Allt fler lyckas hoppa av gängkriminalitet
Publicerad 2022-05-01
Att dö eller helt bryta med familj och vänner är ett val som gängkriminella ställs inför om de vill hoppa av. Trots det väljer allt fler att lämna – och lyckas.
I Malmö var det fyra lyckade avhopp 2019 och ett år senare registrerades 14.
– Vi är förvånade. Det är andra gången vi gör den här typen av uppföljning så vi vågar inte dra för stora växlar. Men kul och bra är det, säger Rebeca Persson, socialsekreterare.
Sedan 2012 har det funnits en avhopparverksamhet i Malmö där polisen i samarbete med socialtjänsten hjälper grovt kriminella att skapa sig ett nytt liv.
– Vi jobbar med personer som behöver lämna staden på grund av hot. Personen beviljas en insats och vi flyttar denne till en annan stad, säger Rebeca Persson, socialsekreterare för konsultationsteamet i Malmö stad.
Sedan 2019 har socialförvaltningen tagit över uppföljning av avhoppen. Och trots att kriterierna nu är hårdare för vad som kan kallas ett lyckat avhopp ser utvecklingen positiv ut. Under 2019 kunde konsultationsteamet se att fyra av de 21 kriminella de hjälpt med insats hade gjort ett lyckat avhopp och kunde klara sig själva. Under 2020 var den siffran 14 av 28 som haft en insats.
Rebeca Persson är glad över förändringen men menar att det ännu är svårt att veta vad ökningen beror på.
– Det skulle kunna vara att vi försöker matcha insatserna mot klienterna på ett bättre sätt och det borde ge resultat. En förklaring kan vara att vi har blivit bättre och använt skarpare verktyg, säger hon.
Hur många lyckade avhopp som registrerades under 2021 är ännu okänt då den uppföljning sker i slutet av 2022. Men det finns chans att utvecklingen håller i sig då antalet kriminella som vill hoppa av fortsätter öka. Under 2019 anmälde 70 kriminella intresse för att hoppa av, under 2020 var den siffran 75 och 2021 var den 91.
En anledning till framgången är projektet ”Sluta Skjut” som inleddes i Malmö 2018. Där får kriminella bland annat information om vad som kommer hända om de fortsätter hantera vapen och att man kan ringa konsultationsteamet om man vill hoppa av. Under 2021 ville 41 personer som deltog i ”Sluta skjut” hoppa av det kriminella livet.
Lever med rädsla
Ålder är en faktor för att någon ska ta steget fullt ut och hoppa av. Enligt Rebeca Persson brukar många vilja ur gänget när de är mellan 26 och 28 år.
– Man når ofta en gräns när det inte är roligt längre. Det kriminella livet leder ingenstans eller i alla fall inte dit man trodde. Det kan också ha hänt något i gruppen, att man kan ha fått ett hot mot sig eller man har fått barn.
Många kriminella hon träffar berättar om ett kringflackande liv där oron för att bli skjuten ständigt är närvarande.
– Många sover inte. De flyttar runt från en lägenhet till en annan och är väldigt oroliga.
Måste förändra sig
Rebecca Persson träffar ofta den kriminella många gånger innan det är dags att genomföra avhoppet. Ofta blir frågan om ny bostadsort en het potatis. Många uttrycker en oro över att behöva lämna sin familj. Då gäller det för teamet att övertyga denne om att det är viktigt att komma långt ifrån den gamla umgängeskretsen.
Många som kommer till Rebeca säger att ”bara jag får bostad och ett jobb så grejar jag det”. Men riktigt så enkelt är det inte. Det är när de sakerna är på plats som jobbet börjar, förklarar hon.
– Det krävs nästan en helomvandling av personen för att det ska lyckas, säger Rebeca Persson.
”Ingen kan leva utan vänner”
Ensamheten är också ett hot mot ett lyckat avhopp. Att hitta nya vänner när man är vuxen och dessutom inte kan berätta om sitt tidigare liv.
– Det är ändå en anställd vän och det kanske inte är så kul i förlängningen.
I Stockholm har antalet kriminella, med en hög hotbild, som vill hoppa ökat kraftigt de senaste åren. Från tre stycken pågående ärenden 2016 till 38 pågående ärenden 2021. Mellan de åren har 12 lyckade avhopp registrerats.
Grundaren till Kris, kriminellas revansch i samhället, Christer Karlsson, som själv har ett långt kriminellt liv bakom sig stöttar nu avhoppare genom den ideella organisationen avhoppare.nu. Precis som Rebecca Persson menar han att ensamhet är en av de största svårigheterna för avhoppare.
Han säger att flera som hoppat av från gäng går det knackigt för.
– Jag har kontakt med några stycken, de klarar sig men de har inget bra liv. Visst, de blir inte skjutna, men de känner sig superhotade varje dag. Det är ju så att Sverige är ett litet land och här hittar man folk.
Han menar att det räcker inte med de insatser som kommunerna ger avhoppare. Han menar att bostad jobb och kontaktperson inte räcker. Dels måste de lära sig leva med ett hot och det behövs ett stöd så personen kommer in i ett social sammanhang.
– Den personen som har hand om dig måste ha kontakter som hjälper dig att hitta en kompis. Ingen kan leva utan vänner, säger Christer Karlsson och fortsätter:
– Jag har en kille nu som säger att ”jag har de på jobbet” Då svarar jag att ”vad säger du om när de ska gå på AW - du som inte kan dricka”. Då vet han inte vad han ska vara.
Bar pistol och väst
En avhoppare Aftonbladet talat med säger att han kände sig tvungen att beväpna sig med en pistol och bära skottsäker väst efter avhoppet. Han hade tillhört ett av Stockholms kriminella nätverk med högt våldskapital.
– Jag hade en Glock 17 och bar väst i cirka ett år. Det var skitjobbigt. Nu har jag gjort med av med pistolen men har kvar västen, säger han
Insikten att han måste lämna kom när en nära vän blev skjuten. Då sökte han hjälp genom Passus på Fryshuset i Stockholm men kände sig felaktigt bemött.
– De var helt fixerade vid att jag använde droger. Jag fick sitta och fylla i en blankett med frågor om droger. Det kändes konstigt. Men jag hade mycket större problem än så.
Till slut lyckades han bli beviljad hjälp från socialförvaltningen i Stockholm och flyttades till annat boende.
Han tycker att de som jobbar med avhoppare måste tänka utanför boxen. Ett kort återfall i missbruk, av exempelvis cannabis, borde inte vara en stor sak.
Däremot måste individen få hjälp att flytta och att hitta ett arbete samt lära sig hur man håller sig borta från gamla kontakter.
Måste lära sig leva med hot
Christer Karlsson har kontakt med avhoppare från både Stockholm men även Malmö. Han menar att de har det kämpigt.
Han säger att flera som hoppat av från gäng går det knackigt för.
– Jag har kontakt med några stycken, de klarar sig men de har inget bra liv. Visst, de blir inte skjutna, men de känner sig superhotade varje dag. Det är ju så att Sverige är ett litet land och här hittar man folk.
Han har dock inte hört talas om någon som mördats efter ett avhopp. Däremot säger han att en ledargestalt i Shottaz ska ha anmält sig för att hoppa av hos socialförvaltningen i Stockholm – men nekats. Efter det mördades han i Köpenhamn.
– Det är väldigt få som beviljas hjälp. Ett dilemma är att de tvingas samarbeta med polisen och det är att krav att de pratar med polisen, säger Christer Karlsson.
Rebeca Persson i från konsultations teamet i Malmö förstår att de som hoppat av fortfarande kan känna en stark oro för att hittas. Men hon har inte hört talas om att någon avhoppare från Malmö har hittats av antagonister.
– Vi har ganska god erfarenhet av det. Mig veterligen så är det ingen som har blivit upptäckt på den nya orten.
Hon tänker att kommuner runt om i Sverige måste bli bättre på att hjälpa avhoppare att hitta ett jobb. Det är en nyckel till att ett avhopp ska lyckas.
– Det måste gå snabbare och vara enklare. Vägen att få en struktur i sitt liv måste vara enklare.