Här kommer familjen till Torneå – där vissa vill stänga gränsen

Victor Stenquist

Torneå. Inte bara älven delar Haparanda-Torneå.

Flyktingfrågan visar ännu en skiljelinje.

Samtidigt som demonstranter skanderat slagord har hundratals nya människor korsat gränsen.

– Vi är här för att få leva i trygghet, säger Thikra Azez, 52, från Irak.

”Stäng gränsen” skanderade demonstranterna några hundra meter från den svensk-finska gränsen mellan Torneå och Haparanda.

Hur många som deltog i demonstrationen är oklart. Fler än 840 hade anmält sig på Facebook. De ansvariga uppgav att minst 650 dykt upp, det blotta ögat sa att inte fler än 300 var där.

– Vi är inte rasister. Vi är Finlands befolkning som är oroliga över vad som kommer att hända när man inte har någon kontroll över vad som händer just nu. Vi är inte rasister, säger Maria Kaalunki.

Hon har hjälpt till att ordna arrangemanget, bland annat genom att steka 40 kilo pyttipanna.

Det krävs en del övertalande för att få henne att ställa upp på en intervju.

Många i rörelsen ”Rajat kiinni” upplever att de utmålats som just rasister efter den senaste tidens rapportering.

”Gränser till för att korsas”

Men bilderna för två veckor sen, där drygt 600 personer tog armkrok och ställde sig som en mänsklig mur mot flyktingarna är föga smickrande.

Lördagens demonstration gick lugnare till. Konfrontation  blev det först under marschen, innan demonstrationsmötet. Då hade de tågat en kort bit i Torneå och passerat den motmanifestation som arrangerats bara ett par hundra meter därifrån.

Slagord kastades mellan grupperna, men de många poliserna på plats gjorde att känsloyttringarna var få.

Motmanifestationen hölls alldeles framför entrén till köpcentret Rajalla och en av talarna var Haparandas kommunalråd, sociologen och professorn Peter Waara.

– Det var för att visa att vi inte kliver tillbaka för de som skanderar ”stäng gränsen”. Vi ökar och intensifierar gränssamarbetet mellan Haparanda och Torneå för att markera att gränsen är till för att korsa, inte att begränsa, säger han till Aftonbladet.

Maria Kaalunki menar att de inte alls vill att gränsen stängs – men vill se bättre kontroll.

– Vi är oroliga över situationen i Finland. Oroliga för säkerheten för våra barn, och oroliga för ekonomin och oroliga för att det kommer fel personer, sådana som inte har rätt att komma. Det är inte de riktiga flyktingarna som kommer just nu, säger hon.

Klockan 12.45 hade folk skingrats.

Inne på köpcentret Rajalla underhöll Antero Mertaranta All Star Show alla lördagsshoppare.

Då gjorde några av de människor, som helt ovetandes fått Sveriges blickar riktade mot Haparanda-Tornå, entré. Nya bussar rullade in till resecentrum ett stenkast borta.

Där, på den svenska sidan gränsen, får flyktingarna kliva ut bussarna som tagit dem från Luleå till Haparanda. Sedan ska de med egna ben och egen vilja traska över den sällsynt bevakade gränsen.

För ett par veckor sedan väntade militär, numera är det polis och tullen som står för välkomnandet.

Flytt från Irak

Inför våra ögon kommer de i hundratal, med resväskor och ryggsäckar, och radas upp i köer innan de får hoppa på nya bussar som ska ta dem till flyktingslussar där deras identitet och flyktingstatus kontrolleras.

Thikra Azez, 52, kommer tillsammans med dottern Huda Sabah, 25, svärsonen Hasan Abd al-Hakem, 30, och deras barn Ali Hasan, 3, Hethem Hasan, 7.

De verkar glada över att äntligen vara i Finland. Resan från Irak har pågått i veckor och tagit dem genom bland annat Turkiet, Makedonien, Serbien, Kroatien, Slovenien och Tyskland.

Vi möter dem 25 meter in i landet där de vill stanna.

På knackig engelska säger Thikra att vänner berättat för dem om Finland och varför de lämnat Irak:

– Där är det väldigt farligt. Väldigt, väldigt farligt.

För att bevisa  det han nyss sa så drar Hasan Abd al-Hakem upp sitt byxben. Där finns de gropiga och fula ärren orsakade av en bilbomb.

Mycket mer hinner vi inte prata. Treåringen Ali Hasan har hittat en vän i en av de många beväpnade männen från Rajavartiolaitos, Gränsbevakningsväsendet, men det är snart tur för familjen att gå ombord på en av de väntande bussarna.

Scenerna vid gränsövergången är ett nytt inslag i Torneå. För bara någon månad sedan fanns knappt någon bevakning alls, enligt kommunalråd Peter Waara.

Nu räknar vi till åtta blåa bussar från den finska tullen, fem bussar från Gränsbevakningsväsendet och en polisbuss. Ett 25-tal tjänstemän ser på när flyktingarnas kliv över gränsen.

– Finnarna är karga och kan synas hårda som satan. Men mottagande här sker på ett värdigt sätt, det ska de ha kredd för, säger Peter Waara.

Thikra Azez vet inte var hon och familjen kommer att hamna, eller om de ens får stanna. Men de har inte behövt mer än ett par minuter i landet för en första utvärdering:

– Finland is beautiful.