Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

"Jag vill aldrig bli färdig med min trädgård"

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-25

Louise och Gert Büttner, trädgårdsexperimentörer.

Louise och Gert är rika – på blommor, roliga idéer och på sten.

I den här småländska idyllen finns snart lika mycket sten ovan mark, som det döljer sig under ytan.

Det är lätt att tro, att den här blomstrande oasen, med all sin frodiga grönska, vackra stenläggningar, myller av buskar och konstfulla installationer är en trädgård som funnits i en mindre evighet.

Men överraskande nog är den bara drygt tio år gammal. Kanske var det alla åren Gert och Louise bodde i storstadslägenhet som skapade ett uppdämt behov. Där i staden fanns bara en liten balkong och den gav dåligt utrymme för Louises odlingsdrömmar.

Planer och skisser

Bläcket hann knappt torka på husets köpebrev, innan hon började planera och skissa på idéer till sin nya trädgård. Och från den dagen de flyttade in, har hon tillbringat mer tid utomhus än inomhus.

Med husköpet fick Gert en efterlängtad verkstad och kunde bidra till trädgårdens uppbyggnad med snickrade klätterställningar, odlingslådor och andra spännande projekt.

Trädgården är en riktig experimentverkstad. Innan de blev med trädgård, var varken Gert eller Louise några experter på växter. När de skapat sin trädgård har de bara styrts av sin lust och längtan. Har de sett eller läst om en vacker blomma eller en spännande buske, så har de genast provat att plantera. Ibland har den frodats och förökat sig, andra gånger har de förtvinat.

Med fallenhet för taklök

En växt som Louise verkar ha speciell fallenhet för är taklöken. Den trivs som fisken i vattnet hemma hos henne och förökar sig som ett ogräs. Under sommarhalvåret använder hon taklökarna för olika små stilleben och konstfulla arrangemang, men när hösten börjar bli kylig, gräver hon ner dem för vinterförvaring i rabatten. När våren kommer har de snällt slagit nya skott och blivit så många flera.

– Man lär sig efterhand och märker ganska snart när man får något att trivas. Om något inte funkar, ser jag det genast som en chans att få prova något nytt! Det är bara att gräva upp och flytta runt, prova igen eller slänga på komposten. Jag är inte rädd för att misslyckas

– det är ju själva arbetet med trädgården som är mitt stora nöje, säger Louise, så jag vill ändå inte bli färdig.

Riktiga sakletare

Det är med andra ord en trädgård i ständig förändring, en lekplats för fantasin. Både Gert och Louise är riktiga sakletare och gammalt skrot hittar snart en plats här i form av trädgårdsprydnad. Men möjligheterna har sina begränsningar, om man ska tro Gert.

– Var man än sätter ner spettet, slår man i sten, så allt hamnar inte där man har tänkt sig, utan helt enkelt där man lyckas gräva ett tillräckligt stort hål och stenen inte är större än att man kan lyfta den.

Stenarna blir sedan till prydnader, kantsättningar, stenläggningar, stenrösen, murar och annat dekorativt i trädgården. Är det något de är rika på, så är det just sten.

Följ ämnen i artikeln