Experten: ”Det krävs för långvarig fred”

Victor Stenquist

Israel och Palestina har fått en vapenvila till slut.

Frågan kvarstår hur långvarig den blir – och vad som krävs för att få till stånd en permanent lösning.

Aftonbladet har ställt frågan till Michael Schulz, ­docent i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet, för att reda ut förutsättningarna.

Vad betyder den här vapenvilan?

– Till en början innebär det att varken Hamas eller Israel skjuter på varandra. Har jag förstått saken rätt så öppnar man gränsövergången till Gazaremsan om den håller i åtminstone 24 timmar. Då kan man ta in bland annat humanitärt bistånd till palestinierna. Det betyder att Hamas lyckats bra i förhandlingarna då man på sätt och vis lyckats bryta den isolering man varit utsatt för sedan 2007.

– För Israels del är tongångarna hårda och om inte vapenvilan håller kommer man vara ännu mer tuff i sin militära offensiv.  Nu kräver man totalt upphåll av skjutningar av raketer mot Israel, annars tar man ännu tuffare militära medel för att få stopp på det hela. För israelerna är det viktigt att visa att jobbet är gjort, inte minst för att man själv står inför en valkampanj.

Vad händer om någon av parterna bryter mot överenskommelsen?

– Om Hamas skjuter raketer kommer israel gå fram stenhårt med militära medel igen. I ett sådant läge kommer internationellt stöd, framförallt från USA, stå bakom Israel, om Hamas inte respekterar vapenvilan. Samma sak om Israel börjar skjuta igen. Det skulle obönhörligen innebära väldigt hård kritik mot israel.

– Det är mycket prestige i sådana förhandlingar. USA lagt mycket kraft, Egypten, FN och Arabförbundet har också varit involverade. Det är många parter som är med i denna processen, så det är klart man inte vill se att den bryts.

Varför är så många parter involverade i just den här konflikten?

– Det är intressant. Dryga 100 människor har dött i Syrien i dag, vilket knappt blir en notis i pressen. Det är en symbolisk fråga som är viktig av olika anledningar. I Arabvärlden har den en förenande faktor rent historisk och det var alltid första punkten i alla arabförbundsmöten. Gradvis har man accepterat Israel som en realitet.

– Västvärlden och framför allt USA har historiska arv med Israel, den kristna kopplingen å ena sidan och den hemska kopplingen med förintelsen å andra sidan. I USA har Israel en särställning i förhållande till andra länder. De är landet som tar emot mest bistånd av alla länder från USA.

– Man ser gradvisa förändringar över tid. Ungdomar i Europa ställer sig frågan varför den här konflikten är så viktig. På sikt riskerar alla sidor att förlora internationellt uppmärksamhet och stöd. Frågan är vem som förlorar mest på det. Min gissning är att kritiken mot israel har ökat i Europa, något som inte gynnar Israel på sikt.

Vad krävs för en långvarig fred?

– Att alla parterna får vara med i någon form och diskutera fram en långsiktig och varaktig fredslösning. Egentligen finns det tekniska lösningar för hur man ska komma fram till en tvåstatslösning. Det är en paradox att hela omvärlden har en modell för hur tvåstatslösning ska se ut.

Men frågan är var parterna står i dag. Jag såg en intervju med Hamas-ledaren och han sa att de är beredda att genomföra en uppgörelse med 1967 års gränslösning.

Om palestinierna i en folkomröstning kommer fram till att man vill ha en permanent lösning kan det hjälpa.

– Israel har tänkt att man ska förhandla om hur mycket av Västbanken och Gaza som Palestina ska få till sin framtida palestinska stat, vilket är oacceptabelt för alla palestinier. Det historiska Palestina som finns kvar att förhandla om är bara 22 procent i dag. Kan ledarna gå med på detta?

– Israel fortsätter med bosättningspolitiken på västbanken, med ett stegvis krypande annekterande tar man bitar av Västbanken. De tror att man skapar bättre förhandlingsläge för att Palestina ska ge med sig. Men Palestina å sin sida anser att detta är mot alla internationella lagar då man inte får bosätta sig i ockuperat område. Många israeler kanske skulle vara beredda att anpassa sig om de bara trodde på att palestinier och deras ledare menar allvar med att ge israelerna fred och säkerhet om man gav dem en stat. Det tror man inte i dag.