Nu är det dags för mykogasm
Uppdaterad 2011-08-15 | Publicerad 2011-08-05
I helgen har du chansen – om vätan är den rätta
Nu börjar svampsäsongen.
Svampexperten Klas Jaederfeldt, 70, guidar dig genom svampdjungeln – och, om du har tur, fram till svampkickarnas svampkick.
– En mykogasm. Man blir skitlycklig, säger han.
Svampläget är inte det allra bästa just nu. Nästan hela Sverige är torrt, förutom i de västra delarna av landet. Allt hänger på hur vått det är i markerna.
– Det är a och o. Här i Vingåker kom flugsvampar och kremlor nyligen fram, men så kom en sådan där torrperiod som badjävlarna gillar för någon vecka sedan, och då var det slutet.
Under helgen drar dock flera regnfronter in över landet, som kan bättra på förutsättningarna.
"Tänkande varelser"
Numera pensionerade Klas Jaederfeldt jobbade under 15 år som mykolog, svampexpert, vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Han har sedan barnsben älskat de mystiska, törstande organismerna som ligger i gränslandet mellan djur- och växtriket, och beskriver dem som intelligenta.
– Jag vet inte om svampar är tänkande varelser, men det kan verka så. Svampar finns inte till för att vi ska äta dem. Det är fruktkroppar som det stora underjordiska nätverket, mycelet, tillverkar för att sprida sporer och föröka sig. Det är väldigt kostsamt att göra, och de tycks förstå att de inte hinner spora av sig innan kroppen torkar ut, om det är torrt.
Värst först
För den ovane är prio ett att lära sig det man ska undvika.
– Det viktigaste är absolut att man lär sig de allra giftigaste arterna, inte att lära sig de godaste.
De allra dödligaste är vit och lömsk flugsvamp, toppig och gulbrun giftspindelskivling och stenmurkla. Den sistnämnda är dock en av Klas Jaederfeldts favoriter.
– Den är akut giftig om man inte förväller eller torkar den. Sen har den visat sig vara cancerogen i längden också. Men den är jättegod, jag äter den gärna. Jag är inte rädd. Jag lever farligt – har rökt och andats Stockholmsluft, och enligt en jag ringde på Livsmedelsverket är den inte så jävla farlig.
Bryt fram blod
Ett tips, om man är helt grön på svampområdet, är också att bryta sönder svampen man hittar.
– Då kommer det saft i en del. Kommer det röd saft har man hamnat i ett gäng som heter blodriskor. Och det är bra, för de är alla ätliga.
Kremlor och riskor är också relativt lätta att lära sig. Sätter man tungspetsen mot skivorna under hatten utan att det bränner till, så är de ätliga.
Svampexperten lider med de stackare som bara kan den svamp som alla vanligtvis kan.
– Det är synd om dem som bara kan kantareller. Hittar de inga, blir det en misslyckad utflykt. Det räcker att man kan 10-12 arter så får man alltid med sig något hem.
Dessutom plockar många rödgul trumpetsvamp i tron att det är en kantarell. Men enligt Klas Jaederfeld det är bara bra, för den är ännu godare.
Det är ett faktum att svampar generelllt återkommer på samma ställe, från år till år. Hittar man ett guldställe, är det bra att komma ihåg platsen
Hellre ovanlig än god
Jaederfeld, som bland annat hjälpt Per Morberg plocka svamp i hans matprogram, bedömer att svampplockandet ökar - troligen både på grund av vågen av friluftstrender och svenskarnas blossande kulinariska intresse. Hans egen storfavorit bland matsvamparna är mandelriskan.
– Stek den med dill så smakar den skaldjur!
I övrigt blir det inte längre att Klas Jaederfeldt äter så mycket svamp.
– Jag är ju mykolog, och vi är som fågelskådare. Vi är inte ute efter att äta. Jag tycker det är mycket roligare att hitta en sällsynt art som inte går att äta.
Mykogasm utanför Södertälje
Känslan han får av att få syn på en riktig raritet, beskriver han som ett rus.
– Det var en kille, en forskare som heter Karl Soop, som myntade uttrycket mykogasm. Och så är det. Man blir skitlycklig.
Bland Jaederfelds egna kraftigaste mykogasmer har inträffat söder om Södertälje.
– Det var när jag hittade en högjordstjärna. Jag gjorde andra fyndet i Sverige. Det var i början av min karriär.
Den senaste skedde i fjol.
– Då hittade jag en gropticka. Den hade jag letat efter i 30–35 år. Jag hade ju varit med andra som hittat den och kommit och visat. Men jag ville bara hitta den själv.
Här hittar du svamp
Så här hittar du svamp, enligt Klas Jaederfeldt:
Först och främst - ut och leta. Generellt förekommer de flesta svamparna under sommaren och början av hösten.
Under sommaren är bra platser gräsmattor eller gles lövskog, där det inte finns så många andra växter som "snor vattnet".
In på hösten kryper svampbeståndet ofta in i barrskogarna.
Under torra perioder, leta där fuktigheten är som störst: i kärrkanter eller, om skogen är kuperad, i dalar närmast berg.
Under blötare perioder flyttar sig gärna svamparna upp på berget.
Hittar du ett guldställe och har en GPS - spara ner koordinaterna så att du hittar dit nästa år igen. Svampar tenderar att återkomma årligen.