Socialdemokraterna på väg att utraderas: ”Något har gått sönder”
Uppdaterad 2022-04-08 | Publicerad 2022-04-06
PARIS. Där tutande bilar för några år sedan rusade fram i dubbla led längs Seine står i dag Yannick Benoit och spelar saxofon medan cyklar och gående passerar.
Tack vare Paris populära borgmästare Anne Hidalgo.
Men som presidentkandidat är hon på väg mot katastrof. Det tidigare statsbärande franska socialdemokraterna riskerar att utraderas.
I opinionsmätningarna ligger Hidalgo på två procent. Hon representerar socialistpartiet som på 80- och 90-talet abonnerade på presidentposten genom Francois Mitterand som satt i 14 år. Så sent som 2017 var partiets Francois Hollande president.
Skulle resultatet i opinionsmätningarna stå sig på valdagen är det en total katastrof för ett parti som varit ett av två dominerande i Frankrike under efterkrigstiden.
Partiet har hoppats mycket på Anne Hidalgo. Som Paris borgmästare har hon legat i framkant för att förvandla staden till ett klimatsmart föredöme för Frankrike.
Hon har infört fördelar för de parisbor som väljer elbil istället för bensin och diesel. Hon har kraftigt utökat möjligheten att ta sig fram med cykel med målet att fler ska välja cykel än bil för att ta sig till jobbet.
Längs Seines stränder har stadsbilden totalt förändrats. Förr gick en trafikled precis bredvid floden. Nu står Yannick Benoit och hans kollega Clement Thirion vid en av broarna och spelar saxofon respektive basfiol. Yannicks blå cykel står lutad mot muren. På sadeln ligger fodralet till saxofonen med remmar bak så att han kan cykla med den.
– Jag är överlycklig över den här förändringen, säger han. Nu kan man njuta av naturen vid floden vilket betyder mycket för att må bra i en stad där det annars är ständig stress.
Arga på henne
Nere vid floden hörs inget av trafiken ovanför. Båtar och pråmar glider förbi i det mörka vattnet. Cyklister är det gott om. Både de som lagt i högsta växeln och de som långsamt glider fram. Saxofonen och basfiolen är det enda som hörs.
Men även om musikläraren Yannick är nöjd med förändringen är han ingen Hidalgo-anhängare.
– Jag skulle aldrig rösta på henne i presidentvalet. Där är Jean Luc Melenchon mitt val. Han är mer av en riktig vänsterkandidat.
Hur det kan komma sig att Hidalgo ligger så illa till i presidentvalet trots att hon är populär som borgmästare har han inget svar på.
– Förmodligen är det många bilister som är arga på henne när det blivit svårare att ta sig fram, tror kompisen Clement med en cigarett stickande fram ur ena mungipan.
28-åriga Manon Ilemoine njuter av en promenad längs vattnet med sin pojkvän. Hon tänker inte heller lägga sin röst på Hidalgo.
– Jag tycker vänstern borde gå fram med en gemensam kandidat istället. Nu är de splittrade och helt chanslösa. Risken är att extremhögern tar hem segern istället.
Inför valet försökte vänstern enas kring en kandidat men ingen ville kliva av.
Ett mysterium
I en stor våning på andra sidan floden träffar vi en person med mycket god insyn i socialistpartiet. TV-journalisten Serge Moati var en gång i tiden presschef för den dåvarande presidenten Mittrand.
– Socialistpartiets kräftgång är ett mysterium värdigt en Agatha Christie-deckare, säger han och ler brett. Ingen har riktigt förstått vad som hände men plötsligt har nästan alla partiets väljare försvunnit någon annanstans.
Lite skämtsamt spejar han efter dem med handen framför pannan.
Fast så plötsligt är det inte. Tillbakagången började redan under Hollande vars popularitetssiffror det sista året vare så usla att han inte ens ställde upp till omval 2017.
Där ser Serge Moati en av förklaringarna.
– Emmanuel Macron har varit oerhört skicklig och smart när han ockuperat den del av det politiska utrymme som tidigare tillhörde socialistpartiet. Macron säger att han varken är höger eller vänster. Det innebär att han kan vara både höger och vänster. I en fråga står han på ena benet. Nästa dag på det andra benet i en annan fråga.
Inte lyckats föryngra
En annan förklaring hänger samman med socialistpartiets oförmåga att förnya sig. När Moati den gångna helgen besökte Hidalgos valmöte i Paris kunde han konstatera att alla partiets åldermän, för det är nästan bara män, fanns där.
– Inte nog med det. Det har fortfarande ett väldigt stort inflytande i partiet. I motsats till socialdemokratiska partier i Tyskland och Skandinavien har man inte lyckats föryngra sig.
Serge Moati sitter vid änden av ett långt bord i ett av de många rummen i lägenheten. Överallt finns små samlingar av prylar. Vykort från hela världen i ett hörn. Porslinsstayer av Mao och andra Kinakommunister i ett annat.
– Som tv-producent reste jag runt i hela världen och samlade på mig saker, berättar han lite skuldmedvetet. Det har blivit en hobby.
Moati växte upp i socialistpartiet. Båda föräldrarna var medlemmar. Moati blev själv presschef hos president Mitterand en tid.
Storhetstid
– Det var under den perioden som grunden lades till Frankrikes moderna välfärdssystem. Mitterand genomförde en rad viktiga reformer. Han förenade vänstern. Till och med kommunisterna drog åt samma håll.
Han beskriver de åren som en period då stora visioner bar upp partiet. Inget var omöjligt.
– Många lever mentalt kvar i partiets storhetstid. Socialistpartiet har inte gjort det hårda jobbet med att få fram nya stora reformer.
Däremot är man fortfarande platskola för många politiska talanger. Emmanuell Macron var minister i en socialistregering innan han kom på idén att bilda ett nytt mittenparti, En Marche, hellre än att reformera socialdemokraterna.
– Macron har dessutom gjort ett tillräckligt bra jobb, inte minst med att hantera pandemin, för att det ska vara svårt för socialistpartiet att kritisera honom.
Den förre trotskisten Jean-Luc Melenchon är en annan av de mer framstående kandidaterna i valrörelsen som fostrades i socialistpartiet i decennier. I dag är det han som är vänsterns främsta företrädare när både socialisterna och kommunistpartiet förpassats till historiens sophög.
Måste repareras
Men han leder ett populistiskt missnöjesparti, De okuvade, som bland annat vill skriva om EU:s grundlag. Många av hans förslag påminner om en gammaldags vänster. Ändå ligger han på runt 15 procent i opinionsmätningarna.
Men så långt efter Le Pen att det verkar osannolikt att han skulle gå vidare till den andra valomgången där de två främsta kandidaterna slåss om slutsegern.
När jag frågar Moati om socialistpartiet fortfarande hade haft 25-30 procent om Macron inte dykt upp på scenen tar han en försiktig sipp ur den smala kaffekoppen innan han svarar.
– Nej, jag tror inte det. En del av problemet är att partiet inte fått fram några karismatiska och dugliga ledare. Hollande gjorde ett bra jobb men han var ingen som väckte människors entusiasm.
Partiet har också förlorat kontakten med gräsrötterna.
– Tidigare stöttade människor partiet. Nu är det som en kärlekshistoria som tagit slut. Nu flockas arbetarklassen istället kring de högerextrema kandidaterna Le Pen och Zemmour.
Moati är inte säker på att socialistpartiet kan komma tillbaka.
– Någonting har gått sönder och det måste repareras. Men jag vet inte om partiet kommer att lyckas.