Undersköterskans vittnesmål från iva-avdelningen
Uppdaterad 2020-07-14 | Publicerad 2020-07-13
Catarina Wicksell, 41, skulle bara hoppa in ett par gånger på intensivvårdsavdelningen.
Sedan kom peaken.
Runt 130 personer vårdades med bekräftad covid på Akademiska sjukhuset i början av april och undersköterskan blev kvar.
– Vi var alltid ett team när jag jobbade. Så det var jag, en anestesisjuksköterska, en iva-sjuksköterska och en iva-undersköterska, säger Catarina Wicksell som jobbar på den neurologiska operationsavdelningen i vanliga fall.
Rädd för att smittas
I salen på intensivvårdsavdelningen låg en till tre patienter som hon skötte om och vände på eller la i bukläge, när det var möjligt. En del patienter var så känsliga att de inte gick att röra vid. De fick ligga still. Somliga var kopplade till en niv, en mask med syrgas, men de allra flesta låg i respirator och var nedsövda.
– Många gånger funderade jag över om de skulle överleva eller inte. Det var tufft. Vem som helst kunde ligga där. Det hade kunnat vara någon jag känner eller någon mina anhöriga känner. Det tänkte jag varje gång jag kom dit och de räknade upp namnen på patienterna. I början var jag också livrädd. Rädd för att jag skulle smittas. Det var nog det som de flesta var rädda för, säger anestesiundersköterskan.
Masken gjorde skillnad
Men när hon förstod att hon behövdes mer än under några få inhopp bad hon om en egen rejäl mask att bära under passen som oftast sträckte sig mellan klockan 21 och 7.15.
– Med skyddsmask 90 kände jag mig ganska trygg, men den var ganska tung att använda och jag var tvungen att kolla ventiler och så hela tiden, så att den höll tätt.
Nu behöver hon förhoppningsvis inte använda den mer. Antalet covid-patienter på Akademiska sjukhuset har sjunkit till runt 40 och hon är tillbaka på sin gamla avdelning efter tio veckor på iva. Skulle kurvan vända uppåt åker dock masken på igen. Då går hon in på covid-avdelningen.