Le Pen – klanen bakom den franska ytterhögern

Malin Carlsson/TT

Publicerad 2024-06-29 13.48

Svek, en bomb och en död katt.

Klanen Le Pens historia är kantad av kontroverser och en bitter familjefejd – och tätt sammanflätad med partiet Nationell samling (RN), som nu har vittring på makten i Frankrike.

Strax väster om Paris stadsgräns, nära floden Seine, ligger ett jättelikt ”hôtel particulier” i ett välbärgat och inhägnat område – Montretout. Det 430 kvadratmeter stora stenhuset är en viktig del i de parallella historierna om familjen Le Pen och partiet Nationell samling (fram till 2018 Nationella fronten).

På utsidan pampigt, på insidan gammalt, slitet och dystert, enligt en av huvudpersonerna: Marine Le Pen. Montretout var inte bara ett hem för familjen utan också en högborg för partiet.

– Montretout var verkligen partiets nav, säger författaren och journalisten Olivier Beaumont, som skrivit en bok om huset, till tidningen Ouest France.

Precis som sin far Jean-Marie bjöd Marine Le Pen ofta in både politiker och företagare till ägorna innan hon till slut 2014, 46 år gammal, valde att flytta därifrån helt. Men det var varken relationen med fadern eller husets dystra och mörka inre som blev droppen för RN:s ledare – utan att pappans hundar Sergent och Major dödade hennes katt, bengalen Arthémis.

– Ja, jag grät, jag är mycket fäst vid mina katter. Jag är en kattmamma. Jag flyttade till och med för att skydda de andra katterna, sade hon i en tv-intervju ett år senare.

Politisk uppväxt

I centrum av klanen Le Pen finns tre huvudpersoner. Patriarken Jean-Marie, ledaren Marine och barnbarnet och systerdottern Marion, som gjort sig ovän med sin moster.

Och utanför familjen: Jordan Bardella, partiets stjärnskott och hittills den enda utan efternamnet Le Pen att leda partiet, som redan vid 28 års ålder har siktet inställt på premiärministerposten. Under en tid var han dessutom tillsammans med en av Marine Le Pens systerdöttrar, Nolwenn Olivier.

Partiet Nationella fronten grundades av bland andra Jean-Marie Le Pen i oktober 1972 på en invandringsfientlig grund. Hans tre döttrar växte upp mitt i politiken, på Montretout, dit familjen flyttade efter att en bomb detonerat i lägenhetshuset i Paris där de tidigare bott. Marine Le Pen var vid tidpunkten åtta år.

”När jag vaknade var jag inte längre en liten flicka som de andra”, skriver Marine Le Pen om bombdådet i sin självbiografi från 2006. Polisen sade att explosionen var ett försök att döda hennes pappa, men attentatsmännen greps aldrig. Marines politiska medvetenhet väcktes av dådet, skriver hon i boken.

Uppbrott från fadern

2015 skapade Marine Le Pen internationella rubriker när hon öppet bröt med fadern efter hans upprepningar om att nazisternas gaskammare var en ”detalj i historien”. Hon hade fyra år tidigare tagit över rollen som partiledare av sin far. Le Pen den äldre uteslöts ut ur partiet, men fortsatte ändå att skjuta till kampanjpengar. I en intervju med tidningen Le Parisien sade Marine:

– Varför ska jag bete mig som en dotter när han inte längre beter sig som en fader? Det var han eller jag.

Hon hade redan då krokat arm med Florian Philippot, som senare kom att bli en nyckelfigur i partiet. Han hjälpte henne att tvätta bort rasiststämpeln som partiet under lång tid tampats med. Nationella fronten vände fokus från ”nationalism” till ”suveränitet” och det tilltalade en grupp nya väljare. Partiet ökade i styrka och lyckades mobilisera.

Tre år efter uppbrottet besökte Marine Le Pen sin fader på fars dag när han låg inlagd på sjukhus, men sade till journalister att det var i egenskap av dotter, inte politiker, som hon var där.

Kandiderat till president

Både Jean-Marie och Marine Le Pen har kandiderat till presidentposten och båda har kommit till den sista omgången, men har fått se sig slagna av sina motståndare. Valet 2002 fick mycket stor uppmärksamhet när Jean-Marie Le Pen blev den som utmanade den dåvarande presidenten Jacques Chirac, i stället för en kandidat från Socialistpartiet.

Marine Le Pen å sin sida har två gånger på raken fått se sig slagen av motståndaren Emmanuel Macron. Men hennes och partiets popularitet har vuxit de senaste åren och med tre år kvar till det franska presidentvalet är hon nu segerviss. Inte minst med resultatet från EU-valet i färskt minne. Det blev en jordskredsseger för RN som samlade över 30 procent av de franska rösterna.

”Ett ofattbart beslut”

Inför presidentvalet 2022 vände Marine Le Pens systerdotter Marion Maréchal oväntat partiet och mostern ryggen. I stället valde hon att stötta Marines främsta utmanare i valet: den än mer radikale Éric Zemmour.

– Ett ofattbart beslut. Utöver den politiska aspekten finns också den personliga, sade en märkbart tagen Marine Le Pen då till den franska tv-kanalen CNews.

Systerdotterns val var ett svek som gick rakt in i hjärtat på Marine. Precis som sin moster föddes Marion in i partiet, med ett särskilt nära band till morfar Jean-Marie Le Pen. 2012 skapade hon rubriker när hon som 22-åring blev den yngsta ledamoten i nationalförsamlingen i Frankrikes historia.

Stjärnskottet

Den 9 juni 2024 stod resultatet från EU-valet klart. Jublet steg i rummet när den välkammade och välklädde Jordan Bardella talade till medlemmar och anhängare av RN:

– Våra landsmän har uttryckt en önskan om förändring. Emmanuel Macron är i kväll en försvagad president.

Den unge Bardella, Marine Le Pens tronarvinge, har redan en strålande politisk karriär inom partiet bakom sig. Inspirerad av de våldsamma upplopp som skakade Paris förorter 2005 blev han vid 17 års ålder medlem i RN. Sedan dess har han klättrat. 2019 blev han partiets förstanamn i EU-valet, i det franska presidentvalet 2022 valdes han till Marine Le Pens efterträdare och som förstanamn i även årets EU-val hjälpte han sitt parti till det bästa resultatet någonsin.

I Montretout, strax väster om Paris är det numera lugnt i huset. Strax efter att Marine Le Pen flyttade därifrån lade sig tystnaden och huset vars roll en gång var så viktig för RN samlar numera damm. Efter partiets och Marine Le Pens flytt blev ändamålet i stället ett annat: platsen där Jean-Marie Le Pen skrev sina memoarer.