Skum ska lindra grisens sista stund

Svenska forskare undersöker om skum fyllt med kvävgas kan ge grisar en skonsam bedövning inför slakt. Dagens metod – att använda koldioxid – ger plågsamma kvävningskänslor.

Varje år slaktas omkring 2,5 miljoner grisar i Sverige. Det innebär att varje minut tar i genomsnitt fem grisar sina sista steg. Det gör de oftast i en korridor, där automatiska grindar föser små grupper på tre till fem grisar mot en korg, som med lite fantasi påminner om ett mycket förenklat pariserhjul.

När grisarna är inne i korgen sänks den ned i ett schakt fyllt med koldioxid. Koldioxid är en tung gas som trycker undan luftens syre. Efter en stund leder den höga koldioxidkoncentrationen i blodet till att grisarna blir medvetslösa. Då hissas korgen upp till en plats där grisarna tas ut och får sin pulsåder uppskuren, och de dör av blodförlust.

Kippar efter luft

– Koldioxid ger en god bedövning, så att grisarna inte känner något när de blir stuckna, säger Lotta Berg, veterinär och professor i husdjurens miljö och hälsa vid Sveriges lantbruksuniversitet i Skara.

– Men problemet är att gasen är mycket obehaglig att andas in. Vi däggdjur har receptorer för koldioxid i lungorna, som leder till att luftrören drar ihop sig och det blir en stickande känsla. Grisarna kippar efter luft och försöker fly därifrån.

Sedan ett år tillbaka deltar hon i ett projekt som drivs av det statliga forskningsinstitutet Rise. Projektet går ut på att hitta skonsammare sätt att bedöva grisar inför slakten. En viktig sak är att metoden ska kunna användas på grisar i grupp, eftersom grisar är sällskapliga flockdjur. Om de skiljs från flocken blir de mycket stressade. Därför är gas lämpligt, förklarar Lotta Berg – men det måste i så fall vara en gas som inte upplevs som obehaglig.

Varken smak eller lukt

Det spår som just nu ser mest lovande ut är att använda kvävgas. Det är en så kallad inert gas, som ogärna reagerar kemiskt med andra ämnen. Det innebär att kroppen inte har några receptorer för kvävgas, den har varken smak eller lukt. Dessutom finns den i överflöd – atmosfären består till ungefär 78 procent av kväve.

– En nackdel är att kvävgas inte är lika tung som koldioxid. Så om man häller kväve i ett schakt så far den upp i luften igen. Den är mer svårjobbad, säger Lotta Berg.

För att komma tillrätta med det problemet testar forskarna en metod som bygger på att kvävgasen kapslas in i ett storbubbligt skum, som kan sprutas ut över grisarna. Skummet trycker snabbt bort luftens syre, och i takt med att bubblorna spricker andas grisarna in kvävgasen i stället.

Blir inte rädda

– Först har vi studerat hur grisarna reagerar på själva skummet, utan kvävgas i. Det är ju inte alla grisar som är vana vid att skumbada. Vi ser inga negativa reaktioner. De backar inte undan och de tycks inte bli rädda, säger Lotta Berg.

Därefter övergick forskargruppen till skarpa experiment, med kvävgasfyllda bubblor.

– Det gjorde ingen skillnad på beteendet. Grisarna märker ju att de står i skum, men de visade inga tecken på obehag eller på att vilja fly därifrån. Efter ungefär en minut blev de medvetslösa, säger Lotta Berg.

Möjlig berusning

Hos människor kan en hög kvävekoncentration i blodet ge upphov till berusningskänslor. Det är något som dykare kan känna av på stort djup, så kallad djupberusning som inträffar när kvävehalten i blodet ökar på grund av det höga trycket. Forskarna vet inte om detta är något som grisarna hinner uppleva.

Hittills har försöken bara gjorts på lite mindre grisar, som är åtta veckor gamla. I vanliga fall slaktas grisar när de är ett halvår gamla och väger omkring 100 kilo.

– Nu ville vi testa konceptet, så då använde vi mindre grisar. Det är en utmaning med större grisar, de är mycket starka. Men i nästa steg ska vi alltså gå vidare och studera vanliga slaktgrisar, säger Lotta Berg.

Kraftigare sammandragningar

En skillnad mot bedövning med koldioxid är att grisarna i vissa fall får kraftigare muskelsammandragningar när de sövs med kvävgas jämfört med när de sövs med koldioxid. Det beror på den syrebrist som kvävgasen ger upphov till.

– Det ses inte som ett stort djurskyddsproblem, eftersom grisarna då troligen är medvetslösa. Men däremot finns det misstankar om att det kan påverka köttkvaliteten. Så vi måste studera det vidare. Över huvud taget måste den här metoden utvärderas på flera sätt och i större skala innan det kan bli aktuellt att använda den kommersiellt, säger Lotta Berg.

Per Jensen är professor i etologi vid Linköpings universitet och har ägnat många år åt att studera hur grisar lever och beter sig. Han är försiktigt positiv till försöken att bedöva grisar med kväveskum.

– Alla varianter som kan göra bedövningen mindre ångestfylld för grisarna är bra. Den här koldioxidbedövningen som man har i dag är rejält plågsam för grisarna, det är mycket märkligt att den har blivit tillåten. Så jag tycker att det här med kväve låter som en bra variant.

TT: Kan man äta griskött med gott samvete om metoden införs?

– Jag brukar inte ha synpunkter på vad folk äter. Bedövningen inför slakt är ju bara ett av många problem inom den storskaliga grisuppfödningen som dominerar i dag. Grisarna föds upp trångt och har mycket liten möjlighet att få utlopp för sitt naturliga beteende. Men kan man ändra bedövningen så har man ju åtminstone förbättrat något. Utifrån det får var och en hantera sitt eget samvete, säger Per Jensen.

– Sedan finns det en hel del uppfödare som jobbar i liten skala, med utehållning och slakteri på gården, där allting går lugnare till. Det är något helt annat, tillägger han.