Obama och Castro tar båda en risk med besöket
HAVANNA. President Obamas motiv för att besöka Kuba är ytterst att bli av med Castros regim.
Raul Castro vill utnyttja besöket för att stärka kommunistpartiets ställning och bryta Kubas isolering.
Vem går vinnande ur den kampen?
Båda ledarna tar en risk med besöket.
Obama har redan fått kritik på hemmaplan för att han genomför besöket trots att det inte skett några framsteg vad gäller mänskliga rättigheter, frihet och demokrati på Kuba sedan de två länderna beslöt att återupprätta de diplomatiska förbindelserna för ett och ett halvt år sedan. Den kritiken lär intensifieras efter gårdagens brutala gripanden av oppositionsgruppen De vita damerna bara timmar innan Obama landade.
Givetvis är det inget han säger öppet men ett av de tyngst vägande skälen för Obama är att hans besök ska sätta en boll i rullning mot demokrati och ett slut för bröderna Castros diktatur.
Obama vill väldigt gärna bli ihågkommen som den som bröt med dryga 50 år av misslyckad isolering av Kuba. Den hårda amerikanska politiken har istället bidragit till att förlänga livet på Castroregimen.
Genom att resa dit hoppas Obama att ingen president som kommer efter honom ska ha möjligheten att åter lägga om kursen. Kunde han så skulle Obama lyfta det ekonomiska embargot mot Kuba. Men där är det kongressen som bestämmer. Allt Obama kan göra är att urholka det.
Embargot är misslyckad kvarleva från det kalla krigets dagar. Det finns andra diktaturer som är minst lika hårda som Kubas som USA inte har något emot att umgås med. Att fortsätta med en blockad mot Kuba som inte uppnått önskat resultat på ett halvsekel, framstår som både korkat och kontraproduktivt.
För Raul Castro är Obamas besök en fjäder i hatten. Att en amerikansk president besöker ön för första gången på 88 år är ett bevis på att den internationella isoleringen nu definitivt är bruten. Men han vill inte se ut som han står med mössan i handen. Vilket kan vara ett skäl till att Raul Castro inte mötte Obama på flygplatsen igår utan skickade in utrikesminister.
Castro var tvungen att göra några eftergifter för att Obama skulle komma. Han har släppt ett 50-tal politiska fångar varav de flesta till hans glädje flyttat utomlands. Han har delvis öppnat upp internet för vanliga kubaner. Men det är så dyrt att det kostar en hel månadslön att surfa i 4-5 timmar.
Raul Castro har visat att han inte har några som helst planer på att öka frihet och demokrati på Kuba. Tvärtom förföljs många oppositionella extra mycket sedan förbindelserna med USA normaliserats.
När Obama träffar dissidenter så sker det på amerikanska ambassaden och är inte en del av det officiella programmet.
Castros mål är att få ut mesta möjliga ekonomiskt av de restriktioner som USA nu upphäver men inte släppa efter en tum på regimens politiska kontroll. Hans mål är att kopiera Kina och Vietnam som öppnat upp ekonomin men behållit kommunistpartiets stenhårda kontroll över befolkningen för att kväsa varje tendens till opposition.
Precis som alla diktatorer är Castro och hans stödtrupper oroliga för vad som ska hända dem och deras familjer ifall fria val skulle tillåtas. Ett starkt bidragande skäl till att befolkningen slutit upp bakom regimen är hotet från USA. När Castro inte längre kan använda det hotet och inte längre kan skylla alla misslyckanden på USA kan det bli besvärligt för honom att behålla folkets lojalitet.
Båda presidenterna tror att de har mer att vinna på att Obama besöker Kuba än vad de riskerar att förlora. Men förmodligen är det bara en av dem som gjort rätt kalkyl på lite längre sikt.