Tusentals går fortfarande till Tyskland – varje dag

Isabelle Nordström

KOLLERSCHLAG/WEGSCHEID. Runt 8 000 promenerar över gränsen dagligen.

Men tre kilometer till Tyskland är inget för den som flytt krig.

– Jag vill starta ett nytt liv och studera i Tyskland, säger Mohammad, 20, från Syrien.

Det är inte många timmar Mohammad och mamma Mona, 45, är i Österrike innan de börjar att gå. De har körts dit med buss, för det gör landet med flyktingar som vill till Tyskland.

Regnet ligger i luften.

Pilar målade på asfalten och skyltar i marken visar vägen.

– Det går inte att bo i Syrien, jag vill studera och kunna fortsätta våra liv i Tyskland, säger Mohammad från Damaskus och som älskar matematik.

Tillsammans med Majd, 18, Bashir, 27, och Abid, 18, från Syrien som de lärde känna på grekiska ön Samos går de på en pittoresk landsortsväg genom österrikiska skogarna.

Mamma Mona är särskilt förtjust i utsikten och blomlådorna på alpstugorna. Då stannar hon killarna för att ta selfies. De skrattar och är på gott humör, målet är nära.

Många korsar gränsen

Varje dag korsar ett tusental personer gränsen just här. Det finns fler gränsövergångar så polisen uppskattar att 8000 personer kommer varje dag till uppsamlingscentret i Wegscheid i södra Bayern. Det har kommit allt fler flyktingar på sistone.

Mohammad börjar bli förbannat trött på att gå.

Men tre kilometer till Wegscheid är ingenting efter långa sträckor i Makedonien, Serbien och Kroatien.

Han bär allt den lilla familjen äger, det får plats i en vanlig ryggsäck storlek större. Det är bara han och Mona kvar.

– Min syster är borta. Min pappa också, säger han.

Döda?

– Ja. Många jag kände är döda. Mina vänner också, och min lärare. Jag kommer hit för att skapa ett nytt liv.

Har vägen hit varit farlig?

 – Vi föll ur den lilla båten vi åkte från Turkiet, och låg i vattnet i sex timmar. Då var jag rädd, säger Mohammad, glad över flytvästen.

Så kommer gränsen. En bro över en liten alpflod. Inga direkta skyltar om att ett nytt land tar vid. Ett hundratal personer står i redo att fortsätta gå i samlad trupp. Polisen organiserar och tysk ordning råder.

– Följ efter polisbilen och gå alltid på höger sida, säger en polis vänligt men bestämt.

Efter att ha sett mer bevakade gränser som Ungerns eller Kroatiens verkar de flesta knappt märka att de nu är i Tyskland.

Kylan ett problem

Familjen Aldli från Syrien hamnar på efterkälken. 6–årige Mohammad är så trött att pappa Mahir bär honom på axlarna. De släpar på mer packning än de flesta.

– Skynda er, säger Mahir och familjen kämpar vidare.

Framme vid mottagningscentret ställer sig klungan i uppställda köfållor.

Väl inne kan de få vila en stund i värmen.

– Det har varit dåligt väder de senaste dagarna. Kallt och blöt, det börjar bli ett riktigt problem för oss, säger Frank Koller, pressinformatör vid gränspolisen Freyung–Passau.

På centret görs en snabb visitering och en slagning i registret för att vara säker på att ingen är eftersökt av internationell polis.

Polisen slänger en engångsrakhyvel ur Mahirs packning. Nu är han och familjen äntligen framme och bussar tar dem till närliggande Passau och Deggendorf, där asylansökan sker.

Mohammad och Mona köar fortfarande, tar en cigarett i det tilltagande regnet.

– Det är skönt att vara här, säger Mohammad.