Familjen i Tullinge hade vädjat om skydd: ”I morgon är det vi”
Publicerad 2024-06-28 18.29
Den 12 oktober hörde familjen i Tullinge nyheten om mordet på en småbarnspappa i Västberga.
– Det här är vi i morgon, sa då trebarnsmamman i Tullinge.
Och så blev det.
Mitt i natten mot den 13 oktober i fjol vaknar en trebarnsmamma i Tullinge till ljuden av skott och krossat glas.
Det hon beskriver i förhören är nästan omöjligt att ta in. Hur hon rusar ut ur sovrummet och ser sin älskade bonusdotter död och sin mamma kippandes efter luft, skjuten mitt i bröstet.
Samtidigt har hon sina tre barn i huset och hon har ingen aning om skytten är kvar.
– Jag springer ner och det är becksvart så jag ser inget. Och så tänker jag, tänk om jag dör.
I larmsamtalet till 112 dokumenteras hur kvinnans mamma tar sina sista andetag inför hennes ögon.
– Hej snälla mamma, försvinn ingenstans. Mamma, nu får du inte försvinna, hej mamma. Mamma, vet du, de kommer snart, andas, andas, andas, säger hon.
– Nej, nu har hon slutat andas... Försvinn inte mamma.
Rättegången mot den tonårstrio som misstänks för olika grader av inblandning i mordet på de två kvinnorna i Tullinge, och på småbarnspappan i Västberga natten innan, pågår just nu.
Bad om skydd
Samtidigt släpps allteftersom fler delar av den omfattande förundersökning som gjorts i målet.
Där framgår det hur familjen i Tullinge fruktade för sina liv.
Inte för att de på något vis var inblandade i kriminalitet – det handlar om en hårt arbetande småbarnsfamilj med stort samhällsengagemang där pappan är en känd artist – utan på grund av deras släktskap med en kriminell som stod högt upp på en dödslista som då cirkulerade.
Och vid den här tiden hade attacker mot kriminellas anhöriga, eller personer som bara råkade bo på ”fel” adress, blivit allt vanligare.
– Jag har blivit orolig om allt som stått i media om att anhöriga till kriminella blir måltavlor, säger kvinnan i Tullinge i förhör och berättar hur de innan attacken ansökte om skyddade identiteter men fick avslag.
Hon säger att maken pratade med polisen upprepade gånger för att höra om det fanns någon hotbild mot dem, senast bara dagar innan skjutningen. Men att de fick höra att någon sådan inte fanns.
Polisen lekte kurragömma med barnen
Men när nyheten nådde dem om skjutningen i Västberga den 12 oktober, där en småbarnspappa mördades och hans hustru nära förlorade sitt liv, växte dock oron än mer hos familjen att de skulle stå näst på tur.
– Jag fick kalla kårar i hela min kropp den dagen. Jag bara – det här är så sjukt. Det här är så sjukt, säger trebarnsmamman i förhör.
– Och jag sa det till mig själv; det här är vi i morgon.
25 timmar senare vaknade hon av skotten.
När polisen kom till villan hittades de två kvinnorna, 60 år och 20 år gamla, döda.
För att de små barnen skulle slippa se sin döda mormor och bonussyster lekte polisen kurragömma med dem.
Med ögonbindlar och filtar runt sig bars de ut, över kropparna som låg kvar i huset, till en väntande polisbil.
Samtidigt, inte långt därifrån, stoppade polisen en taxi. I baksätet satt en då 16 år gammal kille, den nu misstänkte skytten.
”Försöker intala mig att det finns en framtid”
I hans jackfickor hittades patroner, magasin och ett munskydd och bagageluckan ett vapen. När han fördes till arresten upplevde poliserna som tog honom dit att han uppvisade ”total likgiltighet” inför det som hänt.
Både han, och de övriga åtalade, har konstant nekat till brott.
I förhören med artisten och hans fru blir det tydligt vilket trauma de varit med om och oron de har över hur barnen påverkats av det som hänt.
Den 60-åriga kvinnan var en älskad mamma. Den 20-åriga kvinnan var en juriststudent.
Hon var ett slags bonusbarn till artisten och hans fru som de beskriver att de älskade som sitt eget barn.
– Jag gör rätt för mig i samhället men nu har någon tagit sig rätten att komma till mitt hem och ta livet av min familj. Varje gång jag ser mina barn tänker jag att det kunde ha varit de, säger mannen i förhör och frågar sig hur han ska kunna leva ett normalt liv efter det här.
Han säger i förhör att de innan dubbelmordet levde drömmen i Tullinge, med lycka och glädje, trädgården, odlingarna, kaniner och höns. Men nu är ingenting längre sig likt.
Hans fru beskriver hur hon vaknade den natten till ”det värsta hon någonsin varit med om”.
– Jag försöker inbilla mig att livet ska gå vidare på något jävla sätt. Jag försöker intala mig att det kommer finnas en framtid men det ... Det känns mer som att jag hittar på det för mig själv för att överleva, säger hon i förhör.