Nyheter

Oroligheterna i Venezuela

Martin Schori

Publicerad 2017-07-31

Över 100 människor har dött i protesterna mot president Maduros regim.

Den 30 juli hölls även ett val som fördömts av omvärlden.

Det här handlar krisen om.

Valet 2015 innebar att regeringen och parlamentet kontrolleras av två olika läger som är politiska motståndare. Det är detta som Maduro försöker komma runt genom att skapa en konstituerande församling. Den 1 maj presenterade Nicolás Maduro omröstningen som ska leda fram till en grundlagsändring.
Eftersom oppositionen bojkottade valet får Maduros parti alla 545 ledamöter i den konstituerande församlingen, som ska får rätt att skriva om grundlagen efter regeringens önskemål.
Resultatet innebär att presidenten Nicolas Maduro och socialistpartiet får så gott som obegränsad makt, enligt AP.
Valdeltagandet uppges vara 41,5 procent, enligt officiella siffror från Venezuela. Men oppositionen och oberoende bedömare uppskattar det till inte ens hälften.
Veckan före valet inledde oppositionen, som har flest platser i parlamentet, en 48 timmar lång generalstrejk. Samma dag som strejken inleddes kom beskedet att USA fryser tillgångarna för 13 personer i eller nära den venezuelanska regeringen.

Den senaste tidens våldsamma protester och upplopp har en såväl ekonomisk som politisk bakgrund. Venezuela befinner sig i en ekonomisk kris, vilket enligt oppositionen menar är regimens fel. Regeringen lyfter fram det låga oljepriset och anklagar oppositionen för att destabilisera ekonomin.
Under de senaste fyra månaderna har demonstrationer ägt rum i stort sett dagligen. Över 110 människor har mist livet.
President Nicolás Maduros sätt att hantera krisen, i kombination med att hans socialistparti för första gången på 17 år förlorade majoriteten i parlamentet, har fått situationen att spåra ur

Maduro tog över presidentskapet när den kontroversielle – och i vissa läger mycket populäre – presidenten Hugo Chavez dog 2013. Maduro vann sedan presidentvalet samma år
Maduro, tidigare busschaufför, fackföreningsledare och utrikesminister, är inte lika karismatisk som sin företrädare och har tappat mycket av det stöd som Chavez hade. Däremot har han lyckats behålla de nära relationerna med militären, som seglat upp som en stor maktfaktor i Venezuela.