Kjell blev sjuk i covid-19 – vårdades i 103 dagar
Vill tacka vårdpersonalen: ”Hade tur som överlevde”
Uppdaterad 2022-01-03 | Publicerad 2022-01-02
För ett år sedan trodde ingen att Kjell Morén, 68, skulle överleva covid-19.
I 103 dagar var han inlagd på sjukhus – nu vill han tacka sjukvårdspersonalen för sitt liv.
– Jag har fått fira en till födelsedag med min familj, säger Kjell.
Den 31 december 2021, efter nästan två år med pandemin, har 15 310 personer dött med covid-19 i Sverige.
Lika länge har landets vårdpersonal jobbat med att vårda covidpatienter. Många av de allra sjukaste har inte överlevt. Kjell Morén, 68, från Södertälje, trodde inte heller att han skulle överleva.
På nyårsafton för ett år sedan låg han nedsövd i respirator. Vid tre tillfällen fick hans familj besöka honom på Karolinska sjukhuset i Huddinge, för att ta ett sista farväl.
Men i dag, mot alla odds och efter 103 dagar på sjukhus, lever han, och på onsdagen firade han sin 68-årsdag.
– Jag vill sända ett tack till all sjukvårdspersonal runt om i landet, och till personalen på Karolinska sjukhuset i Huddinge som tog hand om mig. Tack vare dem får jag fira ännu en födelsedag med min familj. Jag har dem att tacka för mitt liv, säger Kjell Morén.
Familjen fick besked om att Kjell inte skulle överleva
Efter att pandemin bröt ut i mars 2020 var Kjell och hans fru Eva Morén mycket noga med att följa rekommendationerna för att undvika att bli sjuka. Trots det smittades båda av coronaviruset i slutet av november 2020, och i början av december lades Kjell in på sjukhus.
– Först kom jag in till Södertäljes covid-avdelning, men det var fullt där och jag transporterades därför vidare till Huddinge, säger Kjell.
Väl på Huddinge sjukhus blev Kjell snabbt sämre. Han skickades mellan intensivvårdsavdelningen (iva) och
Intermediärvårdsavdelningen (IMA) för covidpatienter, tills han en dag inte längre kunde andas själv.
Kjells dotter Karin Morén, 35, berättar att hon kommer ihåg samtalet från sjukhuset.
– Pappa hade börjat må bättre dagarna innan och runt jul, och han ringde oss varje dag. Men på annandagen kom det inget samtal från pappa. I stället ringde personalen från sjukhuset och berättade att han sövts ner. Den 29 december fick vi hälsa på honom, och då berättade de att de inte trodde att han skulle klara det, säger Karin.
Kjell återhämtade sig och överlevde natten, men dagen efter, på Kjells födelsedag, fick familjen ett nytt samtal från sjukhuset.
– Då hade han kraschat helt och de sa att vi borde komma in igen. Men när vi väl var på plats med honom var det som att han blev lite bättre, säger Karin.
Totalt tre gånger fick Karin höra att hennes pappa inte skulle överleva covid-19.
– Det var en fruktansvärd tid, men personalen var så fina mot oss. Trots att de var underbemannade tog de sig tid till oss anhöriga och fick oss att känna oss sedda, vi i familjen och pappa. Vi skickade brev och foton till honom när han var inlagd och varje dag läste personalen upp breven och visade fotona för pappa, trots att han inte kunde ge personalen någon respons, säger Karin.
Kjell: ”Hoppas jag träffar dem som hjälpte mig när jag var inlagd”
Kjell själv minns nästan ingenting från tiden i och efter respiratorn. Han hade hallucinationer, och många gånger hade han svårt att skilja mellan dag och natt.
– Jag hade konstiga hallucinationer, som att sjukhuset var under bombhot och sådant. Men personalen var så förstående och tog det på rätt sätt. Jag kan inte förstå hur de orkar, när de är så underbemannade, säger Kjell.
I januari 2021 vände det, och Kjell blev sakta men säkert bättre. I mars fick han komma hem, och med hjälp av sjukgymnastik har han lärt sig gå igen.
– Jag fick lära mig allt från grunden igen. Äta, gå, allt sådant. Men jag har fått jättebra hjälp av mitt rehabteam, säger han, och fortsätter:
– Jag hade sådan jävla tur. Jag har fått en omstart, en chans till. Det enda jag väntar på nu är att min arm och min fot, som jag har fått nervskador i, ska bli bättre. Men det är ett lindrigt pris att betala för att få vara vid liv, säger Kjell.
Om några veckor ska han träffa en läkare på sjukhuset i Huddinge.
– Jag ska dit i januari eller februari och träffa en läkare, då kanske jag träffar någon av dem som hjälpte mig när jag låg på iva och IMA. Det hade inte varit dumt, jag skulle vilja tacka dem i så fall, säger Kjell.
Dottern: ”Känns som att vi vunnit högsta pris på lotto”
Även Kjells dotter Karin säger att hon är tacksam.
– Många saker är inte bearbetade än, man kan bli väldigt ledsen emellanåt och det är som ett öppet sår. Samtidigt är jag väldigt glad och det känns som att jag vunnit högsta pris på lotto – för att pappa mår bättre, för att mina och mina bröders barn får ha kvar sin morfar och farfar, och för mammas skull. Vi är så tacksamma allihopa, säger Karin.
Nästa helg ska hela familjen fira Kjells 68-årsdag, i efterskott.
– Vi har varit lite sjuka nu, men nästa helg ska vi fira pappas födelsedag, säger Karin.
