Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Rolf, Raoul

Därför svassar alla för Kina

Gripna svenskar tecken på att president Xi drar åt tumskruvarna

När en svensk människorättsaktivist fängslas i en diktatur brukar det bli ett ramaskri.

Men eftersom alla svassar för Kina hörs nästan inga protester alls mot gripandet av Peter Dahlin.

Kinas Xi Jinping drar åt tumskruvarna och världen håller tyst för att inte störa affärerna.

Att diktaturer kastar ut utlänningar som de tycker lägger näsan i blöt är inget ovanligt. Det uppseendeväckande i Dahlins fall är att han greps i början av januari när han var på väg till flygplatsen i Peking för att lämna landet.

Kina vill med andra ord använda svensken för att statuera ett exempel för andra utlänningar som arbetar aktivt med människorättsfrågor i Kina. Istället för att helt enkelt dra in hans visum så paraderar regimen honom på kinesisk tv där han tvingas till förödmjukande ursäkter.

Hans erkännande framför tv-kamerorna är uppenbarligen framtvingat, förmodligen med löften om mildare straff och en snabbare biljett ut ur landet.

Jag tror knappast följande ord är Dahlins egna. Snarare är de författade av regimens företrädare:

– Jag har med mina handlingar brutit mot lagen. Jag har orsakat skada för den kinesiska regeringen. Jag har sårat det kinesiska folkets känslor. Jag ber uppriktigt om ursäkt och jag är mycket ledsen för vad som hänt.

Gråter i tv

Dahlin är inte den ende svensk som Kina gripit den senaste tiden. Gui Minhai föddes visserligen i Kina men är sedan ett antal år tillbaka svensk medborgare. Han driver flera bokförlag i Hongkong. Han försvann i Thailand för tre månader sedan och dök häromdagen upp gråtande i kinesiska statstelevisionen där även han bad om ursäkt och dessutom vädjade till Sverige att inte ingripa å hans vägnar. Även hans erkännande är uppenbart fabricerat.

Att Kina låter gripa en svensk medborgare utomlands och för honom till Kina är extra upprörande.

Den röda tråden är dock inte Sverige utan det ökande förtrycket mot oliktänkande. Kina har alltid varit en diktatur men på senare år har regimen i viss mån tolererat enskilda och grupper som arbetat för att förbättra situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Kina.

Men nu har utvecklingen definitivt vänt tillbaka åt fel håll. Kinas relativt nye president Xi Jinping har inte bara samlat mer makt i sin hand. Han har dessutom bestämt sig för att inte acceptera någon form av kritik mot regimen från oliktänkande.

En ny Mao

Xi ikläder sig alltmer rollen som den enväldige diktatorn. En ny Mao Zedong fast utan den lilla röda i handen. En stor besvikelse eftersom han som ung bodde ett år som utbytesstudent i USA och verkade ha en mer modern utblick.

I Dagens Nyheter beskriver en journalist på den tidigare relativt frispråkiga tidningen Söderns Veckoblad i Kanton de snabba försämringarna för pressfriheten med dagliga direktiv om vad som är förbjudet att skriva om. Rubrikerna med Xi Jinping ska ligga överst på sidan. Det för tankarna till DDR under Honeckers tid.

– De känsligaste ämnena är skandalerna om ledarnas privatliv, berättar den kinesiske journalisten i DN. Vi är förbjudna att göra undersökande reportage om alla politiker som har en befattning som biträdande minister eller högre. Det betyder att det på nationell och provinsiell nivå är flera tusen personer som vi inte kan granska.

De höjdare som faller gör det när president Xi gett klartecken till att byken ska tvättas.

Sverige vågar inte

Omvärlden vågar inte höja rösten. Kina är en viktig exportmarknad och har visat att man är beredd att straffa den som sticker upp. När den kinesiske dissidenten Liu Xiabo fick Nobels fredspris stoppade Kina under lång tid allt utbyte med Norge.

Kina agerar mer och mer som den nya supermakten. Man bygger konstgjorda öar i Sydkinesiska sjön för att ge legitimitet för sina territoriella krav. Militären rustas upp.

Svenska UD har hittills mer eller mindre lagt locket på när det gäller Dahlins och Minhais fall. En tid av tyst diplomati kan mycket väl vara effektivt så här i början. Men händer ingenting så blir det uppenbart att Sverige inte vågar utmana Kina öppet.

Precis som Sverige inte vågar utmana USA genom att ge politisk asyl till Edward Snowden.

Det vore inte bra för affärerna.

Följ ämnen i artikeln