Eivind hade änglavakt
Publicerad 2011-07-30
"Både framför och bakom mig var det människor som dog"
Bara några meter från Eivind Dahl Thoresen, 25, dog två personer i terrorattentatet i Oslo.
– En dag måste jag ta reda på varför just jag överlevde, säger han.
Eivind Dahl Thoresen ligger i sängen på sjukhuset Ullevål. Han har splitterskador i ansiktet, på benen och armarna – nästan överallt på kroppen. Morfin dämpar de värsta smärtorna. Han har redan opererats tre gånger, och i morgon väntar en ny.
Han minns det mesta från dagen som förändrade allt.
Eivind Dahl Thoresen var på väg från jobbet på bostadsbolaget Obos. Helgen skulle han tillbringa med sin sambo och vänner på Gladmatfestivalen i Stavanger.
I efterhand har han fått höra att han troligtvis passerade Anders Behring Breivik efter att terroristen lämnat bilen med sprängmedel i.
– Men jag var upptagen av mobiltelefonen och märkte ingenting av det som hände runtomkring mig. Jag uppdaterade mig på Tour de France och gick bara rakt på. Tills jag blev träffad av en enorm smäll, säger han till Aftenposten.
"Blod sprutade som i en dålig skräckfilm"
– Smällen var inte mer än 20–30 meter ifrån mig. Mot mig kom flammor och jag slungades bakåt. När jag kom till sans reste jag mig upp. Jag såg en äldre man som låg ner. Det såg ut som att han hade mist hela foten. Han började ropade på hjälp, och jag tänkte att jag måste försöka hjälpa honom. Men på hans ansiktsuttryck förstod jag att något måste vara allvarligt fel – även med mig. Blod började spruta ut som i en dålig skräckfilm. Vanligtvis klarar jag inte ens av att titta på ett blodprov, men trots det klarade jag att tänka någorlunda rationellt.
En av de första som kom till undsättning var en arbetskamrat.
– Han såg på mig, och det första han sa var "det här har jag inte koll på". Jag sa till honom att det fanns kläder i väskan. Jag bad honom knyta plaggen hårt runt de blodigaste ställena.
Filmades med mobilkameror
Någon började slå på honom för att han inte skulle tappa medvetandet.
Andra gick runt och filmade med mobilkameror.
– Jag minns att jag blev ganska förbannad där och då. Att de bara filmade, men inte försökte hjälpa till, säger Eivind Dahl Thoresen till Aftenposten.
Efter att han körts i ilfart till sjukhuset Ullevål berättade läkaren att han var svårt skadad.
– De förklarade att de måste öppna upp mig för att se om jag hade inre blödningar. Jag började tänka att mina ben skulle amputeras, att jag skulle behöva sitta i rullstol.
I går, en vecka efter bombdådet, kunde han för första gången stiga upp ur sjuksängen. Prognosen för att bli helt frisk är god.
– Jag studerar juridik i Bergen, och det medför en del press, en jakt på de bästa jobben. Men jag vet inte om jag tycker att det är så viktigt längre. Jag ska nog fortsätta, man jag ska framför allt vara mycket mer tillsammans med vänner och familj.
Besök av statsministern
I torsdags fick han besök av statsminister Jens Stoltenberg. En av de personer som hjälpte honom när han låg på gatan har också besökt honom. Och i morgon kommer en till.
– Det kommer bli starkt. Jag både fruktar och ser fram emot att möta honom. Jag hoppas att han är en rolig kille. Annars kommer jag aldrig kunna sluta gråta.
En dag vill återvända till platsen där han så när miste livet för drygt en vecka sedan..
– En dag måste jag ta reda på varför just jag överlevde. Jag har ingen aning, men både framför och bakom mig var det människor som dog. Jag vill försöka ta reda på om det finns en förklaring.