Norrmännen – de strongaste människorna i hela världen
Uppdaterad 2011-07-25 | Publicerad 2011-07-24
OSLO. Karl Johan är världens bästa storstadsströg, pampigt som Champs Elysées i Paris, mysigt som Ströget i Köpenhamn.
Det går i en knapp kilometer lång rät linje mellan Slottet och Nationalteatern, Folketinget och Domkyrkan. Grundpelare i det stabila norska samhället med en säkrare monarki än den svenska, ett land med kultur, en demokratisk klippa och varmare religiöst än många andra moderna länder.
I trottoaren finns i glänsande metallbokstäver inlagt citat från den bitske nationalskalden Henrik Ibsen. Jag promenerade i kvällssolen vid niotiden i går förbi följande mening, som Ibsen 1882 skrivit i ett brev till författarkollegan Olaf Skavlan (ja just det, Skavlan): NORGE ÄR ETT FRITT LAND BEFOLKAT AV OFRIA MÄNNISKOR.
Jag skulle, om jag i går kväll mött Ibsen sagt: Titta dig om, gubbfan! Det du ser är de strongaste människor vår jord kan uppvisa.
Det är i en katastrofsituation för en reporter slentrian att beskriva stämningen i orden c h o c k och s o r g.
Men Karl Johan, som är mycket mera än en gata, det är ett sinnestillstånd och symbol (tänk bara på 17 maj), visade i går kväll starka drag av normalitet. Jag tror att de rätta orden för att beskriva stämningsläget är:
a l l v a r och s a m l i n g.
Det fanns i går i Oslo inget av det kaos som den 1 mars 1986 präglade Stockholm efter mordet på Olof Palme. Hos oss var det förvirrade presskonferenser, hastiga och hafsiga politiska beslut, hysteriska spekulationer, upplösningstillstånd.
Jag kom i samtal med bokhandlaren Öivind Augen, 41, när denne gjorde sig besvär att visa mig till regeringskvarteren, där dagen innan en bombsmäll var startskottet för ultranationalisten Anders Behring Breiviks gigantiska terrordåd.
Vi stod på Akers Gate, där människor lade ner blommor, tände ljus och skrev den amerikanska kondoleansen R. I. P. (Rest in Peace).
Augen sa: ”Vi gör som vår statsminister i går sa till oss: De – han menade terroristerna – får inte tysta oss. Vi ska visa öppenhet men inte naivitet.”
Öppenheten syns för blotta ögat. Terrorbrottet, som ju sannolikt grundar sig i Europas nymornade främlingsfientlighet, där nationalism står mot internationalism och mångkultur, skrämde inte Norges många invandrare.
På Karl Johan, längs de eleganta trottoarkaféerna och de tjoiga sportbarerna, promenerade, till synes obekymrat, många pakistanier. (De flesta norska invandrarna kommer från Pakistan; det anses finnas 40 000 av dem). Jag samtalade med Raja Zahid, 45, en servitör från Drammen som varit i Norge i sju år:
”Jag trivs. Ja, naturligtvis var det en lättnad för mitt folk att dådet inte har med islamism att göra. Men det sista jag vill tala om är religion …”
Jag hade redan tidigt av auktoriteten Magnus Ramstorp i radio fått höra: ”I detta dåd finns inget inslag av islam.”
Mindre normalt är att samtidigt finna Folketinget avspärrat och bevakat av soldater med automatvapnet HK 416 över bröstet. Jag har sett hundratals flaggor på halv stång, och när jag tidigare på dagen bortom Töcksfors bilade in i Norge, stod politibetjent Björnar Haugen på gränslinjen och kollade utgående fordon i händelse Behring Breivik haft en kumpan, och denne skulle försöka ta sig ut ur Norge.
Behring Breivik förefaller att ha handlat helt solo, men tanken på en eller fler kumpaner är inte helt uppåt väggarna. En svensk säkerhetsexpert, statsvetaren Magnus Christiansson, som utbildar officerare på Karlberg, ringde mig och påpekade: ”Det kan inte uteslutas att han är en del av ett nätverk. Frikårerna rör på sig igen. Breivik kan ha haft hjälp över gränserna.”
”Du menar av en holländare eller belgare …”, frågade jag.
”Varför inte Sverige… ”, sa Christiansson.
I frikårernas trångsynta värld ses invandrare som ett hot mot den norska identiteten och väcker till kamp för ett traditionellt samhälle. Liknande stämningar finns i Ryssland, Ukraina, Ungern, Polen, Frankrike, Sverige, Finland och fler länder till.
Det var om hotet från dessa grupper den populäre men slitne Kung Harald talade i tv:
”De riktar ett angrepp på vårt norska samhälle och hotar vår norska demokrati. Men vi ska bevara ett fritt och tryggt samhälle.”
I samklang med det försäkrade Norges etablerade politiker från de flesta partier, att ”det från nu får bli mindre billigt gnäll i debatten”.
Norge fortsätter att vara ett fritt land och dess befolkning är – även en dag fylld av ansträngningar – friare än de flesta.