Så kom de världsberömda fosterbilderna till
Uppdaterad 2024-05-14 | Publicerad 2024-05-13
Läkare tog ut foster med kejsarsnitt och höll dem vid liv i en artificiell livmoder.
Forskningen inspirerade fotografen Lennart Nilsson till den metod han använde för att ta bilderna till boken ”Ett barn blir till”.
Det rapporterar Svenska Dagbladet.
Fotografen Lennart Nilsson blev världsberömd med bilderna till boken ”Ett barn blir till” som gavs ut 1965. Än i dag är det en av världens mest sålda fotoböcker.
Med bilderna fick världen en helt ny inblick i processen från att ett ägg befruktas tills dess att ett barn utvecklas.
Bilderna tog tolv år att arbeta fram. Det har varit känt att de visar aborterade foster, men många detaljer om hur de kom till har varit okända – fram tills nu.
Sedan 2001 är det Lennart Nilssons styvdotter Anna Fjellström som har ansvar för fotografens bilder. Nu väljer hon att berätta i en stor intervju med Svenska Dagbladet.
Till exempel att det var det starka abortmotståndet på 1950-talet som gjorde att Lennart Nilsson ens fick möjlighet att börja fotografera foster och embryon på Sabbatsbergs sjukhus.
Flera läkare ville vid tiden argumentera mot den rådande abortlagen i Sverige.
Genom att Lennart Nilsson samarbetade med läkarna fick han deras förtroende – och dörren in till sjukhusens slutna miljö öppnades.
En annan faktor var att det forskades på aborterade foster. Även de som var emot aborter var tvungna att genomföra dem – och resonerade att det då var lika bra att använda materialet för forskning.
Planerade operationer
I vissa forskningsprojekt plockades foster ut med ett litet kejsarsnitt. Deras blodcirkulation och andra funktioner hölls sedan igång i timmar i en slags artificiell livmoder.
Men Lennart prövade sig fram med en förenklad metod som innebär att ”material” från aborter, missfall och utomkvedshavandeskap placeras i en behållare med vatten som belyses från olika håll. Med hjälp av tekniken fick han det sedan att se ut som att embryon och foster svävar inuti livmodern trots att de är tagna utanför kroppen, döende eller döda.
– Det tyngsta har varit att förstå att det rört sig om planerade operationer. Jag har sett alla de här antiabortbilderna och tänkt att ett aborterat foster omöjligt kan komma ut sådär, i ett enda stycke. Jag har utgått från att det rört sig om någon form av missfall, alltså vad man kallar spontanaborter, säger Anne Fjellström.
Det finns inget som tyder på att mammorna tillfrågades. Men Anne Fjellström förklarar att forskningen gjordes vid en tid då fostren från medicinskt håll var att betrakta som död vävnad. Det fanns inget etiskt eller juridiskt regelverk.
Hon tror inte att hennes styvfar heller funderade över de etiska frågeställningarna.
– Det är som att vara krigsfotograf. Du är inte anledningen till kriget, du vill dokumentera det som sker. Det är det som är visionen. Lennart hade en möjlighet och tog den.
