Angelica, 83, kom ut som trans efter pensionen
Publicerad 2022-08-03
I nästan 70 år visste bara en person om Angelicas Löwdins hemlighet.
Först efter hustruns bortgång kom hon ut som transperson.
– Om man kan vara den man är så mår man bra, säger hon.
Angelica om att komma ut som trans: "Lättare när man är äldre"Året är 2008, platsen är London. Det står Sven-Gunnar på hotellets bokning. Men det är någon annan som kommer att checka ut.
Angelica Löwdin har tagit kontakt med en ”dressing-service”, ett ställe som hjälper den som vill prova på att uppträda som det andra könet.
– Jag hade lyckats skaffa en peruk och lite kläder. Kvinnan som mötte mig sa ”Nu sminkar jag dig och sen tar vi bussen till Oxford Street, för det är några saker vi behöver köpa”. Va? Ska vi ut!? Hon svarade, ”Ja men det är ingen fara, du är ju med mig”, berättar Angelica.
Sedan åker de i väg. Och det är då den stora chocken kommer.
Inget händer.
– För folk är inte intresserade av mig. De tänker på sig själva. Jag fick lära mig hur jag gjorde makeup och lite saker jag skulle tänka på. Så sa hon, ”nu Angelica, nu ser du bra ut. Nu kan du gå på museum och gallerier som Angelica om du vill”.
– Sen var jag Angelica i elva dagar.
Visste som tioåring
70 år tidigare ser världen annorlunda ut. Angelica föds i Borås år 1939. Begreppet ”trans” existerar inte.
– Det kom över mig när jag var ungefär tio, att jag ville uppträda som tjej. Varför man vet det, det vet inte jag. Men man vet det. Och det var jättebesvärligt att bära på det ensam.
Räddningen kommer när Angelica, 15 år gammal, träffar sin framtida fru Birgitta.
De blir bästa vänner och Birgitta får veta Angelicas hemlighet.
– Det var vår gemensamma överenskommelse att hålla det hemligt. Hade hon levt hade jag inte varit ute. Hon var viktigare än det, herregud.
Men när Birgitta går bort i cancer är Angelica återigen ensam med sin hemlighet. Några år före sin död hade Birgitta sagt att hon visste att Angelica skulle komma ut när hon var borta: ”Men försök att se lite snygg ut så man slipper skämmas”.
Gått på operan i klänning
I London öppnar sig en ny värld. Angelica går på transklubbar och träffar andra som är som hon.
– Någon berättade att den hade varit på kryssning. Herregud, finns det folk som åker på kryssning och kommer levande hem igen? Nu har jag varit på operans trettondagsbal i klänning, jag kan gå vart som helst och göra vad jag vill. Det är inget farligt.
På darriga ben går hon som för första gången som Angelica till apoteket, posten, bilprovningen, tandläkaren. För grannarna hemma i Kålltorp i Göteborg kommer hon ut på en fest.
– En granne sa ”Om du inte skulle kunna vara den du är vore det för jävligt”. Jag var intressant i kanske tio-fjorton dagar.
Visade foton för barnbarnen
När Angelicas dotter får veta är hon först orolig för att grannarnas barn ska reta Angelicas barnbarn när de kommer på besök, ”för vad deras morfar har för sig”.
– Men efter några år sa hon att det kanske inte är så farligt.
Angelica kommer hem till dotterns familj, lägger foton på bordet och frågar barnbarnen om de ser vem det är. Det gör de först inte. När Angelica förklarar är reaktionerna tämligen odramatiska.
– Barn bryr sig väldigt lite. När jag skulle åka hem nästa dag frågade jag tioåriga dotterdottern om hon hade någon fråga om det vi pratat om i går. ”Nä, inte om det, men morfar, vad är solsting?”.
”Unga som har det svårt”
Det finns fördelar med att komma ut som äldre, tycker Angelica.
– De som har det svårt är unga transpersoner, de har liten livserfarenhet och har kanske inte kunnat förlika sig med att de är trans än, och de jämnåriga är av samma sort. Men har du hört talas om pensionärer som slår ner andra pensionärer?
Angelica förklarar att hon ofta ”passerar ganska bra som kvinna”. När hon nyligen var på sin lokala pub noterade hon i toalettkön att en annan gäst hade en Brompton, en hopfällbar cykel, och sa att det är sällan man ser en sådan.
– Jag fick veta att han hade sagt ”tänk att den gamla damen såg att det var en Brompton!”. Jag vill kunna vara den jag är utan att folk ska stanna och stirra. Och det gör folk inte heller. Så jag har det, personligen, alldeles väldigt bra.
Räknades som psykiskt sjuka
Angelica har valt att vara helt öppen med att hon är trans. Hon har länge varit styrelsemedlem i FPES (Full Personality Expression Sweden). Som tidigare professor i tyska är det naturligt att prata inför folk och Angelica föreläser ofta, bland annat på Pridefestivaler. I veckan besöker hon Stockholm Pride.
Det har hänt mycket sedan Angelica reste till London 2008. Bara året därpå avskaffade Socialstyrelsen den psykiatriska diagnosen ”transvestism”.
– Den första januari 2009 vaknade jag upp och var frisk och det var mycket tillfredsställande.
En enkät som FPES genomfört visar att 77 procent anser att transpersoner ska få vara som de vill.
– De allra flesta man träffar är inte transfoba. Men det finns alltid folk som inte fattar, som inte vill fatta. Jag brukar säga att när det ovana blir vant, då slutar det vara märkvärdigt.
Hur har ditt liv förändrats sedan du kom ut som trans?
– Min dotter sammanfattar det bäst: Pappa, du är mycket gladare nu. Och jag mår bra. Min mor blev 103 år och 11 dagar och det tänker jag slå. Jag råkar vara 83 nu men jag har mycket kvar.
