”Vården är okunnig om ryggmärgsskador”

Mary Mårtensson

Experten vill centralisera vården av ryggmärgsskadade i Sverige

Claes Hultling är neurolog och driver ett center för ryggmärgsskadade.

– Tyvärr är Sverige nästan ett u-land var gäller rehabilitering av ryggmärgskador. Vi skulle behöva en centraliserad vård, säger han.

Varje år får 200 till 300 personer i Sverige en ryggmärgsskada genom olycka eller sjukdom. Claes Hultling är själv förlamad från bröstet sedan han bröt nacken för 30 år sedan.

Han är överläkare på Karolinska universitetssjukhuset och vd för stiftelsen Spinalis, som arbetar för att främja forskning kring ryggmärgsskador och behandling.

Claes Hultling blir inte förvånad över Chloe Coles upplevelser av den svenska sjukvården.

– Jag blir bara ytterligare förbannad, mörkrädd och arg, säger han.

”Blir åt helvete”

I dag sker rehabilitering av ryggmärgsskadade vid ett 30-tal enheter i Sverige. Vissa vårdar så få patienter att erfarenheten blir bristfällig.

I Norge, Danmark och Finland är vården högspecialiserad och bedrivs vid två eller tre specialistcentra.

– I Sverige vårdas ryggmärgsskadade överallt. Det blir åt helvete, säger Claes Hultling.

– Personalen har bristande kunskaper. Patienterna får sekundära komplikationer därför att personalen är outbildad.

Han nämner trycksår, infektioner och kontrakturer, som att en höft låser sig.

Att en ryggmärgsskadad placeras på en vanlig sjukhusmadrass är ett sådant misstag som kan ske när personalen saknar kunskaper om ryggmärgsskador, menar han.

– Man måste centralisera den här vården för att öka kvaliteten. Vi ska ha kompetenscenter där det finns samlad erfarenhet. Patienterna bör tillförsäkras kompetent rehabilitering.

Vet inte på förhand

Han menar att en välfungerande rehabilitering är direkt avgörande för möjligheten att återgå till ett välfungerande liv.

Enligt en färsk studie av Personskadeförbundet RTP skulle kostnaden för att centralisera vården för ryggmärgsskadade bli oförändrad eller lite lägre än i dag.

Av dem som bryter ryggen och nacken återfår 7 till 8 procent sina motoriska och sensoriska funktioner, enligt Hultling, men man kan inte på förhand veta vem det blir. Det finns inga diagnostiska metoder för att fastställa vem som kommer att återfå rörelseförmågan. Det är heller ingenting man kan träna sig till.

– Om man återfår rörelseförmågan så har det ingenting med träning att göra. Det handlar om omfattningen av skadan och typ av skada och om ryggmärgen bara blivit svullen, säger han.