inte bara en helgpappa som går på Liseberg och går på ”lek & buslandet” om jag ens får vara det.

I jämställdhetens Mecka växer 160 000 barn upp utan kontakt med sin ene förälder. I sju av tio fall pappan. Skäms alla pappor som inte tar sitt ansvar! Men stopp ett tag. Om vi tittar närmare i statistiken så hittar vi inte speciellt många sådana pappor.

Däremot väldigt många som inte får. Vadå inte får? Frågar ni, det är väl en självklar rätt, såvida man inte är våldsam eller sexuellt avvikande, men vi hittar inte speciellt många sådana fäder i statistiken heller.

Vad vi däremot hittar bakom siffrorna är en klar majoritet där pappan av mamman, socialtjänsten och domstolarna förvägras rätten att vara förälder till sitt eget barn.

Detta är den dystra sanningen om jämställdhetens Sverige år 2007. Enligt Svea rikets lag skall domstolen döma till enskild vårdnad då det föreligger svåra samarbetssvårigheter mellan föräldrarna och i regel är det mamman som anses bäst lämpad. Jamen hallå! Är det ingen som ser det orimliga i detta?

Hur svårt är det för en mamma att skapa svåra samarbetsproblem? Inte särskilt. Om då pappan som sista utväg måste gå till rätten skapas? Just det! Svåra samarbetsproblem och vårdnaden går till? Japp! Mamman.

Detta är inget annat än en våldtäkt på det vackra ordet jämlikhet och en skamfläck för vårt land.

Joakim Ramstedt