Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

Väst på väg vinna det ekonomiska kriget mot Ryssland

Men tänk om Putin gör tvärtom mot vad väst tänkt sig

Rubelkrisen visar att ekonomisk krigföring kan vara minst lika effektiv som vapenmakt.

Det är precis det här Obama vill uppnå. Fast han nog inte ens i fantasin kunde föreställa sig att taktiken skulle lyckas så bra.

Syftet är att få Putin att backa om Ukraina. Men tänk om han istället gör tvärtom?

Krisen i Ryssland är helt onödig. Inga ekonomiska fundamenta har tvingat landet in i ett läge som, om det fortsätter förvärras, kan bli lika kaotiskt som tiden efter Sovjetunionens fall.

Man kan ana USA:s hand bakom det som händer just nu. Bortsett från sanktionerna finns inga bevis för att Obama exempelvis försökt påverka oljepriset.

Men tanken är inte orimlig.

Det våldsamma oljeprisfallet är bland annat resultatet av politiska överväganden. Saudiarabien vill låta oljan flöda trots att efterfrågan minskat. Och trots att det innebär att landet tjänar mindre pengar på sin olja.

Hål i huvudet kan man tycka om man inte vet att Saudiarabiens ärkefiende Iran drabbas väldigt hårt av den halvering av oljepriset som skett på ett halvår. På köpet är det saudiska kungahusets agerande en smocka i magen på Putin som ihop med Iran hjälper till att hålla Syriens diktator Bashar al-Assad kvar vid makten, mot Saudiarabiens vilja.

Press på Putin

Saudiarabien och USA är traditionellt nära allierade. Här sammanfaller deras intressen. Det skulle inte förvåna mig om USA bakom kulisserna agerat för att OPEC ska låta priset falla för att därigenom sätta ytterligare press på Putin. I vilket fall är Obama väldigt nöjd med konsekvenserna.

USA vill långsiktigt ha ett oljepris på minst 70 dollar. Där någonstans går gränsen som gör det lönsamt att utvinna den amerikanska skifferoljan. Under en tid är USA berett att betala detta politiska pris.

Bestämmer sig Opec för att oljepriset ska upp så behöver de bara skruva åt oljekranarna. Priset är lika mycket politik som ekonomi.

Västs sanktioner mot Ryssland är ett straff för annekteringen av Krim. USA:s president skrev på nya så sent som i går. EU likaså.

Mot väggen?

Sanktionerna är i sig inte särskilt allvarliga men ihop med oljeprisfallet och en rad andra negativa faktorer så har de skapat en psykologi där alla utgår ifrån att Rysslands ekonomi är på väg i putten.

Rubelns fall gör att Rysslands BNP halverats och landets ekonomi gått från att vara nummer åtta i världen till nummer 15. Ryssarnas egna prognoser pekar mot att ekonomin krymper med fem procent nästa år.

Säkert tycker många att Putin och ryssarna får skylla sig själva. De ekonomiska problemen är ett straff de förtjänar. Men är det verkligen bra att en stormakt som Ryssland ställs mot väggen på det här sättet?

Det är inte säkert att president Putin agerar som västvärlden tänkt sig.

Han står inför två val.

Om han drar bor de ryska trupperna från östra Ukraina och upphör med sitt stöd till rebellerna så kommer en del av de ekonomiska sanktionerna att hävas. Lämnar han tillbaka Krim (inte troligt) kan han räkna med att Rysslands ekonomi ganska snabbt återhämtar sig.

Motsatt effekt

– Sanktionerna kan lyftas inom loppet av veckor eller dagar beroende på vilka val Putin gör, säger USA:s utrikesminister John Kerry.

Men det är minst lika troligt att han väljer en annan väg.

Putin vänder sig inåt och samlar folket mot den gemensamma fienden USA genom att bli ännu mer aggressiv mot sina grannar och kanske militärt invadera något annat land. Då har västvärldens ekonomiska krigföring mot Ryssland fått precis motsatt effekt mot den önskade.

Omvärlden hopp står till Putins överlevnadsinstinkt. Han kom till makten i ett läge i slutet av 90-talet när olje- och gaspriserna var på väg upp. Med dessa pengar i ryggen har han skapat stabilitet och en välmående medelklass. Framgångsrik ekonomisk politik är inte bara basen för hans maktställning. En välfylld kassakista är en förutsättning för att han ska kunna genomföra sin dröm om Ryssland som militär stormakt.

Återgår Ryssland till det postsovjetiska kaoset är det förmodligen bara en tidsfråga innan Putins popularitet börjar falla i samma takt som rubeln.