”Deras revolution börjar och slutar i själva våldet”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-19
Pojken är färdig nu. Han har varit modig så att det räcker inför sina svartklädda kamrater vid frontlinjen.
Nu sitter han inklämd mellan två av dem på en motorcykel. Hans huvud hänger onaturligt och blodet rinner nerför den vänstra kinden.
Krypskyttens kula träffade tinningen.
Någon säger att han kommer att klara sig och just då smäller det igen på gatan framför oss.
Det här är en annan del av Thailand. Långt från paradisöarna som en halv miljon svenskar besöker varje år.
I dag förvandlades Bangkok till en smutsig, blodig bakgård där ingen kostar på sig ett leende förrän man befinner sig i tillfällig säkerhet under ett tak eller bakom en mur.
I de hårdast drabbade områdena får vi hela tiden samma råd av människor vi pratar med.
”Careful, snipers everywhere”!
Vi kan enkelt sätta oss i säkerhet på vårt hotell och betrakta kriget från första parkett på 21:a våningen.
De tvingas stanna kvar i skottlinjen.
När solen sänker sig över miljonstaden letar sig den täta svarta röken fram mellan skyskraporna.
Det bildas ett vackert ljus över allt det fula.
Jag vet inte hur många hus som brinner, men jag har sett dussintals.
Fram tills i dag – dagen D – var det människors hem och arbetsplatser. Nu är det bara sotsvarta skelett.
– Det här är våra kvarter. Vi äger marken, husen och gatorna, vi kommer att tvinga dem tillbaka, säger en ung maskerad man som kallar sig själv för King.
Han sträcker sitt långfinger i riktning mot en militärhelikopter och rusar hukande över gatan.
Kamraterna jublar.
Någonstans i periferin handlar den här konflikten fortfarande om politik. Men inte här, i krigets själva kärna. Här riskerar unga pojkar livet i djärva räder mot en övermäktig fiende, men deras revolution börjar och slutar i själva våldet. De vinner ingen terräng och de driver definitivt inte militären på flykt.
Hatet mot en korrupt regering och kampen för att sudda ut de extrema klyftorna mellan fattig och rik är lätt att förstå och att sympatisera med.
Men situationen som har uppstått i Bangkok gynnar ingen.
Jag vet lika lite som ni om hur framtiden ser ut för Thailand. Kanske kommer landet snart att vara ett paradis för oss svenskar igen. Kanske kommer striderna att sprida sig till andra provinser.
Just nu tänker jag bara på en ung pojke som var synlig en sekund för länge i prickskyttens kikarsikte.
Jag hoppas att han lever.