Rån ofta början på kriminell karriär

helskärm

Att råna jämnåriga ungdomar är ofta en början på en längre kriminell karriär. Det är inte alltid ekonomisk vinning som är huvudsaken för rånarna.

– Det kan vara spänning, status eller själva misshandeln, säger kriminologen Sven Granath.

Fyra pojkar har dömts till ungdomsvård för att ha rånat andra unga män i södra Stockholm. Enligt Sven Granath vid Polismyndigheten rånas ungdomar oftast av andra tonårskillar som senare i livet inte sällan ägnar sig åt grövre brottslighet och ingår i kriminella nätverk. Ungefär en halv procent av Sveriges ungdomar gör sig upprepat skyldiga till rån.

– De tillhör den lilla grupp av stökiga ungdomar som har den kanske sämsta prognosen. De är tyvärr ganska ofta på väg in i en längre kriminell karriär som kan övergå i lite större narkotikabrott, illegal indrivning och sedan kanske någon form av position i ett kriminellt nätverk, säger Sven Granath.

Flera motiv

För de unga rånarna är det främsta motivet inte alltid att skaffa sig pengar, kläder eller prylar. Ibland kan det handla om att utöva våld, eller att man gör det för spänningens skull eller för att få status bland kompisarna.

– De här motiven går lite i och ur varandra, mellan det materiella och spänningen och maktutövning.

Den som rånar en annan person för ekonomisk vinning gör det ofta för att det inte finns så många andra alternativ.

– Det har blivit svårare att tillskansa sig större vinster genom stölder. Butiksrånen har också försvårats, inte minst genom minskad kontanthantering. Så personrånen är det som finns kvar, säger Sven Granath.

Otrygg uppväxt

För att minska antalet ungdomsrån är det på kort sikt viktigast att få fast de ungdomar som begår brotten, enligt Sven Granath. Han säger att de inte är så många, men kan vara väldigt brottsaktiva. På längre sikt handlar det om att samhället måste minska antalet otrygga uppväxter.

– De här personerna är inte vem som helst. Framför allt de som är drivande har ofta en problematisk uppväxt och inte sällan personlighetsstörningar också. Det handlar om att tidigt att fånga upp barn och familjer i riskzonen. Men det får man börja med ganska tidigt och effekten av det ser man kanske tio år senare, säger Sven Granath.