Det här slaget har högern redan vunnit
Hade EU-valet avgjorts på Facebook, Twitter och Instagram hade svensk höger gått mot en förkrossande seger
Låt mig börja med att i alla fall skadeskjuta ner min egen premiss: svenska val avgörs inte på sociala medier.
Uppstickarpartierna Medborgerlig Samling och Alternativ för Sverige lyckades inte ”mema” in sig i riksdagen. Och trots att SD sopade banan med de andra i sociala medier uteblev den riktigt stora mandatframgången.
Men betyder det att allt engagemang var betydelselöst? Knappast. Deras berättelse – uppbackad av allierade aktivister, trollkonton och ryska medier – om ett Sverige i kollaps, fick stort genomslag, både i medier och i samhällsdebatten.
Tittar vi på det politiska slaget på sociala medier inför EU-valet kan man dra tre slutsatser:
- Sverigedemokraterna fortsätter att vara i en klass för sig
- Afs och Medborgerlig samling verkar vara skadeskjutna
- Det kanske mest slående: högerns totala dominans
I riksdagsvalet valde svenska folket till stor del de tryggare, etablerade partierna framför radikala, osäkra kort. I EU-valet är väljarna traditionellt sett mer benägna att välja uppstickare (Junilistan, Piratpartiet, Fi etc) och större fokus riktas på de enskilda kandidaterna.
Det borde öppna för persondrivna vassa sociala medier-kampanjer, men hittills har få av toppkandidaterna lyckats väcka de stora massorna på Facebook. De som lyckas bäst tillhör, återigen, högern:
Twitter, en för väljare marginell kanal, befolkas till stor del av politiker, journalister och opinionsbildare (samt fejkkonton). Det är en usel spegel av någon slags folkopinion, men frågorna som luftas där får ofta oproportionerligt stort genomslag, även i etablerade medier.
Här är högerdominansen ännu större. Partiledaren Jonas Sjöstedt är den enda vänsterrösten att slå sig in på topp-tio-listan över de som engagerar mest:
Sverigedemokraternas kommunikationschef Joakim Wallerstein sa nyligen i en intervju med Resumé att “Instagram visade sig vara en viktig kanal i valrörelsen i höstas, och i dag är den nästan den viktigaste kanalen för oss efter Facebook”.
Och visst, SD dominerar även här, tillsammans med KD. Instagram är för övrigt den enda kanalen där vänstern i någon mån verkar hänga med.
Crowdtangle, som jag använt för denna artikel, mäter endast så kallad organisk räckvidd, inte inlägg som sprids som annonser (de tidigare så utskällda ”dark ads”). Efter att ha pressats hårt av lagstiftare världen över i samband med debatten om ryska påverkansoperationer har Facebook öppnat upp sig rejält, och gjort det enklare att granska politikernas kommunikation.
Det är därför vi kan veta att en av de mer flitiga röstraggarna via Facebooks annonser är moderaten Henrik Sundström, en slags Hanif Bali light, som står längre till höger än partiledningen – och på plats 25 på Moderaternas EU-lista. Med högt tonläge mot regeringen och, kanske för hans framgång än viktigare, mot etablerade medier, hoppas han facebooka och twittra sig hela vägen till parlamentet. Han är också en av kandidaterna som får flest interaktioner (se lista nummer 2 i denna artikel).
Många lajks ger som vi tidigare sett inte automatiskt många röster (fråga Afs!). Men att döma ut de här siffrorna som oviktiga är fel. Även om Sundström får stanna hemma i Uddevalla i höst blir det engagemang han piskar upp svårt att bortse från – och mycket talar för att han i alla fall lyckas styra sitt parti i den riktning hans följare vill. Det är väl själva definitionen av makt?