Människorna ingen vill ha

Staffan Lindberg

Tusentals burmesiska flyktingar har jagats ut i bräckliga båtar på Indiska oceanen.

Men grannländerna har stängt sina hamnar.

Nu riskerar tiden att rinna ut – för människorna ingen vill ha.

I dag höll utrikesministrarna i Malaysia, Thailand och Indonesien ett krismöte i Kuala Lumpur för att diskutera de tusentals burmesiska båtflyktingar som driver runt i Indiska oceanen. De senaste dagarna har otäcka bilder spritts över världen.

Kvinnor, män och barn i överfulla båtar. Hungrande och törstande, i akut behov av hjälp.

Hittills har inget av grannländerna velat rädda flyktingarna. Inte hemlandet Burma.

Inte heller Malaysia, som de flesta drömmer om att komma till.

Eller Thailand. Eller Indonesien.

Endast Filippinerna har sagt sig vilja hjälpa flyktingarna. Hur är oklart.

Militärfartyg från grannländerna har i flera fall närmat sig båtarna, vars besättning många gånger flytt i gummibåtar. Man har kastat över lite förnödenheter.

Och motat ut dem på öppet hav igen.

Fiskare i Aceh-provinsen i Indonesien räddade för några dagar sedan över sjuhundra flyktingar i en bräcklig träbåt. De hade flutit runt i två månader och led av undernäring och vätskebrist.

Ordern: Avbryt räddningen

Så många som åttatusen flyktingar från Burma är fortfarande kvar ute på havet, enligt Internationella migrationsorganisationen. Men nu har de indonesiska fiskarna fått order från landets militär att avbryta räddningen, enligt BBC.

Flyktingarna tillhör rohingya, en muslimsk minoritet i sydvästra Burma. I generationer har de utsatts för diskriminering och våld från landets buddhistiska majoritet. Regeringen vägrar dem medborgarskap och förnekar att gruppen ens existerar.

För fyra år sedan började Burma öppna sig mot världen. Politiska fångar släpptes och förtrycket i den järnhårda militärdiktaturen mildrades. För rohingya-folket blev situationen snarast värre.

Buddhistiska extremister angrep och fördrev gruppen, medan myndigheterna tittade på. Mer än hundratusen av Burmas cirka en miljon rohingya är nu instängda i ghettoliknande internflyktingläger. Sjukvården är minimal och många barn och vuxna svälter. Enligt det fåtal rapporter som kommer ut från den stängda delstaten fortsätter våldet öppet.

– Situationen för rohingya är fruktansvärd, säger Brittis Edman, Sydostasienchef på organisationen Civil Rights Defenders. Det är tydligt att Burmas regering inte har någon avsikt att skydda gruppen. Kanske ser man det som politiskt opportunt att underblåsa hatet.

Grannländernas fruktar att många fler rohingya från Burma och Bangladesh ska söka sig dit om man räddar flyktingarna i sjönåd. FN har varnat för att deras agerande kan skapa "ett hav av kistor” och Brittis Edman menar att de bryter mot internationell rätt.

– Alla människor har rätt att söka internationellt skydd och många i den här gruppen har utan tvekan skyddsbehov. Dessutom får man inte skicka tillbaka någon till ett land där personen riskerar grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, säger hon.

”Vi måste rädda dem”

Burma har de senare åren öppnat sig mot världen, i hopp om att bryta årtionden av isolering och locka utländska företag. Något Brittis Edman menar ger Sverige och andra länder ett utrymme att agera.

– Det är otroligt viktigt att omvärlden visar att det som sker är oacceptabelt. Lösningen är att respektera mänskliga rättigheter. Flyktingarna som är i nöd måste få sitt skyddsbehov prövat. Och grundproblematiken i Burma måste lösas.

I väntan på det, och medan Burmas grannländerna fortsätter att kasta ansvaret mellan varandra, väljer åtminstone några indonesiska fiskare att trotsa militärens order och hjälpa människorna ingen vill ha – innan tiden rinner ut.

– De är människor, vi måste rädda dem, säger en fiskare till BBC.