Floderus första ord – efter tiden i iranskt fängelse
Publicerad 2024-07-01 17.08
Efter 790 dagar i iranskt fängelse släpptes EU-diplomaten Johan Floderus.
Nu berättar han för första gången om tiden i fångenskap.
– I mina drömmar befinner jag mig fortfarande i Evinfängelset, säger han till Kalla fakta:s Sara Recabarren.
Den svenske EU-diplomaten Johan Floderus, 33, var på semester i Iran när han greps anklagad spioneri.
Först efter 790 dagar i fångenskap blev han släppt i en fångutväxling mellan Sverige och Iran.
– Nu är jag fri och får vara med min familj och min underbara fästman, säger han till reportern Sara Recabarren i TV4:s Kalla fakta.
Isoleringscell i 235 dagar
Johan Floderus berättar att han greps på flygplatsen i Teheran i april 2022. Han fördes då tillbaka mot huvudstaden av civilklädda poliser.
Under färden såg han en skylt där det stod ”Evin house of detention”. Därefter fördes han i det ökända Evinfängelset.
Han beskriver tiden i fängelset som tortyr.
Vid flera tillfällen hungerstrejkade han för att få ha kontakt med sin familj hemma i Sverige. Under 235 dagar blev han satt i isoleringscell.
Övrig tid bodde han på golvet i en delad cell.
– Man fick några filtar. Två la man under sig, en la man över sig, och så rullade man ihop den sista och hade som huvudkudde, säger Johan Floderus till kanalen.
”Då vaknar jag mitt i natten”
Den 15 juni i år landade Johan Floderus på svensk mark igen. Detta efter att han tillsammans med Saaed Azizi blivit släppta i fångutväxlingen mellan Sverige och Iran.
De blev släppte i utbyte mot Hamid Noury, som dömts till livstid i svenskt fängelse för att ha deltagit i massavrättningar i det iranska fängelset Gohardasht 1988.
Sedan Johan Floderus kom hem har han umgås med sin familj, ätit god mat, sovit i en säng och paddlat kajak.
Han berättar att han ägnat sig åt ”de verkliga små tingen” i livet. Men om nätterna blir han påmind om tiden i fångenskapen.
– Det finns ett lagg i min drömvärld, och i mina drömmar befinner jag mig fortfarande i Evinfängelset. Då vaknar jag mitt i natten och det tar en sekund eller två innan jag förstår att jag är på Orust.
