Här vaktar katten
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-04-02
Sedan 1700-talet ingår djuren i ryska Eremitagets personalstyrka
Rysslands största museum, Eremitaget i S:t Petersburg, vaktas - av katter.
Men den en gång i tiden så stolta fyrfotade väktarstyrkan lever i dag en utsatt tillvaro.
– Det är väl mellan 50 och 80 katter som bor här. Vi försöker att inte släppa in fler, för vi har ingenstans att ha dem och vi har inte mat så det räcker, säger Anastasia Mikljajeva på museet till tidningen Novaja Gazeta.
Men museets personal försöker så gott det går att värna om sina jamande kollegor.
När det är löning lägger alla Eremitagets medarbetare en rubel var i kattkassan och i fredags, den 30 mars, genomfördes för tredje året i rad ”Marskattens dag” - där allmänheten bjöds in att besöka den annorlunda vaktstyrkan.
Kattvakten har en lång och stolt historia.
Jakten på skadedjur
Det var tsar Peter den store som redan på 1700-talet importerade de första katterna från Holland för att använda dem i jakten på skadedjur. Då var det som i dag är ett av världens mest kända konstmuseer hem för det ryska hovet, och tsarinnan Jelizaveta Petrovna led svårt av alla gnagare som huserade i palatset.
Snart beställdes fler katter från ryska Kazan och under Katarina den stora upplevde katterna sin verkliga storhetstid. Det var hon som grundade Eremitaget och beslöt i samband med det att befordra katterna till väktare av konstsamlingen. Kattstammen växte till runt 500 djur och de fick till och med egna tjänare och en egen post i statskassan.
Sötebrödsdagarna var över i och med ryska revolutionen 1917 och under belägringen av Leningrad dog samtliga katter.
Hemlösa katter
Dagens styrka på mellan 50 och 80 djur består av tidigare hemlösa katter. Fler klarar man inte av.
– När folk kommer hit och vill att vi ska hysa in hemlösa katter i Eremitagets källare så är vi tvungna att säga nej, säger museimedarbetaren Maria Chaltynen, till Novaja Gazeta.
Det händer också att man lämnar bort katterna, men bara i garanterat goda händer. De blivande värdarna måste genomgå lämplighetskontroll och med varje katt följer noggranna uppgifter om djurets namn, ålder, sjukdomshistoria samt beskrivning av kattens vanor och önskemål.
Läs också
Johanna Melén