Cirkus Strauss-Kahn liknar en galapremiär

Marcus Leifby

Aftonbladet enda svenska tidning på plats när IMF-pampen släpptes fri mot borgen

NEW YORK. Långa, ringlande köer.

Rusning fram till de bästa platserna.

Popcorn och läsk.

Om jag har varit på gala­premiären av Baksmällan 2?

Nej, jag har sett Dominique Strauss-Kahn släppas fri mot borgen.

helskärm

När jag vaknade upp ganska tidigt i går morse hade min telefon attackerats med samtal och sms.

När nyhetschefen till och med konfronterar min tjej Lina och ber om det hemliga telefonnumret till mig (som inte existerar) vet man att det är stora grejer på gång.

Och så var det.

IMF-pampen Dominique Strauss-Kahn, som står åtalad för försök till våldtäkt, frihetsberövande och sexofredande, var inkallad på borgensförhandling.

En förhandling som, vid den här tidpunkten, alla nyhetsnäsor i världens alla hörn hade vittrat sig fram till.

Ett par timmar senare satt jag där.

Visserligen ett par meter bakom Dominique Strauss-Kahn men ändå mitt i smeten.

Vägen dit är en historia för sig men om ni någon gång känner för att följa en världsnyhet på plats så ta med ett tunnelbanekort (som presskort), sätt en penna bakom örat och se bestämd ut.

Väl inne fick vi stränga order om att stänga av ljudet på våra telefoner.

Notera: stänga av ljudet.

De fick alltså vara på och användas.

Och tro mig, de gick varma.

Jag har använt Twitter i två års tid men ALDRIG varit med om något liknande.

Responsen från er läsare var enorm.

Ett tag kändes det som om jag var den ende i hela världen som kunde tala om för omvärlden vad som hände där inne.

Medan jag rapporterade satt tjejen bredvid mig, New York-korrespondent för den Tokyo-baserade tidningen Mainichi Shimbun, och åt...

Dominique Strauss-Kahn är välklädd, han bär grå kostym och en hoppfullt ljusblå skjorta, men ser tärd och pressad ut.

Påsarna under ögonen och den håglösa gången vittnar om det.

Innan han sätter sig ner vänder han sig om, söker upp sin fru och sin dotter med blicken och ger dem ett ansträngt leende.

Sedan vänder han sig inte om igen under hela förhandlingen.

Tre poliser står (!) tätt bakom honom under hela förhandlingen, han är inringad och satt i bur, även om han för ett par timmar har fått lämna den cell han suttit i sedan han greps på JFK-flygplatsen i lördags.

Han säger inte ett knyst.

Efter en halvtimmes paus har domaren funderat färdigt, han kommer tillbaka och meddelar att Strauss-Kahn släpps fri mot borgen.

Det kostar en bra slant och han kommer att övervakas, både teknologiskt och av beväpnade vakter.

Men likväl: när ni läser den här texten är jag och Dominique Strauss-Kahn grannar här på Man­hattan.

Det är vi inte när rättegången mot honom inleds 6 juni.

Då kan vi snacka om bak­smälla...