Era öden vittnar om en stor psykisk nöd
Publicerad 2014-02-09
Självmord är ett ämne som engagerar och väcker starka känslor - det vittnar det enorma gensvar Aftonbladets granskning har fått från er läsare.
Berättelserna om Kenny, 21, Kim, 26, Melinda, 16, och Ellinore, 19, har berört på djupet.
Att skriva och berätta om självmord är både svårt och känsligt. Det väcker starka reaktioner och stort engagemang.
Att det är så vittnar all den respons om som vi fått från er läsare om. Artiklarna om Kenny, Kim, Melinda och Ellinore har varit de absolut mest lästa under hela veckan på Aftonbladets webb.
Det var i måndags som vår omfattande granskning om självmord bland ungdomar startade.
Det var som att öppna en sluss. På 30 år har jag aldrig upplevt en så massiv respons. Runt 150 telefonsamtal. 200 mejl. Och 372 blogginlägg.
Ni är många som berättar i bloggen. Sorgliga berättelser. Levnadsöden som vittnar om en stor psykisk nöd i Sverige. Om ångest. Övergivenhet. Rädsla. Självmordsförsök. Raseri. Besvikelse. Livsleda.
Ni vittnar om hur ni dagligen kämpar med psykisk ohälsa.
Och om vårdens svek.
Om hur ni skickas hem från psykiatrin alldeles för tidigt efter ett självmordsförsök med en burk piller. Om nonchalant och nedlåtande bemötande. Om hur ni om och om igen söker hjälp utan att någon lyssnar eller tar er på allvar. Och om en vård utan hjärta.
Detta får mig att undra: Hur står det till med svensk psykvård i dag?
Man bör kunna kräva lika professionellt bemötande och kompetent vård vid depression, suicidalitet och psykisk ohälsa som vid hjärtproblem, benbrott eller högt blodtryck.
Jag är övertygad om att många inom psykiatrin utför ett fantastiskt arbete. Men jag måste ändå ställa frågorna:
Är ni läsare - som hört av er - undantag?
Eller har vi en psykiatri i kris?
En psykiatri som inte ser hela människan, det mänskliga lidandet eller det enskilda levnadsödet?
Utan bara ser en besvärlig patient som man snabbt vill bli av med?
Var finns i så fall empatin?
Är det inte empatin som ska leda oss rätt i våra möten med våra medmänniskor?
På vilka värdegrunder vilar den psykiatriska vården i dag?
Sedan år 2000 har antalet sängplatser inom slutenpsykiatrin minskat från 5 545 till runt 4 500. Det är tusen platser som försvunnit. Därför har vårdtiderna kortats kraftigt enligt SKL.
Om det är så illa som våra läsare vittnar om - ja, då är det dags att ändra kurs. Då måste vi satsa betydligt mer resurser på psykiatrin, så att antalet sängplatser kan blir fler.
Så kan du hjälpa
Du kan rädda liv genom att räcka ut en hjälpande hand.
Så tveka inte att tala med den som har självmordstankar.
Genom samtal kan du få personen att söka hjälp.
1. Gör något nu. Du kan rädda liv genom att räcka ut en hjälpande hand. Förutsätt inte att det blir bättre/går över utan hjälp eller att personen söker hjälp på egen hand.
2. Var medveten om dina reaktioner. Om du blir rädd och ignorerar situationen kan du tala med någon du litar på för att åter kunna vara ett stöd.
3. Var tillgänglig. Tillbringa tid tillsammans med honom/henne. Visa omsorg och omtanke utan att vara dömande, arg eller upprörd. Be personen berätta - lyssna noga.
4. Fråga om självmord. Det kommer inte att väcka den björn som sover. Det uppmuntrar i stället personen att tala om känslorna vilket ofta känns som en lättnad. Det är genom samtal om vad som pågår som du kan få personen att söka hjälp.
5. Kontrollera säkerhet. Det är viktigt att veta hur länge dessa tankar funnits. Fråga exempelvis: Har du tänkt ut hur och när du ska begå självmord? Vilken hjälp har du tillgång till för att kunna må bättre och känna dig tryggare?
6. Fråga även hur du kan hjälpa och stötta honom/henne för att få stöd, livsglädje och kraft hos familj, vänner, husdjur, religiösa övertygelser, egen inre styrka.
7. Fatta beslut om vad du ska göra och hur ni ska kunna lösa den nuvarande situationen. Du kan behöva hjälp av andra för att kunna uppmuntra personen att skaffa professionell hjälp.
8. Förmedla hopp, trösta, be om ett löfte:
Självmordstankar återkommer ofta. Då är det viktigt att personen ber om hjälp och berättar för någon om sina känslor. Be personen lova att be om hjälp. Visa ditt engagemang och din vilja att förstå - förmedla hopp.
9. Ta hand om dig själv. Se till att inte vara ensam om detta, att du själv har någon att tala med under tiden.
10. Stanna kvar. Självmordstankar försvinner inte utan att den självmordsnära personen upplever någon form av förändring i livet. Livssituationen, känslorna och tankarna kring suicid kan förändras. Upplevelsen att stöd kan vara en hjälp att hantera självmordstankarna. Det är viktigt att familj, vänner och andra viktiga personer finns kvar på ett aktivt sätt. Man behöver hjälp att ta sig ur självmordstankar. Du kan hjälpa!
Första hjälpen till psykisk hälsa:
1. Bedöm situationen, ta kontakt.
2. Lyssna öppet och fördomsfritt.
3. Erbjud stöd och information.
4. Uppmuntra personen att söka professionell hjälp.
5. Stöd personen att skaffa andra hjälpresurser.
Hit kan du vända dig
Vårdcentral eller annan läkarmottagning.
Psykiatrisk mottagning.
Personal på skola: lärare, skolsköterska, psykolog, socionom, husmor, skolvärdinna, fritidspersonal.
Ungdomsmottagning.
Präst, diakon.
Nationella hjälplinjen: 020-22 00 60. Alla dagar kl 13–22.
SPES, Riksförbundet för Suicid Prevention: 08-34 58 73. Telefonjour varje dag kl 19–22
Självmordsupplysningen: Chatt vardagar kl 19-22. www.mind.se
Jourhavande präst: via 112. Alla dagar kl 21–06
Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80. Alla dagar nattetid, kl 21–06
BRIS – Barnens hjälptelefon: 116 111. Alla dagar kl 10-22
BRIS vuxentelefon – om barn: 077-150 50 50. Måndag–fredag kl 10–13
Jourhavande adoptionskompis: 020-64 54 30
Röda Korsets telefonjour: 0771-900 800. Alla dagar kl 14–22.
Röda Korsets mobilchatt SMS:a Kompis till 71 700. (kostar som ett vanligt sms). Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.
Röda Korsets datorchatt: www.jourhavandekompis.se. Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.
RFSL: Ring 020-34 13 16 eller skriv till boj@rfsl.se
Självmordsupplysningen: Chatt vardagar kl 19-22. www.mind.se