Det perfekta samtalsämnet

Johan Hakelius

helskärm

Riksdagen har öppnat, en ny säsong börjar i tv:s alla kanaler, amerikanerna ska välja president och elitserien i hockey har startat. För allt detta är folk ute i landet tacksamma. Det blir mörkt tidigt på platser där gatubelysning - och för den delen gator - är sällsynta. Något måste landsortsbefolkningen fylla timmarna med, mellan att de hänger kepsen på kvällsvardskroken och morgonmjölkningen.

Brist på ämnen

För oss stockholmare såg det sämre ut med samtalsämnen inför hösten.

Biltullar, SL:s nya biljettsystem, parkeringsbristen, vårdslösa cykelbud: allt kändes slitet och trist.

Så kom gårdagens uppfriskande nyhet: värdet på bostadsrätterna i innerstaden har sjunkit med 20 procent.

Inte för att bostadsmarknaden någonsin släppt sitt grepp om vår fantasi. Hur skulle den kunna göra det, när den är en sådan outtömlig källa till småprat?

Går att koppla allt

Det finns egentligen inga drömmar, inga problem, inga triumfer, ingen bitterhet, ingen skadeglädje som en stockholmare inte kan koppla till bostadsmarknaden:

Hur skapar man sig en förmögenhet? Genom att sälja en bostadsrätt. Hur förlorar man en förmögenhet? Genom att köpa en bostadsrätt. Vad är bisarrt dyrt? En bostadsrätt, om man är köpare. Mäklararvodet, om man är säljare.

Vilka, i rangordning, är de största hoten mot våra barn? 1. Att de inte har råd med en bostadsrätt 2. Den globala uppvärmningen. Varför är fyrtiotalister hatade? Därför att de trollade bort sina ynkliga bostadslån med inflation.

Saknats dramatik

Varje förlägen tystnad bland stockholmare kan brytas, genom att nämna bostadsmarknaden. Visningen har ersatt högmässan på söndagarna. Även veckans tredje tjocka lunta med bostadsannonser blir vältummad.

Men det har saknats dramatik. Denna tråkiga, småputtriga, obrutna uppgång år efter år. Tick, tack, tock, som en gammal köksklocka.

Tills nu. Tjugo procent, rakt ner.

Lantisarna kan behålla sina samtalsämnen. Nu har vi också något att snacka om, ända till våren.