ANC försnillade arvet efter Mandela
Ett kvarts sekel har gått sedan rasåtskillnaden avskaffades i Sydafrika. Men när invånarna går till val i dag frågar sig alltfler vad ANC egentligen lyckats med under sina 25 år vid makten.
Sanningen är att de försnillat arvet efter Nelson Mandela och lämnat efter sig en korrupt svart elit.
När apartheid gick i graven 1994 och frihetskämpen Nelson Mandela tog över som president var förväntningarna från den svarta majoritetsbefolkningen så enorma att de i praktiken var orealistiska.
Ändå lyckades Mandela lägga en bra grund för ett rikt Sydafrika styrt av den svarta majoriteten som tack vare hans försonande framtoning inte hämnades på sina forna vita förtryckare.
Men efter att Mandela lämnade över makten har det varit konstant utförsbacke.
Istället för att ge toppjobben till de som var mest kvalificerade var det snart kontakter som avgjorde. Korruptionen började breda ut sig och äta upp landet inifrån.
Särskilt illa var det under åren 2009-2018 då landet styrdes av Jacob Zuma, den mest korrupte av alla ANC-ledare hittills. Han lät bland annat staten stå för en extremt dyr lyxrenovering av sin bostad i hembyn med motiveringen att det krävdes av säkerhetsskäl.
Fylla fickorna
Tyvärr är han inte ensam. I den starka falangen inom ANC som stödde honom var det många som passade på att fylla sina fickor med statens pengar och gärna vill fortsätta göra det. Allt medan den officiella arbetslösheten är skyhöga 27 procent. Bland de unga går varannan utan arbete.
De misskötta statliga företagen går allt sämre. Det sydafrikanska elbolaget Eskom klarar inte av att säkra elleveranserna vilket blivit ytterligare en hämsko på utvecklingen.
Sydafrikas ekonomi har de senaste fem åren vuxit med mindre än två procent per år. Eftersom befolkningen växer betydligt snabbare minskar landets BNP per capita. Då talar vi om ett land som fram till befrielsen var Afrikas ekonomiska skyltfönster.
ANC har inte ens lyckats ge sina egna medborgare säkerhet efter åren av rasförtryck. Brottsligheten har ökat varje år sedan det senaste valet 2014. Förra året skedde fler än 20 000 mord.
Kanske inte så konstigt att de sydafrikanska väljarna alltmer desperat ropar på förändring. Men det är som att ropa efter vatten i en folktom öken. Väljarna har i grund och botten inga attraktiva alternativ.
De vitas parti
Förmodligen är det därför som sex miljoner unga väljare från den så kallade born free-generationen inte registrerat sig för att rösta.
Det styrande partiet ANC, som haft makten ända sedan de svartas maktövertagande, är splittrat i olika fraktioner och verkar oförmöget att reformera sig.
DA, Demokratiska Alliansen, betraktas fortfarande som ett vitt parti som inte många svarta kan tänka sig att rösta för.
Det enda egentliga alternativet är EFF, Ekonomiska frihetskämparna, ett populistiskt vänsterparti vars ledare Julius Malema är öppet rasistisk mot den vita minoriteten. Hans program är ett recept för en ännu större katastrof än den ANC lyckats åstadkomma.
Visserligen bär apartheid skulden till mycket men att de styrande efter Mandela misslyckats grovt går inte att snacka bort.
I början av förra året tvingades Zuma bort och ersattes av Cyril Ramaphosa, en av de som jobbade ihop med Mandela under frihetskampen men som efter befrielsen satsade på en karriär i näringslivet. Ramaphosa betraktas av de flesta som den första icke-korrupta ledare som Sydafrika haft efter Nelson Mandela. Många hoppas att han ska kunna föra dennes arv vidare.
Död vision
Än så länge har dock inte mycket hänt. Den korrupta Zuma-falangen har fortfarande mycket makt och inflytande i partiet.
ANC kommer att vinna valet i dag. Det intressanta är med hur mycket. Opinionsmätningarna visar på drygt 50 procent. I så fall ett dramatiskt tapp jämfört både med toppnoteringen 69 procent och förra valets 62 procent.
Det skulle vara en kraftig markering av missnöje från väljarna. Men inte mycket talar för att det leder någon vart. ANC kommer fortsätta att styra.
Efter befrielsen fanns ett gemensamt mål. Att skapa ett bättre samhälle för den fattiga svarta befolkningen. Den gemensamma visionen verkar i det närmaste död i dag.