Så ska Reinfeldt vinna valet

Pr-konsultens bästa råd till regeringen i halvtid

Visa vem det är som bestämmer.

Det är pr-konsulten Paul Ronges bästa råd till statsministern för en valseger 2010.

– Just nu saknar jag en ansvarig utgivare i regeringen, säger Ronge till aftonbladet.se.

Opinionen viker, jobben blir färre och FRA-debatten sätter regeringen på svåra prov. Med två år kvar till nästa val höjs röster för att Fredrik Reinfeldt måste tänka nytt för att klara ett omval 2010.

Aftonbladet.se bad pr-konsulten Paul Ronge att hjälpa statsministern på traven.

Hur bedömer du regeringens formkurva just nu?

– Det ser mörkt ut. Man är i en uppförsbacke. Men det man inte får glömma är att regeringen i huvudsak har hållit sina vallöften. Det är en oerhörd styrka. Jag har också en känsla av att Reinfeldt hushållar med sina krafter. Det går inte att springa i maratonfart hela tiden. Om det är så han tänker så tänker han rätt.

Det allvarligaste för regeringen just nu är den infekterade FRA-debatten. Den tabben måste man rätta till nu med en gång, menar Paul Ronge.

”En snäll kille”

– Det känns väldigt angeläget att Reinfeldt går ut och visar att det är han som är maestro och håller i taktpinnen. Det gör han inte. I stället framstår han mer som Olle i Barnen i Bullerbyn som är en snäll kille som vill alla väl. Men det räcker inte i politiken. Han måste visa att det är han som styr i regeringen och inte låta ministrarna agera vind för våg. Han är som ett karbonpapper på Göran Persson, som tog sina ministrar i örat, fast tvärtom.

Vilka är dina råd på längre sikt för att vända den dåliga opinionen?

– Jag tror att nyckelordet heter pondus. Regeringen måste visa att ”vi styr det här och ni kan känna er trygga med oss.” Sedan måste man bli bättre på att tala om för väljarna vad man faktiskt gör. Där är arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (m) den skickligaste retorikern, säger Ronge.

Andra som får pluspoäng är justitieminister Beatrice Ask (m), utrikesminister Carl Bildt (m) och miljöminister Andreas Carlgren (c).

– Ett annat problem är att en del ministrar kanske är lite väl mediala. I det sammanhanget behövs en viss uppstramning för att i stället fokusera på ett visst budskap. Men problemet ligger förstås i att det är fyra partier som sitter i regeringen.

Det talas om att Fredrik Reinfeldt, precis som Göran Persson, borde ”toppa laget”. Vilka ministrar är enligt dig regeringens största belastningar?

– Lars Leijonborg (fp). Han är gammal och trött. Det står ”före detta” tatuerat i pannbenet på honom. Att han sitter kvar i regeringen är nästan ofattbart. Han borde ta chansen och gå ut och göra något trevligt i livet. Sedan har vi försvarsminister Sten Tolgfors (m). Hans framtoning liknar mest en vapenvägrares. Han saknar pondus.

Saknar kulturprofil

– Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) har ingen kulturprofil. Man ser inte vem hon är. Hennes företrädare Cecilia Stegö Chiló var tydligare. Det var solklart vad hon ville. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson gör inte heller något strålande jobb. Hon syns inte, är kantig och är dålig medialt. Hon gör kanske väldigt mycket som inte jag ser, men då måste hon bli bättre på att visa det. Dessutom håller hon i några av de allra jobbigaste frågorna för folk. Ändå visar hon lika mycket empati som en gråsten, säger Paul Ronge.

Ingen enmansshow

Men trots bristerna tycker inte Ronge att Fredrik Reinfeldt ska ge dem sparken.

– Det är svårt att ersätta ministrar i en fyrpartikonstruktion. Och det vore fel av Reinfeldt att göra sig av med folk för att visa sin makt. Det är inte hans stil.

Så vad ska han göra?

– Han borde snarare gå till sig själv och bli den självklare maestron och visa att han har driv. Det är han som har störst inflytande. Politik är visserligen ingen enmansshow men det är heller inget allmänt gruppmöte. Precis som en bra chef borde han visa sig mer i olika frågor och visa att det är han som ligger bakom politiken. Just nu saknar jag en ansvarig utgivare i politiken.

Tror du han fixar nästa val?

– Deras stora problem är att många kan få det sämre på grund av konjunkturnedgången. Det är ett sådant missnöje som riskerar att drabba regeringen snarare än dålig kompetens.