Toppmötet visar upp ett EU i sönderfall

Wolfgang Hansson

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2018-07-09 | Publicerad 2018-06-28

EU i kris inför toppmötet

Inför dagens EU-toppmöte i Bryssel är det bara att konstatera att unionen befinner sig i ett pågående sönderfall.

Vilket inte är samma sak som att EU är dödsdömt.

Men om inte utvecklingen bryts kan EU som vi känner det i dag vara historia om säg 25 år.

Det fanns en tid då länderna i Europa såg EU-projektet som den stora frälsaren. Medlemmarnas relationer präglades till övervägande del av en vilja att komma överens och att tona ned meningsskiljaktigheter.

De nya länder som ville in i unionen, och det ville alla, slog knut på sig själva för att uppfylla de krav Bryssel ställde för att öppna dörren. EU-medlemskap sågs som en säker väg mot välstånd.

I dag är stämningsläget ett helt annat.

Ungern, Slovakien, Tjeckien och Polen vägrar blankt att vika sig när det gäller ett införa en solidarisk fördelning av flyktingarna inom EU. Frågan om en gemensam migrationspolitik överskuggar allt annat vid EU-toppmötet.

Toppmötet har länge varit deadline för att nå en överenskommelse. Men eftersom oenigheten är så total är det nästan säkert att det inte kommer att fattas några stora beslut i frågan. Istället för att ta emot flyktingar kommer fokus att ligga på att skydda och täppa till unionens gränser och inrätta asylläger i Afrika.

Destabilisera

Oenigheten om flyktingar och migranter har redan kraftigt destabiliserat EU men är långtifrån den enda fråga där medlemsländerna drar åt helt olika håll.

Polen har infört lagar som EU anser bryter mot medlemsvillkoren. Efter att EU hotat med storsläggan på ett sätt som man aldrig tidigare gjort mot ett medlemsland har Polen delvis gått med på att göra förändringar i rättsystemet, men det är verkligen under galgen. Tidigare har Ungern inför lagar och praxis som hotar yttrandefriheten vilket EU starkt, kritiserat.

Den gemensamma valutan euron har också splittrat unionen. Bara 18 av de 28 medlemsländerna använder euron – som inte blivit den succé som var tänkt. För att rädda euron vill de 18 länderna fördjupa samarbetet. Något de tio som står utanför är ytterst misstänksamma mot. De fruktar att de ska dras in i en centralisering av EU som de inte vill ha. Alternativt får mindre att säga till om. Ett EU som går fram i två olika hastigheter bäddar för nya konflikter.

Brexit är på väg att utvecklas till en katastrof för både EU och Storbritannien. Förhandlingarna står och stampar.

Destruktiv

Britterna tror fortfarande att de ska kunna få alla fördelar av medlemskap utan att vara med och betala. Utträdet har haft en destruktiv effekt på EU samtidigt som det sannolikt avskräckt andra länder från att lämna när man ser vilket otalt kaos som råder i det brittiska lägret.

Den värsta smällen för EU är nog ändå den exploderande nationalismen. Tidigare styrdes Europas länder av s-märkta regeringar eller traditionellt konservativa. Det gav en stabilitet även vid maktskiften.

Nationalismen och populismen har helt ritat om den politiska kartan. Italien, EU:s tredje största ekonomi när britterna lämnat, styrs numera av en koalition av högerextrema Lega och missnöjespartiet Femstjärnerörelsen. I Österrike delar högerpopulister och ett alltmer populistiskt konservativt parti på makten. I Tyskland har högerpopulistiska AfD rört om rejält och är på vippen att tvinga fram en regeringskris i Europas mäktigaste land.

Ömma tår

Om Tyskland ensidigt inför gränskontroller kommer snart alla övriga att gå i samma riktning. Egna lösningar i stället för gemensamma.

De nya politiska vindarna bidrar till att det är nästan omöjligt att nå enighet i avgörande frågor. Länderna står alltför långt ifrån varandra. I stället för att samarbeta så kör var och en sitt eget race. Istället för att tona ned motsättningarna förolämpar ledarna varandra öppet. Som när Frankrikes Emmanuel Macron nyligen anklagade Italiens nya regering för att agera cyniskt och ansvarslöst i flyktingfrågan varpå Italiens utrikesminister omedelbart krävde en ursäkt.

Konflikter och ömma tår har ersatt mycket av den tidigare samarbetsviljan.

Man kan skälla mycket på Bryssels klåfingrighet men det hindrar inte att EU bidragit stort till att bevara freden i Europa. Även nu när EU-ledarna råkar i luven på varandra är det aldrig långt till att de träffas öga mot öga i Bryssel och kan lugna ner känslorna.

Ingen naturlag

Men EU är inte en naturlag. Det finns ingen garanti för att unionen lever vidare för alltid. Fortsätter sönderfallet i stort och smått kan det mycket väl komma till ett läge då samarbetet avbryts helt eller delvis. Vi är inte där än.

Långtifrån.

Men utvecklingen går i en för EU-vänner oroande riktning.

Det här är Wolfgang Hansson