Halvtid på klimatmöte – oro för urvattnat mål

Temperaturen stiger i förhandlingarna på FN:s klimatmöte.

Vissa är oroliga över att COP27 ska avslutas utan ett tillräckligt starkt budskap om vägen framåt i en allt varmare värld. Men klimatforskaren Johan Rockström tycker att mötet går bättre än väntat.

En intensiv vecka väntar klimatministrar och förhandlare på FN-mötet COP27 i Sharm el-Sheikh. Trycket ökar på att mötet ska mejsla fram ett starkt politiskt budskap om hur ord ska gå till handling i kampen mot klimatförändringarna.

– Jag ser fram emot att sätta i gång förhandlingarna, säger klimat- och miljöminister Romina Pourmokthari (L) som har anlänt till Egypten.

– Jag hoppas att implementeringen av Parisavtalet ska gå framåt, vilket inbegriper såväl arbetsprogram för minskade utsläpp som viktiga frågor om klimatfinansiering.

Delegaterna ska också hamra fram det samlingsbeslut som fungerar som en sammanfattning för mötets ambition och hur man tänker sig vägen framåt i klimatarbetet. FN:s klimatchef Simon Stiell har varnat för att de diskussionerna fortfarande går för trögt och att det kan leda till ett slutdokument som inte har den skärpa som magnituden av klimatförändringarna kräver.

– Låt mig påminna förhandlarna om att människor och planeten litar på att den här processen ska leverera. Ledarna har manat till handling.

Samlingsbeslutet är inte juridiskt bindande men kan kanske pressa även de mest motsträviga länder att minska utsläppen. Men närmare 200 länder, såväl fossilberoende ekonomier som sårbara länder som drabbas av klimatkatastrofer redan nu, måste godkänna formuleringarna.

Stor kompromiss

Nu vädras oro från delegater att kampen för kompromisser kan komma att innebära att ett tydligt engagemang för att fortsätta satsa mot Parisavtalets mer ambitiösa temperaturmål – att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader – vattnas ur eller stryks helt från den slutliga överenskommelsen.

Vid COP26 i Glasgow kunde alla enas om att hålla 1,5-gradersmålet ”vid liv” genom snabba och varaktiga utsläppsminskningar. Länder som Storbritannien och USA trycker nu på för att det målet ska upprepas i Sharm el-Sheikh medan Kina och Indien uppges göra motstånd.

När det gäller pengar är den stora stridsfrågan kompensation för oundvikliga skador och förluster som redan nu orsakas av klimatförändringarna.

Länder som har blivit rika på att bränna fossila bränslen är rädda för att erkänna sitt ansvar för den globala uppvärmningen, då det skulle kunna innebära astronomiska skadeståndskrav. Utvecklingsländer efterlyser å sin sida en särskild fond för kompensation för skador och förluster, men USA och EU vill hellre använda befintliga finansiella kanaler.

”Bättre än väntat”

Ökade geopolitiska spänningar gjorde att Johan Rockström, chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning, hade ”extremt låga” förhoppningar inför COP27.

– I Glasgow hade vi framgång med att avsluta alla förhandlingstexter och det sattes upp mål för utsläppsminskningar, nettonollplaner, avskogningsplaner och metanplaner, säger han till TT i Sharm el-Sheikh.

– Men länder har inte levererat så vi möts i ett läge av frustration, brist på leverans, geopolitisk instabilitet och den enormt infekterade frågan om ”loss and damage” (skador och förluster). Givet den ingången har det gått bättre än väntat, men det är ju för att förväntningarna är så låga.

TT: Varför har det gått bättre än väntat?

– Att nästan 100 stats- och regeringschefer kom hit visar att klimatagendan har tippat över och att vägen mot fossilfrihet är ostoppbar. Frågan är bara hur fort det kommer att gå eller om det kommer att gå för långsamt, säger Rockström.

– Det andra är att den känsliga frågan om ”loss and damage” hittills inte har exploderat. Den har inte lett till någon kris, utan tvärtom finns ett antal konstruktiva förslag på bordet. Min oro var att den frågan skulle dominera och skjuta åt sidan det som är viktigast – att länder måste uppdatera sina klimatplaner så att vi kan hålla vägen mot Parisavtalet och gå mot 1,5 grader.