Ewald, 66: ”Elda lite extra, så löser det sig”

Ebba Thornéus

För den som är ovan kan endast två minuter i det blixtkalla väder som just nu råder i norra Sverige ge rejäla frysskador på tår, fingrar och oskyddade nästippar.

Det fick Aftonbladets team erfara när vi besökte Nedre Soppero i Kiruna kommun.

Men för Ewald Teofilusson, 66, som bott där sedan barnsben är den extrema kylan inga problem.

– Jag är van. Det handlar bara om att elda lite extra i pannan och slänga på sig lite mer kläder.

Ur munnen strömmar tung vit rök och näshåren har klibbat ihop sedan länge. Ögonfransarna är som iskristaller. Aftonbladet är på plats i Nedre Soppero i Kiruna kommun där kvicksilvret i termometern kröp ned till minus 40 grader under torsdagen.

Men för Ewald Teofilusson som har bott i Nedre Soppero i hela sitt liv är kylan en del av vardagen.

– Jag har overall, fiberpälskalsonger, yllestrumpor, mössa och vinterstövlar, Och sen ska det vara tumhandskar. Syrrans grabbar kom hit från Stockholm och berättade att de köpt nya fina fingervantar. Då sa jag bara att de där är fina att åka buss med.

Eldar upp ett tiotal banankartonger

Och det finns ingen temperatur som hindrar Ewald från att gå sina två dagliga promenader med hunden Walle.

- Mitt samvete skulle aldrig tillåta det. Han är min guldklimp, och om han vill att vi ska gå ut så gör vi det. Vissa nätter sover han till och med utomhus i en banankartong, berättar Ewald när vi följer med honom på eftermiddagspromenaden.

Det knarrar rejält under fötterna och efter drygt en halvtimme är Walle nöjd och vi går tillbaka mot det stora blå huset som Ewald dekorerat med sitt namn i stora vita bokstäver på ena husväggen.

I hallen byter han gummistövlar till ett par rejäla kängor. Även vi blir beordrade att behålla skorna på.

– Det blir för kallt med bara strumpor på golvet.

"Är som att vara diskjockey"

Inne i köket sprakar både vedspisen och vedkaminen för fullt.

Det blir ett tiotal banankartonger med ved varje dag berättar Ewald medan han sätter en kanna kokkaffe på spisen.

– Det är lite som att vara diskjockey, man måste lägga på nytt hela tiden, säger han och skrattar.

Ovanpå vedspisen står en fläkt och sprider en behaglig värme i rummet. Men det är inte helt enkelt att få allting att fungera när kylan bestämt sig för att ta ett järnhårt grepp om byn. Tidigare under dagen frös kallvattnet i kökskranen.

- Då kom det en svordom. När det fryser kan det nämligen ta hur länge som helst innan det tinar igen, därför har jag alltid det på dropp under natten. Och sen har jag ju den här, säger Ewald och lägger handen på en reservdunk.

Ett billigt nöje

Som tur är så är det bara vattnet i köket som frusit så både toaletten, duschen och tvättmaskinen fungerar fortfarande.

Dock är fruset vatten inte det största problemet som kan uppstå när kylan slår till. Även elen tenderar att ge sig när det blir för kyligt utomhus.

– Det är lite irriterande då det hänt ett flertal gånger den senaste tiden.

Inne och även utanför huset hänger ett 15-tal termometrar och skvallrar om Ewalds intresse för vädret.

– Det är ett billigt nöje då du kan titta på den för samma pris i hela ditt liv, säger han och skrattar.

Dagligen för han noga anteckningar över temperaturerna. Så noggrant att det hunnit bli ett par väderböcker genom åren.

– Jag tror väl att det är ett 40-tal nu. Den kallaste temperaturen jag uppmätt var i januari 1999, då det var minus 48 grader.

"Vi brukar tävla med varandra"

Ur en hög på bordet plockar han fram förra årets väderbok och slår upp dagens datum.

– 2014 var det minus 4 grader och året innan var det minus 16 grader. Det är ju lite skillnad mot vad det varit i dag.

Plötsligt plingar det till i Ewalds mobiltelefon och han berättar att det är ett meddelande från en gammal vän.

– Vi brukar skicka sms till varandra med bilder på våra termometrar. Han bor i Kurravaara utanför Kiruna och där är det tydligen minus 34 grader just nu. Men då måste jag kontra, vad har vi här nu, 39,3 grader?