Djurterapi ska hjälpa flyktingbarn

Uppemot hälften av alla flyktingbarn lider av posttraumatiskt stressyndrom. Nu hoppas man att djurterapi ska hjälpa dem att hitta nytt hopp inför framtiden.

– Kom ni får klappa. Var inte rädd.

Solen strålar ned över Hågelby gård, söder om Stockholm, och inne i ett stenhus bredvid grusplanen står fem små barn och deras föräldrar i en cirkel runt en liten kanin.

– Hon är snäll, det är bara att klappa henne, säger Sofie Mikaelsson, som tillsammans med Malin Eriksson Stary ska visa gruppen gårdens alla djur.

Terapi för flyktingbarn

Anledningen till att barnfamiljerna är på gården är det nystartade programmet Ny livskraft genom hästar, som riktar sig till just nyanlända barn. Idén till det fick initiativtagaren Lars Norén när han såg flyktingsituationen förändras under hösten.

– Jag har tidigare arbetat med hästterapi för barn med olika typer av funktionshinder och sett hur bra det har varit för dem att få umgås med djuren. Och vi vet att barn på flyktingboenden mår dåligt så varför inte ge dem samma chans? säger han.

Lars Norén menar att många av de goda effekterna kommer från det ansvar barnen behöver ta när de jobbar med djuren.

– När man sköter om djur är det inte alltid varmt och soligt – ibland är det kallt och blött och det lär en att ta ansvar och gör att man växer som människa.

"Bra att få vara långt från asylboendet"

I stallet ler Sadam mot sin dotter Tahani där hon står lite avvaktande bredvid kaninen. Han är där tillsammans med henne och sina tre andra barn. För två månader anlände han ensam med dem till Sverige från Syrien. Sin fru har han förlorat.

– Det är bra att få vara här ute, långt bort från asylboendet och bara få se något nytt. Psykologiskt är det inte lätt att gå och vänta på asylbeslut, säger han. Lars Norén nickar:

– Jag har förstått att kanske även föräldrarna skulle behöva gå en sådan här kurs.

Tahini tittar på sin pappa. Hon sträcker ut handen.

– Pappa, den är så mjuk! Känn! utbrister hon och borrar ned fingrarna i kaninens päls.

"Jag är här för min son"

Sofie och Malin leder runt barnen bland de olika hagarna. Efter en stund vid getterna får de gå in till fåren.

– Malin, kan du ge oss borstarna? Undrar Sofie och snart är alla barn i full färd med att borsta fårens päls.

Israa är där med sin man Rafat och sonen Mohammad och står nu utanför och ser på medan sonen borstar ut några av tovorna i pälsen. Hon ler.

– Jag är här för min sons skull. Jag vill att han ska få lära sig mer om djur och våga närma sig dem. Men också för att få glömma asylboendet ett tag, säger hon.

Hon kom till Sverige från Palestina för fyra månader sedan och bor nu med familjen på ett flyktingboende söder om Stockholm i väntan på asyl.

Vill bli del av asylprocessen

Lars Noréns plan är att låta 500 barn ta del av djurprogrammet i år, nästa år 2000 och året därpå 5000 barn. 4H-gårdar finns dessutom över hela landet och tanken är även att sprida det till andra delar av Sverige.

– Min förhoppning är att få detta som en kommunfinansierad del av asylprocessen. Det behövs ett program för alla barn som kommer hit så att de har något att sysselsätta sig med och ge dem en chans att integreras. Jag hoppas att detta kan bli en sådan del, säger han.