Aftonbladet klandras av PON

Den 16 november 2017 publicerade Aftonbladet en artikel med rubriken Strippklubbsbesök med anställda, sexinviter och sexuellt ofredande – skivbolagskvinnorna vittnar om höga chefens oacceptabla beteenden.

Mannen var hög chef på ett av Sveriges största skivbolag. Nu vittnade flera kolleger om hur han missbrukat sin makt för att utnyttja unga kvinnor, både anställda och artister. Hans beteende hade varit välkänt bland unga kvinnor i branschen i många år.

En kvinna som råkat ut för honom citerades:

” – Han är lika känd för sitt beteende i musikbranschen som AA [namn angivet] antagligen var hos TV4.”

Det bekräftades av flera andra personer i branschen. En annan anonym källa cite­rades:

” – Det har pratats om det i slutna sällskap, på middagar och sånt nu i samband med #Metoo.”

Bilden som vuxit fram var den av en högt uppsatt chef som skyddades av en osund kultur där stora mängder alkohol konsumerades varje vecka på jobbevents och arbetstillställningar.

En av skivbolagschefens anställda hade drabbats efter en julfest. Hon citerades anonymt:

” – Vi var flera som delade taxi, men jag hade oturen att bli ensam kvar med honom i bilen efter att de andra hoppat av. Han försökte kyssa mig men jag markerade direkt att jag inte ville. Han är gift och har barn och jag hade ett för­hållande. Jag var inte alls intresserad.”

Under resan hade kvinnan lyckats med att ringa till en kollega för att distrahera chefen, men hon hade inte vågat säga varför hon ringde. Aftonbladet hade varit i kontakt med kollegan som bekräftat att hon blivit uppringd under taxiresan och att hon efteråt förstått vad som hade hänt. För övergreppet slutade inte med kyssar, enligt kvinnan:

” – Jag minns hur han tar min hand och för ner den i byxorna. Innanför sina kal­songer. Jag vet att man tänker när man får höra att någon råkat ut för det att det är väl bara att slita bort handen och knuffa bort honom. Men när det händer en själv… Jag blev helt handlingsförlamad, chockad.

Mannen ska sedan ha försökt tjata sig till att få följa med kvinnan hem:

” – Han bara fortsätter och tjatar och är bestämd med att han ska in. Till slut är det taxichauffören som säger till honom ’Jag tror att du och jag ska vidare’. Han läste av situationen och blev min räddning. Vem vet vad som hade hänt annars.”

Inte förrän ett år efter händelsen vågade hon vända sig till ledningen för att be­rätta vad hon hade utsatts för av den höge chefen. Hon hade emellertid bemötts med ifrågasättanden och blivit ombedd att ta fram fler personer som kunde styrka hennes påståenden.

Det hade lett till att mannen fått en muntlig tillsägelse och alkoholförbud på jobb­events under en tid.

Kvinnor på bolaget hade satt i system att varna varandra för chefen. En anonym kvinna berättade att när hon anställdes fick hon nästan direkt höra att ”Honom ska man passa sig för” och ”Han har dåligt ölsinne”.

Flera anställda och tidigare anställda hade berättat för tidningen att chefen vid minst tre tillfällen tagit med sig anställda till sexklubbar eller strippklubbar i samband med företagstillställningar.

En anonym kvinna beskrev hans närgångna sätt som obehagligt:

” – Han ställer sig gärna nära och håller om och så hamnar handen allt längre ner och till slut på rumpan. Det gäller både mig och kollegor och kvinnliga artis­ter som har råkat ut för honom.”

En kvinna som valt att sluta på skivbolaget berättade:

” – På ett event där vi var och jag hade bjudit in min kompis kom han och före­slog att vi alla tre skulle gå hem tillsammans.”

Den 17 november 2017 publicerade Aftonbladet en artikel med rubriken Fick nytt toppjobb – trots anklagelser om sextrakasserier.

Skivbolaget hade känt till anklagelserna – ändå hade den utpekade skivbolags­chefen fått ett nytt, internationellt toppjobb inom koncernen. Efter avslöjandet om sexuella trakasserier hade flera krismöten hållits. En representant för huvud­kontoret i X-landet (land angivet] berättade att mannen var avstängd medan en grundlig utredning genomfördes.

Uppgifterna om den högt uppsatte skivbolagschefen, som anklagades för sexuella trakasserier och ofredande, hade skakat om skivbolagsbranschen i Sverige.

Den 1 december 2017 publicerade Aftonbladet en artikel med rubriken Skivbolagschefen sparkas efter utredning om sexuella trakasserier.

I artikeln citerades en anonym talesperson för det multinationella skivbolagets huvudkontor:

” – Efter en grundlig oberoende utredning har vi avslutat den här personens anställning.”

Anmälan

Publiceringarna anmäldes av NN [namn angivet], den omskrivne skivbolags­chefen.

Han var kränkt och dessutom lätt att identifiera. Publiceringarna hade gjorts utan att hänsyn hade tagits till hans familj.

Tidningen hade inte varit källkritisk. Innehållet i artiklarna var drivet av hämnd­motiv från personer som inte längre var anställda i bolaget. De utnyttjade #Metoo-rörelsen.

Berättelsen om vad som skulle ha utspelat sig i en taxi var falsk. Ord stod mot ord och någon polisanmälan hade aldrig gjorts. Saken hade tagits upp med före­tagsledningen och hade då ansetts som ogrundad. Fyra och ett halvt år senare hade Aftonbladet tagit upp saken, men med nya detaljer, som att han skulle ha fört hennes hand innanför hans byxor. Dessutom hade tidpunkten förändrats. För bolaget och utredare hade hon angivit att det skulle ha skett i maj, i Aftonbladet var händelsen förlagd till december och en julfest.

Resten av påståendena i artikeln fick tyngd av denna – falska – anklagelse. Det handlade om att han uppträtt olämpligt, men det var svepande anklagelser, inga fakta eller till exempel tidsangivelser. Påståendena var grovt överdrivna och det talades om att artister skulle ha blivit utsatta, men de hade aldrig framfört några klagomål. Artikeln var ren ryktesspridning.

Dagen efter den första publiceringen gick 1 993 kvinnor och artister i musik­branschen ut i ett #Metoo-upprop i Svenska Dagbladet. Aftonbladet hade rimli­gen känt till detta och ville hinna före.

Han var mycket lätt att identifiera. Det fanns bara tre stora skivbolag med sam­manlagt 200 anställda och totalt X [antal] chefer på hans nivå. När tidningen dessutom lade till att han fått ett internationellt toppjobb begränsades gruppen ytterligare. Det kunde bara handla om honom.

Publiceringen hade fått avgörande betydelse för honom. Den hade tagits upp av andra och även spritts internationellt. Skadan hade fördjupats av att tidningen vänt sig till det internationella huvudkontoret med frågor. Hans karriär var till­intetgjord, såväl i Sverige som utomlands.

Publiceringen hade gjorts trots att uppgifterna saknade allmänintresse och han inte var en publik person. Saken hade förvärrats av att tidningen genom sin pre­sentation fått det att framstå som att han var misstänkt för brott eller trakasserier, vilket han aldrig varit.

Ett sätt att skapa detta intryck var att artikeln om honom kopplades till en ”skiv­bolagsprofil” som anklagades för en våldtäkt. I artikeln om denne man nämndes artikeln om anmälaren, trots att han inte var anklagad för våldtäkt eller något annat brott.

På samma tema var att tidningen använt samma illustration både vid artikeln som handlade om honom och den som gällde skivbolagsprofilen som anklagades för våldtäkt.

Den tredje artikeln, publicerad den 1 december, hade en rubrik som påstod att han fått sparken på grund av en utredning om sexualbrott: Chef får sparken efter utredning om sexualbrott. Det stämde inte och tidningen hade senare ändrat till sexuella trakasserier.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin tf ansvarige utgivare att kritiken var ogrundad. An­mälaren hade fått en muntlig tillsägelse, alkoholförbud under jobbevents och han hade tagit med sig personal till sex- och strippklubbar vid minst tre tillfällen. Händelsen i taxin har vidimerats av kvinnans kollega. Bolagets vd tog anklagel­serna på största allvar och tillsatte en utredning.

Uppropet i Svenska Dagbladet hade Aftonbladet ingen kännedom om i förväg.

Att det endast fanns X chefer på denna nivå var inget som utgivaren kände till och inget som angivits i artikeln. Vad som framgick var att han inte var vd, efter­som denne svarade på frågor i artikeln.

Anmälaren var inte namngiven och det förekom inga uppgifter om att han var gift.

Självfallet hade tidningen sökt anmälarens utländska arbetsgivare. Det var rele­vant, inte minst eftersom han hade fått ett internationellt uppdrag.

Tidningen höll med anmälaren om att han inte var en publik person. Men den övervägande delen av de övergrepp som hävdades i #Metoo-uppropen hade inte begåtts av publika personer. Det hindrade inte att man skrev om dem.

När det gällde illustrationer förekom det ständigt återanvändning. Det fanns inga baktankar med det.

Utgivaren påpekade även att anmälarens arbetsgivare tackat dem som vågat träda fram och berätta vad de blivit utsatta för av anmälaren. Anmälaren hade dess­utom förlorat både sitt svenska jobb och det han skulle tillträda utomlands. Där­med föreföll anklagelserna som riktades mot anmälaren inte som grundlösa.

Anmälarens kommentar

Tidningen hade ensidigt återgivit påhittade och överdrivna historier från kvinnor som var ute efter hämnd.

Anmälaren vidhöll att kvinnornas påståenden prövats i interna utredningar och inte lett till några reprimander. Det stämde inte att han fått alkoholförbud.

Utgivaren påstod att artikeln inte innehöll uppgiften att han var gift. Det stämde inte. Det stod både att han var gift och att han hade barn.

Aftonbladet kunde inte veta varför hans anställning hade upphört. Det hade inte med några händelser att göra, utan hade en annan orsak.

Ytterligare skrivelse från tidningen

Tidningen svarade att man inte enbart lyssnat på de utsatta kvinnorna. I vissa fall hade historierna vidimerats av andra kvinnor. Tidningen hade även sökt anmäla­ren för en kommentar vid upprepade tillfällen. Han hade emellertid inte velat tala med tidningen. I stället hade bolagets vd och företrädare för dess internationella enhet fått ge företagets version. Rapporteringen var alltså inte ensidig.

Att kritiken kunde upplevas som svepande berodde på att tidningen ville skydda sina källor.

Anmälaren var även kritisk till länkningen mellan den anmälda artikeln och en annan på Aftonbladets webbplats. En länk innebar emellertid inte att artiklarna behövde handla om samma saker.

Anmälaren hade i sitt yttrande anfört att Aftonbladet inte kunde veta varför han slutade. Men enligt en av de anmälda artiklarna säger företagets talesperson att personens anställning har avslutats efter en grundlig utredning och att man ska se över den interna uppförandekodexen.

Utgivaren bad om ursäkt för att hon inte noterat att en artikel innehöll uppgiften om att han var gift och hade barn. Det gällde dock de flesta människor i Sverige och var därför inte utpekande.

PO:s bedömning

Sexuella trakasserier är en frågeställning som har ett betydande allmänintresse. Men när en tidning väljer att skildra ett särskilt fall är det av vikt att enskilda, utpekade personer inte tillfogas oförsvarliga publicitetsskador.

Ett sätt att bedöma saken är att utgå från tre frågeställningar: händelsens allvar, beläggens styrka och personens roll.

I det här fallet rör det sig om påståenden om sexuella trakasserier som tagit sig uttryck i oönskad närhet, som en hand på rumpan eller att anmälaren påstås ha fört ned en kvinnas hand i sina byxor under en taxiresa.

Anklagelserna gäller inte de allvarligaste sexualbrotten, som våldtäkt, även sexuella trakasserier kan vara brottsliga om de vid en rättslig prövning bedöms som ofredande. I detta ärende har inget oönskat närmande polisanmälts och där­med inte prövats rättsligt. Den påstådda händelsen i taxin ligger mer än fyra år tillbaka i tiden.

När det gäller beläggens styrka framträder ingen kvinna med namn, utan alla anklagelser framförs anonymt.

Oavsett sanningshalten har läsaren svårt att bedöma styrkan i påståendena efter­som man inte vet vem som står bakom. Vem som helst kan anklaga vem som helst för vad som helst av många olika orsaker. Därmed har anonyma beskyll­ningar lägre styrka när det gäller att inför läsekretsen belägga vad som faktiskt inträffat. De får närmast karaktären av andrahandsuppgift.

Anmälaren menar att beskrivningen av händelsen i taxin är felaktig och att upp­giften om att han fört hennes hand ned i sina byxor inte fanns med när händelsen utreddes för flera år sedan av bolaget. Uppgiften har, enligt honom, tillkommit i Aftonbladets rapportering och är falsk.

Klarlagt är emellertid att händelsen i taxin kommit till företagsledningens känne­dom ett år senare och utretts. Vad utredningarna lett till är tidningen och anmäla­ren oense om. Tidningen framför att anmälaren ska ha fått en muntlig tillrättavis­ning och alkoholförbud på företagstillställningar under en period. Anmälaren an­ser att utredningarna inte lett till några åtgärder mot honom. Han har, enligt egen utsago, inte fått något alkoholförbud.

Anmälarens roll som chef motiverar viss granskning av hur han hanterar sin yrkesroll. Samtidigt är han inte verkställande direktör, utan har befunnit sig på nivån under. Därmed är hans roll inte av det slag som har ett betydande allmän­intresse utanför kretsen av företagets anställda.

För pressetiskt klander krävs att en person är utpekad, antingen med namn eller med ledtrådar som gör det uppenbart för en viss krets att förstå vem det handlar om. I det här fallet är anmälaren inte namngiven, men följande uppgifter om honom lämnas:

• Han är hög chef på ett av Sveriges största skivbolag.
• Bolaget har sitt huvudkontor i X-landet.
• Han är gift och har barn.
• Han har befordrats två gånger sedan den påstådda händelsen i taxin.
• Han har fått ett internationellt toppjobb inom koncernen, men inte hunnit till­träda.
• Han avstängdes från sitt jobb efter den första artikeln.

Anmälaren är utpekad för de anställda i bolaget. Det kan tidningen inte klandras för, eftersom företagsledningen valt att informera personalen. Uppgifterna ovan är emellertid tillräckliga för att peka ut anmälaren för en betydligt större krets; för skivbolagsbranschen i övrigt, för artister, vänner, grannar och familj.

En för tidningen besvärande omständighet är att den ursprungliga rubriken till den tredje artikeln löd Skivbolagschefen sparkas efter utredning om sexualbrott. Påståendet ändrades senare till att gälla ”sexuella trakasserier”.

Däremot kan tidningen inte lastas för vare sig illustrationen, länken eller att arti­keln omnämns i en annan artikel om en skivbolagsprofil som anklagas för våld­täkt. I texten klargörs att misstankarna mot anmälaren i detta ärende inte gäller våldtäkt utan sexuella trakasserier. I denna text saknas även utpekande detaljer.

Sammantaget handlar anklagelserna som tidningen publicerat inte om sexual­brott, men det har tidningen under en begränsad period påstått i en rubrik. Berät­telserna handlar om oönskad intimitet och sexuella trakasserier. De har ett be­gränsat allmänintresse, framförs anonymt och har aldrig utretts av polis. Anmäla­ren har inte en ställning som gör honom till en offentlig person.

Anklagelserna är nedsättande och anmälaren har pekats ut för en betydande krets. Därmed har Aftonbladet brutit mot god publicistisk sed och bör klandras.