Så vill partierna förbättra integrationen

helskärm

Partiledarna avlöser varandra i landets utsatta områden under valrörelsen. Ofta kopplat till krav på hårdare tag mot gängen.

Men integrationsfrågan är mer komplex än så.

I dag finns 61 utsatta områden på polisens lista. De definieras som områden med låg socioekonomisk status där kriminella har en inverkan på lokalsamhället.

Socialdemokraterna har lovat att matcha varje krona till polisen med minst lika mycket till förebyggande arbete. Och Liberalerna lovar att det inte ska finnas några utsatta områden alls 2030. ”En enormt hög ambition”, som L-ledaren Johan Pehrson uttrycker det.

Stora brister

Frågan om hur integrationen ska förbättras är komplex och spänner över en mängd områden. Det handlar till exempel om förskola, skola, svenskkunskaper, arbetsmarknad, trygghet, socialtjänst, invandring och bostäder.

En sak är partierna överens om: Integrationen av de människor som kommit till Sverige – särskilt på senare tid – har inte fungerat som den borde.

I våras gick var sjunde niondeklassare ut utan behörighet till gymnasiet. Siffran är ännu högre bland utrikes födda, och allra högst bland de som kom till Sverige efter skolstart.

En gymnasieutbildning är som en biljett in till arbetsmarknaden. Liksom svenskkunskaper.

Många partier trycker därför hårt på skolans och språkkunskapers roll i sina integrationsförslag. Men tonen varierar. S, M, KD och L vill exempelvis införa krav på godkända kunskaper i svenska och samhällskunskap för att få permanent uppehållstillstånd. SD har inget emot det, men driver att permanenta uppehållstillstånd ska avskaffas helt.

I somras fick integrations- och migrationsminister Anders Ygeman (S) fart på debatten. Han tyckte att andelen utomnordiska invånare i ett område kan vara ytterligare ett mått för att definiera utsatta områden. Statsminister Magdalena Andersson hade liknande resonemang och rörde upp känslor när hon sade att hon inte vill ha ett Somalitown eller Chinatown i Sverige.

Dansk inspiration

Som så ofta på senare tid när det handlar om brottslighet och invandring har diskussionen en koppling till dansk politik. I Danmark har de så kallade ghettolagarna lett till att människor får flytta från områden med hög andel invandrare. De kan inte vräkas juridiskt, men bostadshus rivs eller renoveras, så att de i praktiken ändå måste flytta. Målet är att inget bostadsområde ska ha mer än 30 procent ”ickevästliga” invånare 2030.

Inget svenskt parti stöder just den delen i den danska modellen, men inspiration hämtas från andra åtgärder.

När Anders Ygeman och socialminister Lena Hallengren i juni besökte ett bostadsområde i Köpenhamn såg de fördelar med hur Danmark jobbar. Till exempel genom att ”inte fylla på” utsatta områden med fler människor som saknar egen försörjning. Och omvänt, att aktivt försöka ”fylla på” med mer resursstarka personer.

– I Köpenhamn ger man förtur till människor som har jobb och utbildar sig. Det tycker jag vi kan överväga även i Sverige, sade Ygeman till TT då.

Förskoleplikt

Alla barn i de utpekade danska områdena måste skrivas in i förskolan från ett års ålder. I Sverige har L föreslagit förskoleplikt, vilket innebär att tvååringar som inte pratar tillräckligt bra svenska ska fångas upp i de kontroller som BVC gör, och sättas i förskola. M vill att det ska vara obligatoriskt med 15 timmars förskola från tre års ålder för dessa barn. Även SD säger ja till obligatorisk förskola för barn som behöver träna svenska.

S vill göra det obligatoriskt för kommunen att skriva in barn som varit kort tid i Sverige i förskolan från tre års ålder. Och flera partier vill att kommunerna ska jobba aktivt med uppsökande verksamhet. För de flesta är överens om att åtgärder ska sättas in tidigt.