Dressmannkalsonger

De flesta tjejer anstränger sig väldigt mycket innan de ska på fest eller ska ut på krogen.

Vi vill till att börja med oftast alltid ha något nytt på oss. Så dagar innan helg brukar vi spatsera runt i affärerna efter helgens outfit. Och vill vi inte ha en ny outfit så vill vi i alla fall ha nya accessoarer. Sen är helgen kommen, vi börjar göra oss iordning x antal timmar innan vi ska iväg. Minst två. Vi duschar, rakar diverse kroppsdelar, smörjer in oss, deodorantar och parfymerar oss.

Sen väljer vi med omsorg vilka underkläder vi ska ha. De här trosorna passar inte till den här bh:n, de här trosorna kan jag inte ha under den här kjolen, den här bh:n får mina tuttar att se för små ut, man hittar inte sina favorithelg-trosor och så vidare, och så vidare.

Sen kommer man till sminkningen, den ser ju oftast likadan ut men ger ändå alltid problem. Ingen bra "ögonfrans-dag", man blir fläcklig, får inte till det med eyelinern eller liknande. Där det mesta av sminkningen är färdig är det på med kvällens outfit, har man tur trivs man i det man tänkt ut. Har man otur gör man det inte, man hade tänkt sig att det skulle se annorlunda ut eller man trivs helt enkelt inte. Panik!

Då börjar rotandet i garderoben efter något annat, och i värsta fall kan det ta mycket lång tid innan man till slut hittar något man verkligen är nöjd med. Och då är det ju dags för håret. Vad ska man göra med det? Platta? Locka? Sätta upp? Har man en bad hair-day? Är diadem sååå ute? Förhoppningsvis är vi klara inte allt för sent och relativt nöjda.

Allt detta gör vi tjejer dels för oss själva, men vi skulle ju ljuga om vi sa att vi inte gjorde det för det motsatta könet också. Till störst del dessutom. Kan ni då förstå vår besvikelse när det är dags att krypa ner under täcket och killen har ett par missfärgade, slitna och slappa Dressmann-kalsonger?!

Ni kan väl i alla fall anstränga er så att även vi kan se något snyggt när byxorna åker av. Jag menar, ska det vara så kan vi tjejer lika gärna ha på oss mormorstrosor á Bridget Jones!

Det handlar om att ge och ta mina vänner.

Joanna Röckner Lindgren