Knutbyfallet: ”Det var synd om den som slog”

Medlemmar som ansågs upproriska eller "fel" kunde tillrättavisas med örfilar, slag eller sparkar.

Efter de omtalade skotten i Knutby ska en bestraffande våldskultur ha tagit vid inom församlingen.

På tisdag inleds förhandlingen mot tre före detta pastorer som åtalats för bland annat misshandel.

Trots att hon fick kämpa för att inte reagera på smärtan värjde hon sig aldrig när hon blev slagen av "Kristi brud". Det var inte tillåtet att försöka skydda sig.

"Hon tog emot våldet eftersom det var vad hon lärt sig att hon skulle göra annars var man 'upprorisk' och 'fel'".

Så beskriver en kvinna det i förhören under förundersökningen mot tre personer i Knutbyförsamlingens ledning, som i våras åtalades för olika brott. En är Åsa Waldau, som i församlingen sågs som Kristi brud och som blev rikskänd i samband med morddramat i Knutby 2004. De händelser som med start på tisdag ska tas upp i Uppsala tingsrätt ägde rum betydligt senare, mellan 2014 och 2016.

Gaffel i handen

Åsa Waldau, som i dag har ett annat efternamn, har åtalats för misshandel mot sex församlingsmedlemmar. En kvinna ska exempelvis ha fått sitt huvud dunkat mot ett skåp och blivit dragen i håret så tussar lossnade. En annan kvinna har vittnat om hur hon blivit biten i ansiktet och fått en gaffel stucken i handen. Åsa Waldau förnekar brott. Hennes advokat Ester Andersson Zandvoort har avböjt att kommentera.

De två andra åtalade är tidigare pastorn Peter Gembäck och en 49-årig man, som också han varit pastor i församlingen. Gembäck är den som hösten 2017 gick till polisen och anmälde missförhållandena inom församlingen – också sina egna brott – vilket ledde fram till åtalet.

Peter Gembäck själv anklagas för misshandel och olaga tvång sedan han slagit en församlingsmedlem och tryckt ned honom på marken, gripit tag i hans hår och tvingat honom att krypa.

Utnyttjade utsatthet

Den 49-årige mannen åtalas för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning mot en då 17-årig flicka. Mannen "utnyttjade sin särställning i ett trossamfund samt NN:s ungdom och utsatthet", står det i stämningsansökan. Han nekar till brott. Den unga kvinnan säger i förhören att hon ville följa hans vilja, och inte bli betraktad som "fel".

Just att vara "fel" är ett uttryck som återkommer gång på gång i förhören med församlingsmedlemmarna. Enligt åklagaren fanns en bestraffande våldskultur inom församlingen – den som inte lydde ledningen och var "fel" eller "upprorisk" kunde skällas ut och tillrättavisas både med våld och andra metoder.

En av målsägarna berättar att de blev intalade att detta var bra för dem, och att det var den som utförde tillrättavisningen som led.

"Det var synd om den som slog, att slå den som behövde bli slagen. Det var skam att göra så att någon behövde slå den andra", berättar han i förhören.

Ville upphöja

Flera personer uppger också hur församlingsmedlemmar passat upp på Åsa Waldau, och hur de med tiden blivit beordrade att skänka tionde, alltså tio procent av sina inkomster, till henne i stället för till församlingen.

I förhören säger Åsa Waldau själv att hon måste stå för de fel hon gjort mot medlemmarna, men pekar samtidigt på att det var många runt omkring henne som pressade på och ville upphöja henne. De var flera som var med och byggde upp miljön. Flera av de inblandade i målet ingick i det som kallades "bordet", den innersta kretsen kring Waldau.

"Vi var ett och vi var en enad skara och att kasta allt det här på mig är inte rättvist, det är inte sanningen”, säger hon.

Huvudförhandlingen beräknas vara klar den 4 februari. Åklagaren har begärt att den ska hållas bakom stängda dörrar, något rätten kommer ta ställning till första dagen.