”Nu är jag som ni – på riktigt”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-01

Efter ett helt liv av väntan har Lois, 73, äntligen blivit kvinna

STOCKHOLM/MELLANSVERIGE. Tolv timmar före operationen säger Lois:

– Nu är jag så lycklig. De får skära hur de vill, bara jag blir kvinna.

I sommar ska hon bada i ny baddräkt – utan några knep för att dölja det organ hon aldrig ville ha.

Vi träffar Lois på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Hon är spralligt glad, inte nervös, klädd

i rosenmönstrad morgonrock men osminkad eftersom hon snart

ska opereras. En spetsmönstrad behå väntar i garderoben.

Personalen tar prover och ger sprutor. Lois öser lovord över dem och skojar med tjejerna. Nu är hon snart en av dem, på riktigt.

Hon är snart 74 år och får äntligen byta till rätt kön.

Presenterades som dotter

I april förra året berättade Aftonbladet första gången om Lois. Vid 73 års ålder fick hon besked att livsdrömmen skulle bli uppfylld: att bli kvinna på riktigt. Att få bort ”det där mellan benen” som hon säger, och som hon aldrig förlikat sig med. Nu har det gått ett år. Lois har väntat.

Egentligen har hon väntat ett helt liv.

Lois berättar att hon redan som barn slängde sina byxor, att mormor gav henne den första egna klänningen. Och att pappa redan då presenterade henne som ”min dotter” för affärsbekanta.

Mobbades och hotades

Men alla var inte så förstående, särskilt inte i det mindre samhälle där Lois växte upp. För sjuttio år sedan var det inte alldeles enkelt att födas i fel kön. Lois mobbades i skolan, hotades och hånades. Ändå har hon aldrig tvekat, inte gömt sig: som musiker har hon stått på scen många gånger och spelat. Lois blev känd som ”dragspelskung”– men ibland spelade hon i klänning.

– Annars hade jag strumpbyxor, trosor och behå under kläderna, säger hon.

Lois arbetar också som konstnär – och med det nya namnet har hon samma initialer för då kan hon fortsätta signera tavlorna på samma sätt som när hon var man.

Under åren har hon gjort flera tröstlösa försök att få opereras från man till kvinna. Det dröjde länge innan hon hamnade hos läkaren som hjälpte henne att uppfylla drömmen.

Äldst i världen

En tidig grå vårmorgon, halv åtta, rullas Lois in på en operationssal på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Förväntan glittrar i ögonen.

– Jag ska hamna i Guinness rekordbok. Jag är den äldsta i världen som bytt kön.

Strax efter kockan tre på eftermiddagen är allt över. Lois är en smula yrvaken när vi ses. Leendet är brett.

– Hej tjejer! Nu är jag som ni. På riktigt.

Utanför fönstret har morgonens gråa duggregn bytts till glittrande sol. Allt känns fullständigt rätt.

En kvinnas sista siffror

Några dagar senare blir Lois också kvinna i svenska myndigheters register – de sista siffrorna i personnumret ändras till en kvinnas identitet.

Nu återstår förstås en del: skönhetsoperationer så att ansiktshuden blir slät och fin efter all skäggborttagning. Sedan ska hon ut och shoppa, igen. Hon gillar att handla kläder, väskor och sådant.

Stranden nästa

När vi några veckor senare ses på stan för att fika är det lite för kallt för klänning. Lois bär prydliga långbyxor och en nätt kavaj under ytterjackan.

Det är ett tag kvar till badsäsongen – men då...

Ser ni en ovanligt sprallig och glad tant på badstranden kan det vara Lois.